Älskade, hatade närtåg

25.07.2019

KOLUMN. Snusanvändningen har gått upp i Finland.

Det här påståendet ska man ta med en nypa salt eftersom det enda jag baserar mitt antagande på är mängden snuspåsar jag sett i utrymmet mellan bänkarna och fönstren i närtågen. Det är i och för sig ungefär var tredje gång som jag ser den lilla prillan ligga där, bredvid en näsduk, ett godisomslag eller ett tuggummi.

Efter att ha vardagsåkt närtåg under många år har jag märkt att jag tagit fram en invand rutin då det gäller tågresandet.

När du kliver på tåget gäller det först att kasta en snabb blick åt båda hållen, för att på mindre än en sekund kunna avgöra åt vilket håll det finns flest lediga platser. Sedan gäller det att pricka in de fönsterplatser som fortfarande finns kvar, de är mest eftertraktade. Här måste du vara snabb. Bli inte förvillad av de andra passagerarnas påklistrade lugn, ni är alla ute efter samma sak. Drar du fötterna efter dig kan det hända att du får den avskydda mittenplatsen. Då är det en resa i ett skruvstäd som väntar.

Medan du går gången fram ska du analysera det du ser. Om det på platsen bredvid är någon med stora väskor kan det hända att du egentligen bara får en halv plats.

»Drar du fötterna efter dig kan det hända att du får den avskydda mittenplatsen.«

En okänd faktor är eventuella små egenheter medpassagerarna kan ha. Jag minns en höst då jag två gånger hamnade mittemot en person som bet på sina naglar under hela resan. Jag har också suttit tillsammans med en kvinna som lackat naglarna, och en annan kvinna som klagat på den ovannämnda. Under en resa blev jag väckt var och varannan minut då personen bredvid satte sin armbåge i revbenen på mig varje gång hen grävde upp och satte ner telefonen i fickan.

De här tillfällena är ändå undantag som har fastnat i minnet eftersom de urskiljer sig bland alla de hundratals resor som har löpt smidigt med hänsynsfulla medresenärer. I det hela är tåget ett pålitligt och ganska bekvämt sätt att ta sig till huvudstaden.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hurudan bild jag under årens lopp gett av mig själv bland mina medpassagerare. Kanske de skakar på huvudet i medömkan medan de än en gång ser mig hasta mot tåget som redan skymtar i kurvan. Och de tänker för sig själv: där kommer hon igen, springande med jackan öppen och håret fortfarande blött. Att hon inte kan lära sig att starta fem minuter tidigare.

Malin Aho jobbar som grafiker på Kyrkpressen.

Malin Aho
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53
– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00