Den här mässan har liksom de andra bokmässorna, till exempel Bok & bibliotek i Göteborg, blivit ett kulturellt torg för det som rör sig i våra tankar och liv just nu – med det skrivna ordet som ram. Självklart är också de kristna förläggarna med, också Fontana Media har varit där sedan starten. Sedan några år tillbaka har också kyrkan ett eget bås. Kyrkfolk tillhör den läsande sorten, ordet och texten ingår i allra högsta grad i det andliga livet (även om de flesta suckar att de läser mindre än de ville och borde).
Den svenska ön på mässan är en atoll under Svenska litteratursällskapets beskydd. Samarbetet mellan förläggarna har rötter i Göteborgsmässan, och det är ett välsmort maskineri som gett de finlandssvenska programmen en struktur och professionalism som särskilt i början skilde ur i positiv bemärkelse.
Förläggare som förläggare har fått plats på de gemensamma scenerna, publiken har valt och växlat enligt sina preferenser – precis som de väljer vilka böcker de köper och läser. Att det mellan varven suttit en biskop eller präst på podiet har ingen höjt på ögonbrynen över – och så fortsätter det också i år, med flera program och gränsöverskridande diskussioner.
Däremot verkar de kristna förläggarna på den finska sidan ha svårare att komma fram i år. Kotimaa24 rapporterar inför mässan om att serien med biskopar som intervjuare den här gången fick tummen ner. Det kunde ses som en tillfällighet i förnyelsens anda, men förlaget Kirjapaja konstaterar samtidigt att det inte rymdes in ett enda program kring en bok om tro eller andlighet på någon av scenerna. När den nya programchefen Ronja Salmi deklarerar att programmet är gjort för att locka en ny, ung publik, blir budskapet onekligen att tro är något hopplöst mossigt och ointressant.
”Att det mellan varven suttit en biskop eller präst på podiet har ingen höjt på ögonbrynen över.”
Som en kontrast kan man snegla mot Göteborgsmässan. Där är Svenska kyrkans Se människan-scen en av de absolut populäraste, dit förlagen gärna försöker få in foten med sina böcker och författare. De intervjuas ofta av kyrkfolk, och bjuder på lågtröskelmöten kring viktiga livsfrågor, människoöden, historia och filosofi. I de mötena kan friktionen mellan dem som är olika få mossan att flyga av bägge parter. Det behövs mer än någonsin i dag, i tider av polarisering och hatretorik.
På den finlandssvenska scenen är det därför med glädje vi får ta del av samtal som dem mellan Jonas Helgesson och Ellen Strömberg om fördomar, utseende och självbild. Eller John Vikströms och Hilkka Olkinuoras möte kring vad det egentligen är som får oss att må bra i livet.
