Visst är det nånting särskilt med juni? Mina barndomssomrar är en evighetslång räcka av svaga minnen – och det är minnen som är fastetsade i min hjärna tydligt och klart, fast ingenting egentligen hände. Som när jag var tio år och vi hade hyrt en husbil som stod på vår gård. Jag kommer ännu ihåg hur juniregnet smattrade på husbilens tak medan jag läste biblioteksböcker. Hur lycklig var jag inte då?
Mitt uppvaknande till det liv jag lever nu kom när barndomen var slut, ungefär vid femton års ålder. Jag minns särskilt den midsommar när allt var frihet och lycka. Sedan då?
Aderton år: Jag jobbade på glasskiosken i min småstad. Jag var olyckligt förälskad och åt så mycket chokladglass att jag fick kopiösa mängder finnar på ryggen. Jag kommer ännu ihåg hur kiosken luktade, speciellt tvålen som jag tvättade händerna med mellan varje kund.
Nitton år: Jag hade just skrivit inträdesprovet till Helsingfors universitet. Jag hittade knappt till Järnvägsstationen på väg hem. Jag kom in.
21 år. Jag var nygift och vilsen och längtade i smyg hem.
22 år: Jag sommarjobbade på Kyrkpressen. Jag hade INGEN erfarenhet av journalistik, men ändå blev journalistik min bana i yrkeslivet.
"Jag kissade på en sticka och ingenting blev sig likt."
24 år: Jag kissade på en sticka och ingenting blev sig likt. Min man grillade marinerade kycklingvingar och jag mådde illa. Jag har ännu svårt för kycklingvingar.
25 år: Mitt spädbarn och jag var i symbios den sommaren och allt var ren och skär lycka.
27 år: Jag och min man och våra två barn flyttade till vår alldeles egna lägenhet i juni. Jag kommer bara ihåg hur svårt det var att ha två barn – otrolig svårt, och otroligt uppslukade.
33 år: Den sista sommaren före min hjärnblödning. Hur ska man förbereda sig på en sådan sak? Det går inte. ”Det är skönt att man inte vet vad framtiden har i beredskap för en, att okunskapen om ens kommande liv är en sorts nåd”, skriver sångerskan Marie Fredriksson i sin biografi.
”Det är skönt att man inte vet vad framtiden har i beredskap för en, att okunskapen om ens kommande liv är en sorts nåd.”
36 år: Det är juni 2020, barnen är stora, vi ser med stora ögon på världshändelserna, äter kycklingvingar och är tacksamma för sommaren och livet.
Minns du ditt livs junimånader? Tänk efter noga!
