– Min morfar talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud, säger Wille Westerholm.

Från personalchef på Stockmann till chef i Ekenäsnejdens svenska församling

Personligt.

Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling.

26.11.2025 kl. 13:24


W
ille Westerholm
började sin karriär på varuhuset Stockmann i Helsingfors som nattvakt.

– Två personer övervakade hela huset, dygnet runt. Jag blev ansvarig för att allt rullade som det skulle, och det var väldigt trevligt.

Han började studera juridik vid Helsingfors öppna universitet samtidigt som han arbetade på Stockmann.

– Jag försökte komma in på juridiska fakulteten i många år, men förgäves. Idag är jag faktiskt tacksam för att jag aldrig gjorde det.

I stället kom han in på teologiska fakulteten.

– Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet medan jag jobbade på varuhuset och fick nya uppgifter.

– Snart blev jag ansvarig för personalen på de avdelningar där jag arbetade. Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.

Men nya äventyr väntade honom. Allt som allt arbetade han på Stockmann i 17 år.

– I efterhand är jag tacksam för att det tog slut. Stockmann är ju inte det samma längre.

Han var ansvarig för personalen på de avdelningar där honarbetade. – Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.



Europa väntade

Han gifte sig med sin fru Lillemor 1998 och tog hennes efternamn, Westerholm. Wille kommer från en helt finskspråkig familj och hans efternamn var Aalto.

– Min fru fick jobb på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Jag tog alterneringsledighet från jobbet och tänkte att det skulle bli ett kort äventyr.

– När hon sedan fick en fast tjänst bestämde vi oss för att flytta helt och hållet.

I Luxemburg hade Wille inte något arbete i början.

– Jag kunde varken franska, tyska eller luxemburgiska, så jag kunde inte göra det jag var utbildad för, tyvärr.

Han fick nys om en sjömanskyrka i Bryssel.

– Jag tänkte: vad ska jag göra i Luxemburg? Jag kunde ju inte bara leva på min frus lön, även om jag gjorde det ett tag. Så jag kontaktade kyrkan. Följande dag började jag arbeta som ungdomsarbetsledare i Antwerpen, Rotterdam och Bryssel.

Det blev början på något nytt.

– Efter en tid frågade den dåvarande ledande prästen mig: ”Skulle du kunna tänka dig att bli prästvigd?” De behövde en präst i Luxemburg. Där bor ungefär 1 500 finländare.

Eftersom Wille redan var magister i teologi var beslutet lätt. Han fick flera kurser till godo.

2010 prästvigdes han i Kuopio.

– Wille Riekkinen vigde mig till präst. Han var då biskop med ansvar för utlandsarbete. Jag hade ingen koppling till Kuopio alls, men där fick jag min ordinationsutbildning.

Under de sista fyra åren utomlands jobbade han på Apple, vid sidan av sitt deltidsuppdrag som sjömanspräst.

– Jag lärde mig mycket om ekonomiförvaltning och om den amerikanska arbetskulturen.

– I början av 2016 bestämde vi oss att återvända till Finland för att kunna vara närmare våra föräldrar.



– För mig är Gud ständigt närvarande. Jag vet att jag inte kan förstå honom, men jag är helt beroende av honom. Gud är inkluderande, förlåtande och fylld av kärlek, säger Wille Westerholm



Tron kom inte via orden

Willes morfar var en viktig person i hans liv. Har var kyrkoherde.

– Vi tillbringade mycket tid tillsammans, oftast ute i naturen. Han talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud. Han visade mig stillheten i skogen, hur allt hänger ihop. Tron kom inte via ord, utan genom gemenskapen med honom och naturen.

När Wille Westerholm kom till Finland 2016 för att börja som präst i Ekenäsnejdens svenska församling visste han genast att han hamnat rätt.

– Det kunde inte finnas ett bättre jobb för mig. Alla dagar är olika och det händer mycket. Människomötena är det viktigaste, säger han.

Han har alltid drivits av att ta hand om människor.

– Det var ju egentligen också min uppgift på Stockmann.

Kyrkoherdens roll är ny men meningsfull.

– Just nu handlar mycket om att lära mig vara kyrkoherde. Det är en givande process. Någon sa en gång till mig att första året försöker man ta reda på vad man ska göra, och det andra året funderar man hur man ska göra det.


Skåldö i hans hjärta

Ekenäs och speciellt skärgårdsholmen Skåldö har en särskild plats i Wille Westerholms hjärta. Han var 25 år när han började tillbringa somrarna på holmen.

– När min fru och jag bodde utomlands fick vi ofta frågan: ”När kommer ni tillbaka till Finland?” Vi tänkte egentligen inte så långt fram. Men det jag saknade mest var Skåldö och stugan.

Nu är Ekenäs både arbetsplats och hem.

– Att vara kyrkoherde är lite bredare än mitt tidigare arbete som präst, men jag tycker om utmaningar. Det är hälsosamt att lära sig något nytt, säger han.

Han tillägger:

– Jag är ju egentligen finskspråkig från början, men jag trivs väldigt bra här. Jag har den gåvan att jag trivs både med människor och ensam. Att vara bland människor belastar mig inte. Och när jag kommer hem till huset i Ekenäs eller till stugan på Skåldö tar det bara fem minuter att koppla av.

Christa Mickelsson


LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Topelius. På 1800-talet var historiska romaner trendiga ute i Europa. – Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius utgör ett finländskt exempel på hur författare genom den historiska romanen utforskade nationer, säger forskaren Erika Boije. 2.3.2026 kl. 19:49

FOLKHÖGSKOLOR. Många kristna folkhögskolor är på fallrepet då regeringen möblerar om integrationsutbildningen. Den nya lagen om integration kan bli ett dråpslag för integrationen på svenska, anser Juhani Jäntti på Lärkkulla folkakademi. 26.2.2026 kl. 15:47

podd. I podcasten De sju dödssynderna går redaktören Hanna Klingenberg och prästen Jimmy Österbacka på djupet med den historiska bakgrunden men också den moderna förståelsen av de sju dödssynderna. 26.2.2026 kl. 11:03

historia. Museipedagogen Martin Backman-Witting sammanfattar 1800-talets firande på påsklördagsnatten i ett ord: röjigt. Han har undersökt påsken i allmogekulturen. 1.4.2026 kl. 19:01

PÅSKMAT. Inför påsken tipsar Mikaela Björk om att bjuda på enkla soppor, tända ett ljus och se städning som kroppsbön. – Att ha en massa fina rätter är inte vad det handlar om. Man kan lägga en ren duk på bordet, plocka undan och tända ett par ljus. 31.3.2026 kl. 18:05

PÅSKMAT. Mikaela Björk älskar att laga mat! Det är en passion som länge var ett yrke, som sen behövde bli fritid igen. – Jag bearbetar mycket medan jag lagar mat. För mig är det en form av tillbedjan. 1.4.2026 kl. 11:09

lidande. När Stefan Vikströms son begick självmord kolliderade hans kristna tro med en brutal verklighet. Han tvingades justera den. Idag känner han mest tröst när han tänker på Jesus, som också konfronterades med orättvisa och ondska. 31.3.2026 kl. 08:00

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Jockum Krokfors, MKV:s verksamhetsledare, ser den lidande kyrkan som en förebild för oss i väst. 30.3.2026 kl. 17:12