Svein Inge Olsen

Protesterar mot apati och likgiltighet

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40

– Även om jag sliter med tvivlen ser jag ingen mening utan tro.

Svein Inge Olsen plockar fram en tidskrift om Protestfestivalen i hans hemstad Kristiansand i Norge.


Protestfestivalen är hans livsverk. Där debatterar deltagarna ofta frågor som har med kristen tro och religion att göra. Ett av årets debattämnen är helvetet. Frågan som ställs är om helvetet är avskaffat när det talas så litet om synd i kristna församlingar i dag. Och kan det finnas en himmel om det inte finns något helvete? Flera teologer och kulturpersoner ska diskutera.


– Pingstpastorn Peter Halldorf har kallat helvetet en platslöshet. Det är inte vad vi fick lära oss i trosrörelsen på åttiotalet. En platslöshet vare ju toppen för alla icke-troende som anser att livet här på jorden är ett helvete.


Han frågar sig om Gud kan förändra sig eller om det är vi som förändrar Gud.


– Den frågan är jätteviktig. Föräldrarna ska tala om för sitt barn vad som är rätt och fel. Men om de inte gör det? Ska barnet bara få gå ut i trafiken och bli överkört? Vi tänker oss Gud som en far som vägleder oss. Men om vi inte har några regler, finns Gud då? Samma gäller helvetet. Många, även konservativa kristna, verkar ha avskaffat det.
Olsen är en av de tre personer som startade festivalen år 2000.


– Festivalen protesterar mot likgiltighet och apati. Kärnan i festivalen är debatten. Vi har föredrag, filmer, musik och konst. Publiken deltar också i debatten. Vi kallar oss Nordens värdefestival för någon motsvarighet till Protestfestivalen finns inte i Norden, sannolikt inte i Europa heller.


Redan det första året upptäckte arrangörerna att tiderna förändrats.


– Biskopen därifrån vi kommer mobbades plötsligt i tidingarna för sin syn på homosexualitet. Han var en mild person och hade inte ens uttalat sig i frågan. Det var bara en åsikt som fick gälla. De som ropade högst om tolerans var de minst toleranta. Det tyckte vi var farligt.


Därför ville de ha en festival där alla skulle få komma till tals.


– Vi inbjöd inte bara anarkister och kommunister utan också konservativa kristna att delta. Det var inte populärt i alla kretsar.


Men när den nya äktenskapslagen kom i Norge 2008 ställde de konservativa kristna inte upp i debatten.


– Trots att det var en värderevolution på gång var det bara den liberala sidan som kom till tals i media. Vi irriterade oss på att kristna konservativa inte fick utrymme. Men trots att vi skrev ett provocerande brev till präster och pastorer ställde de inte upp. I en radiodiskussion senare gav en frikyrkopastor oss rätt: de anser att den nya lagen är dramatisk men de vågar inte uttala sig då de blir mobbade och överkörda. De höll sig tysta.


Stein Inge Olsen provoceras av det han kallar flockmentaliteten.


– Det är skrämmande att alla människor ska tycka lika. Det leder till en utveckling där folk inte längre får ha någon åsikt, där man ska hålla käft om man inte omfattar den allmänna åsikten.


Levde som Jesushippie


Innerst inne är Svein Inge Olsen en hippie. Men han är född 1963 och för ung att ha upplevt rörelsens blomstringstid.


Han växte upp med en far som var djupt troende och som han ser som den finaste människan någonsin. Men som ung ville Olsen inte ha något med kristen tro att göra.


– Jag har alltid varit rädd för att dö. När jag var ung sades det att Gud tar hem dem som dött. Det ville jag inte att skulle hända mig. I trosrörelsen där jag kom till tro 1984 predikades att Gud tvärtom inte vill någons död utan att de sjuka ska bli friska. Det stod i kontrast till den pietism jag vuxit upp i.


Det är den fysiska döden han är rädd för, förruttnelsen. Rädslan har inget med religion att göra.


– Därför irriterar jag mig på dem som säger att jag inte ska vara rädd, bara tro på Jesus.
Han beskriver trosrörelsen som intensiv och positiv.


– På sjuttiotalet var jag idealist, ung och fattig och levde lite som en Jesus-hippie.
Jesusrörelsen på sjuttiotalet fascinerar honom fortfarande, för den står i kontrast till den materialism han ser att präglar många kristna i dag.


– Trosrörelsen utvecklades till en klick där medlemmarna håller sig till varandra och det handlar mycket om pengar. Många kristna i bibelbältet i södra Norge stöder Fremskrittspartiet, ett individualistiskt och populistiskt parti. Som jag ser det är kontrasten till det Jesus predikade stor.


Han upplever att hans numera döda fars böner fortfarande bär honom.


– De senaste åren har jag upplevt sådant som jag inte kan förklara annars. Under en och samma dag 2010 fick jag höra att jag förlorat mitt arbete, att Protestfestivalen gått i konkurs och att min fru ville skilja sig. Hon krävde omvårdnaden av barnen.


Då började han en kamp. Först för att rädda huset, en förutsättning att få behålla baren. Sedan för att få delad vårdnad om barnen. Han vann båda kamperna mot alla odds.


Protestfestivalen räddades också. En kristen affärsman räddade den genom att låna dem pengar.


– Jag ser det som att det finns en mening med festivalen.

Johan Sandberg



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41