”Genom släktforskningen har en ny värld med berättelser öppnat sig för mig”

Kolumn.

I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer.

11.3.2025 kl. 13:30

Ogärna ville jag göra mig märkvärdig genom att berätta den långa historien med Afrikaspåret. Istället svarade jag att mina föräldrar bor i Mellannyland eller att jag är född i Esbo, trots att min släkt inte har minsta anknytning till dessa orter.

Länge tyckte jag att jag kunde liknas vid en ampelväxt med luftrötter, istället för en perenn med djupa rötter. Mig kunde man flytta mellan fönster, eller från ett hus till ett annat, med luftrötter där jag råkade hamna. Känslan av rotlöshet var påtaglig långt upp i medelåldern.



Släktforskningshobbyn började när jag i stundens inspiration sökte upp kyrkböcker på nätet och hittade farfars farfars namn i kommunionboken. Men några klick öppnade sig en ny värld. Logiken i anteckningarna var så tydlig att jag på några timmar kunde rita ut generationer av släktingar. Släktforskarföreningar har gjort de flesta handlingar lätttillgängliga för alla, långt innan digiterande blev obligatoriskt för församlingarna. Numera kan man läsa kyrkböckerna och skattelängderna bekvämt i hemsoffan.

"Berättelser om människor som byggt sitt liv och rest sig efter motgångar.”

Genom släktforskningen har en ny värld med berättelser öppnat sig. Berättelser om människor som byggt sitt liv och rest sig efter motgångar. Berättelser om människor som vågat ta båten, tåget eller studenten. Och om människor som låtit sig inspireras av ny teknik och nya tankar och andliga vindar.



Under resan har känslan av rotlöshet försvunnit. Numera har jag hundratals personer i mitt släktträd. Det har visat sig att rötterna har spridning i hela Svenskfinland med starka utstickare i Savolax och Tavastland. Under ytan av det urbana samhället vet jag nu att mina rötter ligger djupt i den finska myllan.

Åsa Westerlund är överläkare samt barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn till Katarina från Pörsänmäki.


PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06