Döden må vara en naturlig del av livet men det innebär inte att den känns normal

01.09.2021
Maria Sundblom Lindberg är psykoterapeut, präst och publicist.

Jag står bakom den röda lekstugan i en gammal svart klänning som jag har hittat på vinden. Den hänger över gummistövlarna och jag har en säkerhetsnål i ryggen. Jag mässar högt ur psalmboken och sjunger påhittade melodier tillsammans med den lilla församlingen bestående av min lillasyster och hennes kompis Mats. Med tre skovlar mull tar vi ett gemensamt farväl av en mus eller en sork och lägger sen ner en blomma Troligtvis är det den sjunde begravningen på bara en vecka.

När jag inte har begravningsuppdrag läser jag böcker om döden, jag pratar om döden med dem som upplevt och överlevt två krig och jag tillbringar mycket tid på begravningsplatsen med att vattna okända människors gravar. Som tonåring söker jag mig till åldringsvården och ber om att få vara med vid dödsbäddar och liksvepningar och så där håller jag på tills de jag älskar mest dör.

"Som tonåring söker jag mig till åldringsvården och ber om att få vara med vid dödsbäddar och liksvepningar och så där håller jag på tills de jag älskar mest dör."

När jag kryper ner under täcket och håller den viktigaste i mina armar tills hon inte längre finns försvinner också mitt intresse för döden. Det blir tvärtom. Döden blev verklig och obehaglig. Den gav mig en metallisk smak i munnen och jag vill kräkas på platser som påminner mig om den definitiva förlusten. Sjukhus stinker smärtsam saknad.

Döden må vara en naturlig del av livet men det innebär inte att den känns normal. Den kan vara befriande men oftast är den bara brutal. Barns och unga människors död är ju våldsamt sorglig men har man älskat och levt med någon i 50 år så tappar man nog också riktningen av ofattbar ensamhet. För en tid eller för alltid.

"Döden må vara en naturlig del av livet men det innebär inte att den känns normal. Den kan vara befriande men oftast är den bara brutal."

Många år senare jobbar jag ändå som präst. Jag är särskilt bra på just jordfästningar men jag har ännu svårt för dem. Inte svårt som att inte våga gå in i kapellet utan svårt som i låg och ledsen i flera dagar efteråt. Jag frågar kollegerna vid kaffebordet om de upplever samma men de förstår inte ens frågan. ”Du måste vara professionell”, säger de samtidigt, med sockerkaka i munnen. Men är det professionellt att inte känna? Är man en bra präst om man begraver utan att bli djupt berörd av nallar på kistan, änkor som ser ut att svimma, röster som inte bär, mängder av tårar ...?

"Ateisten må flina, skeptikern argumentera och fysikern förklara men om tron på ett möte tröstar, varför inte bli tröstad?"

Jag står i koret i en svart klänning. Med tre skovlar mull tar vi ett gemensamt farväl. Det är oändligt sorgligt men jag tvekar inte en sekund när jag försöker trösta med hoppet om ett återseende. Ateisten må flina, skeptikern argumentera och fysikern förklara men om tron på ett möte tröstar, varför inte bli tröstad? Varför inte vara emotionell istället för rationell, om det gör att man står ut? Varför inte våga tro om man ändå inte kan vara säker?

Maria Sundblom Lindberg

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06