Till hög, till låg, till rik, till arm, skriver Topelius i Giv mig ej glans. Han tänkte förstås på människors plats på statusskalan, men jag tänker på var vi platsar på deppighets- och ångestskalan. En del av oss går in i julen med glädje och energi och pepparkakshus, andra med nedstämdhet och en ruttnande pumpa som stått på trappan sedan oktober.
När man är låg är det en svart jul i själen. Det känns hopplöst jobbigt att hänga upp en adventsstjärna och hyacinten torkar i sin kruka och har börjat lukta konstigt. Man stirrar uppgivet på jultidningens recept och inredningstips. Man skulle ha lust att strimla tidningen i småbitar, men tyvärr är man för matt för att orka med det.
Det regnar och regnar och regnar, och när det inte regnar så blåser det. Man lyssnar inte på julmusik för den verkar kräva en glättig stämning som man inte lyckas landa i.
Jag har varit där och kanske har du också.
Det finns sådant som hjälper. Jag har testat grejer och här kommer mina tips.
1. Omfamna lågheten och gör en låtlista på Spotify. Min heter ”Låga listan” och har en massa låtar om olycka och bedrövelse, och sen låtar som påstår att man är jättefin fast man har sprickor och skador, och att man duger som man är. Det finns en låg jullåt på den också: River av Joni Mitchell.
2. Ät pepparkakor och choklad och drick glögg. Det fungerar.
3. Prata, prata, prata. Boka in luncher och träffar med vänner även om du känner dig lika vissen som hyacinten därhemma.
4. Läs böcker om att vara låg. Då känner du dig mindre ensam.
5. Upprepa för dig själv: ”Jag har ändå min värdighet.” Min erfarenhet är att om man inte kan känna sig vacker eller värdefull eller effektiv så kan man ändå känna sig värdig.
»Jag har lärt mig oändligt mycket av att vara låg.«
Själv har jag lärt mig oändligt mycket av att vara låg. Ett år av låghet kan lära en människa mer än tio år av att vara hög. Det finns stunder då jag kan känna mig verkligen tacksam för det.
Jag vet också att låghet och armhet förr eller senare byts ut mot åtminstone korta stunder av rikhet och höghet. En del av oss är oftast där på mitten och mår ganska lagom, andra är som jag och åker gungbräda mellan ytterligheterna.
Och medan vi gungar blir det jul.
Sofia Torvalds är redaktör på Kyrkpressen.
