Paula Lönnroth och Annette Frisk slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket.

De slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket

sibbo.

Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.

9.4.2025 kl. 15:22

Varannan fredag klockan 10 samlas en grupp vid Kyrkoby församlingshem för att gå en promenad tillsammans, och för att be. En av de som brukar delta i ”Bönepromenaden” är Paula Lönnroth.

Efter promenaden samlas gruppen i Lilla salen i församlingshemmet och ber tillsammans, både för privata böneämnen och för sådant som rör andra människor och allmänheten.

– Just nu är ju många väldigt oroade över världsläget, och då ber vi för det. Var och en får berätta om vad som tynger dem, säger Paula Lönnroth.

Bön är viktigt för henne, och hon uppskattar att få be i grupp. Det ger en kontinuitet, socialt utbyte och gör en också uppmärksam på sådant som man får tacka för.

– Jag tycker också om konceptet med att man först får bekanta sig lite med varandra under promenaden innan bönestunden. Vi människor är ju helheter.

I vardagen brukar Paula hålla en liten morgonandakt och en kvällsandakt för sig själv då hon ofta ber, och så ber hon ibland om nätterna.

– Om jag är vaken på natten, vilket man ofta är i den här åldern, brukar jag be. Speciellt för sådana som jag vet att har problem med sömnen, men också för människor som jag vet att har sorg och som kan ha det svårt på natten.


Om man inte är så van med att be, men skulle vilja göra det, hur kan man börja?

– Enklast är kanske att komma med i en sådan här grupp där tröskeln är väldigt låg. Man behöver inte be högt eller berätta om sina böneämnen om man inte vill, men man kan ändå vara med. Då andra ber får man be med i sitt stilla sinne.

– Bönen är ju ingen prestation. Man kan bara såga åt Gud, ”Nu är jag orolig för det här”. Man behöver inte knäppa sina händer.


”Man behöver inte vara vältalig”

I församlingen finns också en bönegrupp vid namn ”Bönen bär” som Annette Frisk brukar delta i. Gruppen samlas varannan måndag klockan 18 i församlingshemmet.

– Vi börjar alltid med tacksägelseämnen och sen kommer böneämnena. Jag tycker det är en bra princip, det ställer hjärtat på rätt plats. Man ser dimensionerna man lever i.

Gruppen brukar också be för församlingen och nämna varje medarbetare vid namn. De ber för evenemang som ordnas i församlingen och som av en eller annan anledning kan behöva lite extra förbön, och så ber de för skolor, lärare och skolelever.

– Om någon lämnat in något ämne till förbön eller om vi själv har något böneämne brukar vi också be för det. Då vi ber för personliga saker stannar de böneämnena givetvis inom gruppen. Det är inget man torgför, säger Annette Frisk.

Gruppen leds av församlingens diakon Lena Blomstedt, som också leder Bönepromenaden. Om man känner att man behöver förbön tipsar Annette om att man kan kontakta till exempel Lena, så når budet gruppen. Och, så kan man förstås komma med i gemenskapen.

– Det är en bönegrupp där det är högt i tak och väggarna är vida. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.


Har du något råd till den som inte är så van med att be, men som gärna skulle göra det ibland?

– Bara tala som till en vän.

– Ibland har man många ord, och ibland då det gäller stora och viktiga saker, då kan man bara säga ”Herre hjälp”. Och så låter man stillheten tala.


Vill du be tillsammans?

Bönepromenaden startar från Kyrkoby församlingshem varannan fredag klockan 10. Om du inte vill eller kan promenera går det bra att ansluta direkt till bönen klockan 10.30 i Lilla salen i församlingshemmet.

Bönegruppen ”Bönen bär” träffas varannan måndag klockan 18 i Kyrkoby församlingshem. Gruppen ber för världen och landet, för andra och varandra.

Den 17 maj kommer det att ordnas en dag för bön och stillhet på Nilsas lägergård. Pricka redan nu in det i kalendern om du är intresserad!

Text: Rebecca Pettersson


sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41