Eller plötsligt är väl en sanning med modifikation. Åtminstone i si sådär 35 av dessa 40 år har nämnda gossebarn (skribenten, om det var någon som inte förstod) kunnat konceptualisera det faktum att livet är linjärt och att man kommer att bli äldre och äldre för att en dag nå 40-strecket förutsatt att hälsan står en bi.
Den annalkande 40-årsdagen sågs fram emot med skräckblandad förtjustning. Kanske mer skräck än förtjusning om man ska vara riktigt ärlig. Och med facit på hand får jag väl för egen del säga att jag ur den aspekten är tacksam över erfarenheten att det är lättare att vara 40 än 39. Det har gått större nöd på mig i livet än att första siffran i min ålder ändrade från tre till fyra.
Det som också gjorde fallet lite mjukare var att jag inför den annalkande jubileumsdagen deltog i ett seminarium med författaren, psykoterapeuten och prästen Owe Wikström. I ett föredrag som tangerade både högt och lågt, vitt och brett gick han i en passage in på människans krisåldrar. Som sig bör har det forskats ansenliga mängder också i detta och enligt Wikström är det ganska vanligt att en människas första kris kommer tidigt när barnet konfronteras med det faktum att livet en dag kommer att ta slut. Döden alltså, om man vill uttrycka det mer krasst.
Efter det kom det nån kris till, men jag hajade till när han sa att det är väldigt vanligt med en kris när man är kring 40. Orsaken till den lär bland annat vara att det är vid den här åldern som man inser att livet inte är oändligt. Även om man skulle ha ”flyt” och få leva tills man är 90 har man ändå levt ganska mycket när man kommit till 40.
»Youth is wasted on the young.«
Trösterikt för en som jag – då ännu icke fylld 40-åring – var att den krisen brukar gå över. Om man får tro Owe Wikström är det möjligt att den följande större krisen väntar först vid 65. I samband med pensioneringar brukar det tydligen vara vanligt att människor känner oro för att de inte längre behövs eller har en plats i samhället. Men också till er 65-åringar som känner igen er i detta finns det tröst. Krisen brukar går över.
Avslutningsvis får man väl konstatera att om aldrig förr så när man är 40 är ungdomen definitivt ett passerat kapitel. Det inser man om inte förr när man näst intill skriker ”amen” när man hör – och förstår – sanningshalten i påståendet ”Youth is wasted on the young” (ungdomen slösas bort på de unga). Länge leve livet.
Nicklas Storbjörk är 40 år och bosatt i Jakobstad.
