Tillsammans klarar vi det

04.09.2019

INKAST.

Efter semestern kan det ibland bli lite utmanande att återvända till arbetet.

En arbetskamrat till mig upptäckte att hon hade glömt lösenorden till sin dator och kyrkans allomfattande IT-system när hon kom tillbaka efter semestern. Då har du haft en verkligt bra semester sade jag. Hjärnan måste ha varit glad som inte behövde bära den belastningen under sommarmånaderna.

Det kan också vara jobbigt att återvända till rutiner, planeringsmöten och en ny termin. Därför har det blivit vanligt med tips och råd för återvändandet till arbetet. Jag såg nyligen en lista med 10 punkter på internet – ett tips var att tänka på att sommaren ännu inte är slut. Ett annat tips var att försöka göra något roligt på kvällarna.

Jag tänker att det är lika bra att erkänna att övergången från en semester med långa morgnar och frihet att själv bestämma över klockan till rutinerat arbete inte alltid är så lätt. Det är inte alls ovanligt att känna en viss ångest inför det. Jag tror att det är viktigt att vi är ärliga mot oss själva och våra känslor. Säger vi som det är, så finns också möjligheten att dela upplevelserna med arbetskamraterna och upptäcka styrkan i att det ju är vi tillsammans som ska starta upp höstens arbete. Om vi gör så, brukar ångesten ge med sig och vi kan ta oss an arbetsuppgifterna, en i taget.

»Vi har pratat, kommit ihåg, skrattat och gråtit. 23 år i samma hus är en lång tid.«

Jag och min fru Karin lever i brytningstider. Semestern gick i sin helhet åt till att packa, sortera, ta tillvara och slänga inför flytten till Borgå. Barnens teckningar och kramdjur sedan många år tillbaka har granskats – en del har vi avstått från och en del ska vi behålla. Karin har burit ut och jag har kollat påsarna och burit in en del igen. Så har vi hållit på, pratat, kommit ihåg, skrattat och gråtit. 23 år i samma hus är en lång tid.

Sakerna går det nu allt lättare att avstå från. Människorna är det betydligt svårare att lämna. Vi har så många minnen från upplevelser, samtal och möten med människorna i Jakobstad. Det känns vemodigt att lämna dem. Men samtidigt värmer det – för vi inser hur värdefullt allt det här har varit och är för oss. Och minnena bär vi ju med oss.

Nu ser vi mycket fram emot att bo i ett nytt hem här i Borgå och att få träffa människorna här och runt om i stiftet. Det är spännande att flytta in i ett nytt hem och att börja våra arbeten. Varje arbete såväl i samhället som i kyrkan har sina utmaningar. Ingen har allt som behövs i arbetet och behöver inte heller ha det. För det är tillsammans, med gemensamma krafter och med Guds hjälp vi går till arbetet. Om vi hjälps åt, samarbetar där vi kan, uppmuntrar varandra och arbetar sida vid sida ska det nog gå.

Bo-Göran Åstrand är biskop i Borgå stift.

Bo-Göran Åstrand

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17