Vi måste tala om dopet

02.05.2019

INKAST. Mina föräldrar valde att tala svenska med mig – bara svenska.

Gissa hur mycket enklare jag hade haft i livet om de gett mig två språk där hemma från början! Jag har slitit som ett djur med finskan. Varför valde ni så?

De valde namnen Catharina Maria åt mig, men kallade mig Nina … Jag registrerade själv Nina som riktigt namn som 24-åring. Man kan ju verkligen fråga sig varför man väljer namn som man sedan inte använder.

De valde tre olika daghem åt mig (Skata var bäst!), två skolor (OMG!) – gymnasium valde jag själv, tack och lov! De valde också att döpa mig i den evangelisk-lutherska kyrkan. Det var kanske det mest omedvetna av alla dessa val, gissar jag, men just det valet är jag väldigt tacksam över!

För mig är kyrkan en slags gräsrotsrörelse som jobbar för det goda mitt i en kaotisk värld. Den hjälper, stöttar, tröstar, skyddar. Också fastän jag själv inte var särskilt aktiv på flera, flera år så jobbade kyrkan oförtrutet på. Delade ut mat, besökte de sjuka, bad för världen. Kyrkan var lika god fastän jag låg på sofflocket.

Själv blev jag intresserad av tron i samband med skriftskolan, och då fanns det en gemenskap som välkomnade mig. En näsvis, självuppfylld, besserwisser 15-åring – och ändå välkommen! Var hade jag varit i dag utan församlingens ungdomsarbete?

Vart skulle en perfekt finska ha tagit mig?

Hade Franska skolan ändå öppnat andra portar?

»Ingen måste förtjäna dopet, alla duger genast.«

Vi kan inte veta exakt vilka följder våra val får för barnen, men jag antar att de flesta föräldrar försöker välja det allra bästa möjliga. Genom att låta döpa sitt barn, tänker jag, väljer man att innesluta det i en gemenskap som betyder något, en gemenskap som kan fånga upp barnen var de än går i livet. Det finns människor som berättar att vetskapen om att de är döpta burit dem genom livets mörkaste stunder. Att det varit som boj som guppat i ett mörkt vatten: Jag är i alla fall döpt.

Ingen måste förtjäna dopet, alla duger genast. Och det är inte heller Gud som behöver dopet för sin bokföring: kom ihåg att älska Nina. Nej, men jag behöver dopet för att komma ihåg att Gud älskar mig och att det finns en gemenskap där jag hör hemma.

Ni gjorde en massa val för min del. Tack för att ni valde dopet!

Nina Österholm jobbar med information i kyrkan i Helsingfors.

Nina Österholm

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KYRKOMÖTET. Många nya delegater i kyrkomötet. De tunga frågorna som samkönad vigsel eller organisationsreform i kyrkan kommer upp på onsdag. 13.5.2024 kl. 20:10

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52

kyrkoherdeinstallation. Kristi himmelsfärdsdagen blev en festdag i Vörå församlingen då nya kyrkoherden Samuel Erikson installerades av biskop Bo-Göran Åstrand under högtidliga former. Och Vöråborna slöt upp, både kyrkan och församlingshemmet var välfyllda. 9.5.2024 kl. 16:15

folkmusik. Genom folkmusiken har Amanda Harald och Jacob Sundström fått kontakt med sina rötter. I en värld som präglas av snabba förändringar och ett globalt klimat märker de att också andra unga intresserar sig för det förflutna. 10.5.2024 kl. 13:15