Hamburgare, kex och fårstek

28.03.2018
INKAST.

Vi lever i Stilla veckan. Påskfirandet närmar sig. Ett av barnbarnen har haft stenkoll på när det blir påsk. - Bara en lördag till och sen några dagar och så kommer jag till dej, var hans glada budskap när han ringde farmor förra veckan. Han har troget ringt och meddelat hur dagarna blir färre och färre innan vi ses. I snart två månader har jag fått rapport om hur påsken närmar sig, av den unge mannen. Han kanske inte har Påskens allra djupaste innebörd helt på det klara ännu, men han vet att då får han träffa sina finländska kusiner, han får leva österbottniskt släktliv med påskbrasa, påskägg och framförallt bakandet av påskkakan tillsammans med kusinen.

– Den måste vi gömma så att släktens kaktjuv inte hittar den, säger han glatt. Han har med spretiga bokstäver skrivit matlistan för påskfirandet. Kex och hamburgare tyckte jag mig utläsa av listan när han visade den på Whatsapp. Det blir nog memma och fårstek också förutom kexen och det övriga.

Det är lätt att hoppa över fasteveckorna och fokusera på påskfirandet också när man är vuxen. Jag har i flera år sörjt över att samhället och arbetstakten inte på något sätt främjar en fastetid med tid för eftertanke och stillhet.

Inte ens i Stilla veckan trappas takten ner. Sammanträden, processuppdateringar, arbetsplatsmöten, uppföljningsrapporter som ska till ledningen med några dagars varsel (känns det som) kommer i en strid ström, det får då vara vilken tid i kyrkoåret som helst.

Jag tycker om Skärtorsdagens mässa. När jag var ung klädde sig kvinnorna i svart den kvällen. Jag tycker om att göra det ännu. Det ger en högtidlig påminnelse om sorgen vi går in i. Långfredagen är inte mera så lång som den var i barndomen, när man inte fick gå ut och leka i vårsolen. Påsklördagen med brasor, påskägg och påskbrev börjar visa att det snart föds en glädje ur sorgen.

Påskdagens morgon, då solen dansar på himlen och kyrkans orgel jublar då är det Påsk och då är det vår. Livet återvänder. Då behövs både kex och hamburgare för att fira att Livet vann. Det vet en sex-åring instinktivt. Nu blir det påskfirande på allvar.

Glad Påsk!

Ann-Katrin Store

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40