Efterlyses: bönbok för skraja föräldrar

13.12.2018
INKAST. Min vän hade varit deprimerad men tack och lov tillfrisknat.

Efteråt hörde hen att det funnits närstående som under sjukdomens gång tvivlat på att min vän någonsin skulle tillfriskna. Bekanta som tänkt, nej, det här kommer nog aldrig att gå vägen. Det hade sårat min vän i efterskott. Trodde du inte på mig? På att mitt friska jag fanns kvar? Hur ska jag själv orka tro på ett tillfrisknande om du inte tror på mig?

Själv kämpar jag med framtidstro för mina barns del. Det finns miljontals fruktansvärda scenarier för tonårsliv i Helsingfors och jag har utforskat dem alla i tanken. Och då är mina barn alltså i dagisålder just nu.

Hur ska jag våga tro på att de kommer att klara sig i världen och att det ska bli bra typer av dem? Hemmets bönbok i all ära men var är bönboken för skitskraja föräldrar? Och hur påverkar det barnen ifall jag ständigt tvivlar på att världen är god och framtiden ljus? Trodde du inte på mig? kommer de att fråga. Hur ska de själva orka tro på en bra framtid om inte jag vågar göra det?

”Och hur påverkar det barnen ifall jag ständigt tvivlar på att världen är god och framtiden ljus? Trodde du inte på mig? kommer de att fråga.”

Så länge det finns liv finns det hopp, sägs det. Men ibland/ganska ofta/för det mesta orkar man ju varken tro eller hoppas på något alls själv. Vem ska då bära hoppet när jag inte orkar? För mig personligen, som är en extrovert gemenskapsknarkare, så heter lösningen ”vänner”. Jag behöver gruppen, teamet, församlingen för att orka tro.

Ensam är jag skitsvag. Idealet är väl en församling där så många tror tillsammans att det alltid finns någon som har en bra dag när alla andra tvivlar.

Ikväll söker jag gemenskap och hopp på Senats­torget med alla andra barfota helsingforsare som om det så regnar ”kärringar med spikar i näsan” prompt ska se Lucia skrida ner för Domkyrkans trappor.

Tillsammans i traditionens trygga mönster försöker vi hålla liv i hoppet om att vintermörkret snart ska flykta – medan det blåser 15 meter i sekunden och julgranen på Senatstorget välter. Så länge det finns liv finns det hopp. Glad lucia!

Nina Österholm

NÄRPES. – Vi var flera som sa att det är bra att det kommer friska ögon utifrån som påminner oss om allt gott och bra vi har här i församlingen, konstataterade kyrkoherde Tom Ingvesgård. 25.3.2026 kl. 11:27

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00