Våga uppdraget bortom ångesten

30.10.2018
LEDARE. Ett grunddrag för mänskligt handlande är att undvika ångest.

Instinkten är så stark att människan hellre klamrar sig fast vid trygga, men falska, ankaren i vardagen än möter den fasa ångesten väcker. Den som kommer när vi inte längre vet vad vi ska ta oss till. När vi inte längre får det gamla vanliga att fungera och inte har en aning om vad vi ska göra i stället. När vi borde bryta upp, men räddhågade stannar kvar. Ångestbekämpning sysslas det med inte bara privat. Ännu mer systematiserad är den i organisationer och på arbetsplatser. Den sätts i kollektiva system så till den grad att ångestarbetet ibland slukar mer energi än det verkliga uppdraget. I kyrkan också? Ja, naturligtvis också i kyrkan. Men det är sällan någon vågar säga det rakt ut. Det gör nämligen ont. Från väst höjdes nyligen ett nödrop.

På debattsidorna i rikssvenska Kyrkans tidning (11.10) levererade en kyrkoherde ett svidade ärligt inlägg med relevans långt utanför Eds församling, med drygt 4000 medlemmar. Han sätter fingret på folkkyrkans kanske allra ömmaste punkt, med den enda metod som verkligen fungerar: genom att lämna ut sig själv och sin egen del i det hela. Det han ser är en kyrka som inte bara nöjer sig med att förvandlas till ett fastighetsbolag som förvaltar histora utan som i sjäva verket hellre vill vara fastighetsbolag än det där svåra andra som den borde bli. Blundandet har blivit ett sätt att överleva: ”Vi går till arbetsuppgifter som ibland krympt på ett sorgligt sätt. Och vad gör vi då när tvivlet ansätter oss. Jo, vi vänjer oss! En gudstjänstfirande församling med 15 deltagare känns i sin ordning, för den har krympt successivt.” Alternativt kamoufleras sekulariseringen med sammanslagningar i större enheter, då märks bortfallet inte lika bra.

”Blundandet har blivit ett sätt att överleva.”

Allra ärligast blir kyrkoherden när han vänder blicken mot sitt eget arbete. När ångesten hotar enheten styrs engergin inåt. Arbetslaget blir ett surrogat för den uteblivna församlingen, med tyngdpunkter på nätverksgrupper, studiedagar, ämbeten, handboksdebatter och ”naturligtvis … fastigheter”. ”Jag känner mig jätteviktig när jag får leka med de stora grabbarna som heter projektledare och byggherrar. Jag myser när jag får åka till Göteborg på konferens om något digitalt bokföringssystem. För det liknar världen utanför. Det inger mig känslan av att jag är betydelsefull.”

Kyrkoherdens bekännelse skälver av ett allvar som handlar om kärna och mål. Därför är den allmängiltig – också för oss på andra sidan viken. Poängen är naturligtvis inte att bokföring, temadagar, församlingsfusioner och fastighetsförvaltning är onda ting. De förskjuter bara så lätt tyngdpunkten från uppdraget att i postkristen tid ta sig an den skara som kallas församling. De är ramar, inte innehåll. ”Framtidens hjältar är första linjens församlingsmedarbetare. Värdar för soppluncher, frivilliga på språkkaféer, diakonen som tar det extra steget för den papperslöse.”En förändring kräver ödmjukhet och en rejäl dos mod. Men framför allt den ärlighet som den okände kyrkoherden i utkanten av Stockholm levererar.

May Wikström

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

engagemang. Det nedläggningshotade Café Torpet i Södra Haga i Helsingfors får en fortsättning tack vare en förening som grundats av lokala invånare som vill ha kvar caféet. 4.12.2019 kl. 14:27

delaktighet. – Kyrkans delegation för tillgänglighet och funktionsvariationer konstaterade för några veckor sedan att vi gör historia eftersom det inte finns något motsvarande ännu i de nordiska kyrkorna, säger Katri Suhonen och hänvisar till Aktivt delaktig – Kyrkans handlingsprogram 2019–2024. 3.12.2019 kl. 16:32

kyrkoherdeinstallation. Mycket människor, mycket värme och adventsstämning. Det var söndagen i Sibbo i ett nötskal då församlingen fick en ny kyrkoherde i Camilla Ekholm. Samtidig gjorde också nya kaplanen Helena Rönnberg också sin första arbetsdag. 1.12.2019 kl. 20:09

adventstid. Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan. 28.11.2019 kl. 12:00

julkalender. Församlingarna i huvudstadsregionen delar ut en julkalender till sina medlemmar. Glad adventstid önskar din församling! 28.11.2019 kl. 11:37