Som det framgår i artikeln här intill är klimatet mellan språkgrupperna på kyrkligt håll i Borgå inflammerat för tillfället. Bakgrunden är de läckande rören i det svenska församlingshemmet. Det verkade redan klappat och klart att rören skulle fixas – tills den finskspråkiga majoriteten i gemensamma kyrkofullmäktige plötsligt kom på andra tankar och valde att bordlägga ärendet.
Å ena sidan kunde man kanske ha viss förståelse för agerandet. En av den evangelisk-lutherska kyrkans större utmaningar idag är den totalt sett överstora fastighetsmassa man sitter på, en fastighetsmassa som på sikt – i takt med minskande skatteintäkter – kommer att bli omöjlig att underhålla och upprätthålla.
Å andra sidan. En fastighet är mer än pragmatik och kvadratmetrar på ett papper. En fastighet, dessutom med långa anor, vilket är fallet i Borgå, är för väldigt många förknippad med väldigt mycket känslor. Då blir det extra laddat. Det här borde den finskspråkiga majoriteten förstå, också mot bakgrund av att detta inte är den första fastighetskonflikten i Borgå. Agerar man fel kan processen riva upp sår som tar lång tid att läka.
»En fastighet är mer än pragmatik och kvadratmetrar på ett papper.«
Såren när en minoritet upplever sig överkörd av en majoritet kan gå djupt. Om de finskspråkiga i gemensamma kyrkofullmäktige i Borgå tvivlar på det är de välkomna till Jakobstad på studiebesök. Här tvingades de finskspråkiga mot sin vilja se en av sina anrika lågstadieskolor göras om till språkbadsskola för snart tjugo år sedan. Också på senare år har frågan om skolfastigheter – i takt med att årskullarna blivit mindre – ständigt varit aktuell. Fastighetsdiskussionerna har skapat missnöje och rivit upp svårläkta sår.
En lärdom från Jakobstad är att oberoende av hur goda intentioner man än har så är det en grannlaga utmaning för en språkmajoritet att agera på ett sådant sätt att en språkminoritet inte känner sig överkörd. Kommunikation är a och o, och i Borgå borde det framöver vara alldeles uppenbart att man inte helt plötsligt i sista instans, utan förvarning, kan göra en kovändning i en för de svenskspråkiga så känslig fråga som församlingshemmets framtid.
Nicklas Storbjörk är redaktör på Kyrkpressen.
