"Men när jag är som mest orolig påminns jag om min litenhet, att jag behöver andra och att jag behöver min tro"

18.08.2020
Ulrika Hansson är redaktör.

Vi har köpt ny soffa. Försäljaren rekommenderade en sprej som effektivt skyddar möbeltyget mot smuts och fukt. En dag när jag är ensam hemma sprejar jag hela hörnsoffan noga. Kemikalielukten sprider sig stark och frän. Jag vädrar och tänker att det här måste vara skadligt för lungorna, även om det står eco friendly på flaskan. Efteråt testar jag resultatet. Försiktigt häller jag en liten droppe med vatten på sittdynan. Den ränner iväg som en störtloppsåkare mot ryggstödet. Inte minsta lilla fukt sugs in i dynan. Fascinerad häller jag lite mer vatten och iakttar den klara droppen när den åker ner i golvet. Det här skulle vara något för tv-shop, tänker jag.

Jag kunde själv behöva en sådan produkt. Tänk att få spreja sig snabbt och flyktigt och sedan vara resistent för ett tag, inte så att man tappade bort sin empati, men så där så att en del onödigt fick rinna av en.

Jag kunde tänka mig lite sprej när någon kyrkligt färgad debatt drar igång med buller och bång. När folk i olika läger är arga och jag borde kunna formulera någon slags genomtänkt åsikt, men bara vill gömma mig. Eller om många plötsligt skulle ta illa vid sig på grund av något jag skrivit, då skulle jag genast rusa till städskrubben, hålla andan och spreja mig ordentligt.

Och tänk om sprejen kunde ta udden av ens värsta rädslor och kontrollbehov. Jag har självsäkert hävdat att jag kommer att välkomna tiden när barnen blir mer självständiga. Men plötsligt sitter jag där, hudlös och överraskande sorgsen när äldre sonen är borta ett par dagar och lever livet på en sommarstuga. Sjön där är djup. Och tänk om han får hemlängtan.

Ju längre in i den här kolumnen jag kommer, desto tydligare blir det för mig att sprejen skulle få stå orörd, trots allt. Jag är medveten om att jag skonats från mycket när jag kan säga så. Men när jag är som mest orolig påminns jag om min litenhet, att jag behöver andra och att jag behöver min tro. När jag längtar som mest efter mina barn förstår jag vad välsignelse är. När jag slås av en fruktansvärd rädsla för döden står det klart för mig hur mycket jag älskar varje vanlig dag. Och när jag är orolig över att jag ska översköljas av enorm ilska för att jag sårat någon, inser jag att det går att välja självrannsakan och eftertanke.

Vem hade jag varit i dag utan det som smärtat, ilat och molat? Vem hade jag varit utan det som väckt bävan och längtan och vemod?

Ulrika Hansson
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30