– Min morfar talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud, säger Wille Westerholm.

Från personalchef på Stockmann till chef i Ekenäsnejdens svenska församling

Personligt.

Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling.

26.11.2025 kl. 13:24


W
ille Westerholm
började sin karriär på varuhuset Stockmann i Helsingfors som nattvakt.

– Två personer övervakade hela huset, dygnet runt. Jag blev ansvarig för att allt rullade som det skulle, och det var väldigt trevligt.

Han började studera juridik vid Helsingfors öppna universitet samtidigt som han arbetade på Stockmann.

– Jag försökte komma in på juridiska fakulteten i många år, men förgäves. Idag är jag faktiskt tacksam för att jag aldrig gjorde det.

I stället kom han in på teologiska fakulteten.

– Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet medan jag jobbade på varuhuset och fick nya uppgifter.

– Snart blev jag ansvarig för personalen på de avdelningar där jag arbetade. Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.

Men nya äventyr väntade honom. Allt som allt arbetade han på Stockmann i 17 år.

– I efterhand är jag tacksam för att det tog slut. Stockmann är ju inte det samma längre.

Han var ansvarig för personalen på de avdelningar där honarbetade. – Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.



Europa väntade

Han gifte sig med sin fru Lillemor 1998 och tog hennes efternamn, Westerholm. Wille kommer från en helt finskspråkig familj och hans efternamn var Aalto.

– Min fru fick jobb på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Jag tog alterneringsledighet från jobbet och tänkte att det skulle bli ett kort äventyr.

– När hon sedan fick en fast tjänst bestämde vi oss för att flytta helt och hållet.

I Luxemburg hade Wille inte något arbete i början.

– Jag kunde varken franska, tyska eller luxemburgiska, så jag kunde inte göra det jag var utbildad för, tyvärr.

Han fick nys om en sjömanskyrka i Bryssel.

– Jag tänkte: vad ska jag göra i Luxemburg? Jag kunde ju inte bara leva på min frus lön, även om jag gjorde det ett tag. Så jag kontaktade kyrkan. Följande dag började jag arbeta som ungdomsarbetsledare i Antwerpen, Rotterdam och Bryssel.

Det blev början på något nytt.

– Efter en tid frågade den dåvarande ledande prästen mig: ”Skulle du kunna tänka dig att bli prästvigd?” De behövde en präst i Luxemburg. Där bor ungefär 1 500 finländare.

Eftersom Wille redan var magister i teologi var beslutet lätt. Han fick flera kurser till godo.

2010 prästvigdes han i Kuopio.

– Wille Riekkinen vigde mig till präst. Han var då biskop med ansvar för utlandsarbete. Jag hade ingen koppling till Kuopio alls, men där fick jag min ordinationsutbildning.

Under de sista fyra åren utomlands jobbade han på Apple, vid sidan av sitt deltidsuppdrag som sjömanspräst.

– Jag lärde mig mycket om ekonomiförvaltning och om den amerikanska arbetskulturen.

– I början av 2016 bestämde vi oss att återvända till Finland för att kunna vara närmare våra föräldrar.



– För mig är Gud ständigt närvarande. Jag vet att jag inte kan förstå honom, men jag är helt beroende av honom. Gud är inkluderande, förlåtande och fylld av kärlek, säger Wille Westerholm



Tron kom inte via orden

Willes morfar var en viktig person i hans liv. Har var kyrkoherde.

– Vi tillbringade mycket tid tillsammans, oftast ute i naturen. Han talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud. Han visade mig stillheten i skogen, hur allt hänger ihop. Tron kom inte via ord, utan genom gemenskapen med honom och naturen.

När Wille Westerholm kom till Finland 2016 för att börja som präst i Ekenäsnejdens svenska församling visste han genast att han hamnat rätt.

– Det kunde inte finnas ett bättre jobb för mig. Alla dagar är olika och det händer mycket. Människomötena är det viktigaste, säger han.

Han har alltid drivits av att ta hand om människor.

– Det var ju egentligen också min uppgift på Stockmann.

Kyrkoherdens roll är ny men meningsfull.

– Just nu handlar mycket om att lära mig vara kyrkoherde. Det är en givande process. Någon sa en gång till mig att första året försöker man ta reda på vad man ska göra, och det andra året funderar man hur man ska göra det.


Skåldö i hans hjärta

Ekenäs och speciellt skärgårdsholmen Skåldö har en särskild plats i Wille Westerholms hjärta. Han var 25 år när han började tillbringa somrarna på holmen.

– När min fru och jag bodde utomlands fick vi ofta frågan: ”När kommer ni tillbaka till Finland?” Vi tänkte egentligen inte så långt fram. Men det jag saknade mest var Skåldö och stugan.

Nu är Ekenäs både arbetsplats och hem.

– Att vara kyrkoherde är lite bredare än mitt tidigare arbete som präst, men jag tycker om utmaningar. Det är hälsosamt att lära sig något nytt, säger han.

Han tillägger:

– Jag är ju egentligen finskspråkig från början, men jag trivs väldigt bra här. Jag har den gåvan att jag trivs både med människor och ensam. Att vara bland människor belastar mig inte. Och när jag kommer hem till huset i Ekenäs eller till stugan på Skåldö tar det bara fem minuter att koppla av.

Christa Mickelsson


fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08

SEXUELLA ÖVERGREPP. Processen kommer till stora delar att vara hemligstämplad för att skydda offren, säger kriminalkommissarie Joanna Österblad vid polisen i Österbotten. 13.2.2026 kl. 10:45

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

Topelius. På 1800-talet var historiska romaner trendiga ute i Europa. – Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius utgör ett finländskt exempel på hur författare genom den historiska romanen utforskade nationer, säger forskaren Erika Boije. 2.3.2026 kl. 19:49

FOLKHÖGSKOLOR. Många kristna folkhögskolor är på fallrepet då regeringen möblerar om integrationsutbildningen. Den nya lagen om integration kan bli ett dråpslag för integrationen på svenska, anser Juhani Jäntti på Lärkkulla folkakademi. 26.2.2026 kl. 15:47

podd. I podcasten De sju dödssynderna går redaktören Hanna Klingenberg och prästen Jimmy Österbacka på djupet med den historiska bakgrunden men också den moderna förståelsen av de sju dödssynderna. 26.2.2026 kl. 11:03