Christer Åberg är pensionerad kyrkoherde och bildkonstnär.

Knivhuggningsförsöket kommer tillbaka i hans drömmar

Personligt.

För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre.

10.3.2025 kl. 14:54

På 1980-talet tog Christer Åberg paus från kyrkan och jobbade inom missbrukarvården. Han började som socialarbetare på en vårdanstalt.

– Sedan utsattes jag för ett knivhuggningsförsök på jobbet. Den som försökte knivhugga mig träffade inte, men det var nära: skjortan gick sönder. Och jag blev så ensam. Jag hade svårt att inse att jag blev så ensam.

Det kom aldrig något samtal från hans chef på Socialstyrelsen. Ingen utom familjen frågade hur han mådde. I systemet gick alla förbi.

– Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Jag blev präst igen, jag målade mycket. Nu har jag varit pensionär i tolv år.

– Nu kommer knivhuggningen tillbaka i mina drömmar. Och jag försöker förstå killen som gjorde det. Han hade vuxit upp i en helt kärlekslös omgivning.


Varför tror du att knivhuggningen kommer i dina drömmar?

– För att jag är svagare. Jag är äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. Knivhuggningen var ett så djupt händelseförlopp att det sitter i själen. Jag hade länge svårt att lita på någon. Jag kände att jag blev ett föremål.

Vi för vårt samtal i domkapitelshuset i Borgå, där vi har tittat på Christer Åbergs verk: på ljuset i dem, färgerna, fiskarna. Vi sitter i domkapitelssalen och talar och hans röst är mjuk och eftertänksam. Februarisolen lyser in genom fönstren.

– Jag reagerar när det sägs att Jesus är med dig. ”Gud vandrar vid din sida.” Det stämmer inte i mitt fall. ”Nog finns det hopp för allt.” Vad då? Medvandringen och hoppet kommer från andra människor. För att ha ett levande hopp behövs andras stöd, säger han.

Han vet att det finns människor som har en sådan tro att de upplever att Jesus bokstavligen är med dem.

– Men jag vågar påstå att största delen av oss inte känner på det viset. Vi behöver människor som öppnar tunnlar till hoppet, vägar till en upplevelse som är större än min sorg, större än min ångest.

Han skulle önska att kyrkan särskilt fanns till för dem som är sköra. Han vet att det i hans hemförsamling finns medarbetare som har förståelse för det sköra, särskilt genom diakonin.

– Tänk om vår kyrka tog sig an dem som på riktigt gjort fel i sina liv? Om de människorna kunde säga: Det här har jag gjort, och här kan jag ändå vara mig själv. Godkänd som jag.

Det här funderar han på varje gång han målar ett kors.

– Det här är också mitt kors, det här är mina medmänniskors kors, som de får bära till kyrkan.


Jag tror att många kristna går omkring med en skuld över att de inte lyckas få tröst av Jesus. Jag har själv känt den.

– Jag tycker det går djupare i själen än att man känner att man gjort fel. Man känner: jag är fel. Det är svårt. Själavården vi har borde breddas och fördjupas och borde finnas i alla församlingar. Om man får en mer balanserad självbild kan man också ibland öppna dörrar för mysteriet Gud.

Han tänker att fastan, tiden fram till påsk, är avsedd för något väldigt djupt i en människa.

– Man kan öppna luckor man aldrig vågat öppna – i sällskap med en annan människa. Ensam är det svårt att göra det. Det kan sedan leda en till korset och till Jesu uppståndelse. Och sedan till min egen död och min svaga tro på en himmel som finns.

Han tänker att lovsånger inte kan bära hela tron, eller hela människan.

– I värsta fall kan de bli en flykt.


Han var ung
på 60-talet. En del av hans vänner fastnade i missbruk.

– När jag senare jobbade med missbrukare och en klient berättade om sitt liv tänkte jag ofta: Det kunde ha varit jag.

Hans stöd var familjen, med mamma, pappa och sex syskon.

Och bildkonsten.


Vad hjälper tron dig med? Hjälper den?

– Tron för mig har aldrig varit en självklarhet, men det har funnits stunder, små glimtar som har hjälpt mig vidare. Jag tror vi ställer för stora anspråk på tron. Vi förväntar oss en total upplevelse, men jag tror man måste ta tron i små bitar. Vissa dagar finns den inte. Andra dagar kan den finnas någonstans.

Han växte upp i en arbetarfamilj, som yngst av sju barn. Han har fått mycket kärlek.

– Jag hade en väldigt god pappa. Han körde mjölk med lastbil när jag var barn. Hans arbetsbyxor var av läder. När han kom hem och var trött fick vi tre yngsta turvis sitta i hans famn.

Christer Åberg har fortsättningsvis lättast att uppleva tro tillsammans med andra människor.

– Det är syftet med gudstjänsten. Om atmosfären är godkännande och öppen och varm kan man känna sig fri. Det kan bära en någon timme, inge en känsla av hopp. Man måste kanske nöja sig med att man har en skör tro. Jag tror att största delen av kyrkans medlemmar har en sådan.

Han tror på människans förmåga att gestalta livet trots sina sår.

– Konsten har varit ett sätt att göra det för mig. När jag hade min svåraste livskris målade jag nästan dygnet runt, och jag blev inte trött, för det gav mig så mycket.



Han har inte målat på tre år, men nu har han börjat igen.

– Jag tänker på elementära saker, som hur penseln ska hållas i min hand. Jag har Parkinsons sjukdom, men jag skakar inte än. När jag målade senast, för tre år sedan, målade jag konkretistiskt, icke-föreställande. Rutor och bollar. Utställningen blev välbesökt. Många längtar efter det rena, det enkla, det avskalade.

Nu måste han få handen att lyda, och det är svårt efter en lång paus. Vissa dagar har han ont. Vissa stunder fryser han och har det varmt samtidigt. Vissa dagar orkar han gå långt, andra ingenstans.

– I början tänkte jag att sjukdomen kom för mina många synder, men det lämnade jag snabbt. Tanken om en straffande Gud kom av gammal vana.

– Om allt går smidigt när jag klär på mig kan jag efter den sista ylletröjan säga till Gud: Tack ska du ha! Se så fint det gick idag. Och jag har ju min kära hustru Kerstin som hjälper mig och ställer upp för mig.


Under stilla veckan går Jesus medvetet in i sitt lidande. Han känner sig ensam. Det brukar trösta mig. Tröstar det dig?

– Ja, det tröstar mig. Jag har så konkret känt mig så ensam. Oberoende av hur goda människor som finns runt en är man ändå ensam.

Snart blir han 74. Känslan av att åldras är mer påtaglig än förr.

– Många målare börjar alltid med ljusa färger, men jag börjar med det mörka och bygger på med ljust. På något ställe lyser det mörka sedan igenom.


Christer Åberg

Pensionerad kyrkoherde, bildkonstnär. Bor i Borgå med sin hustru Kerstin.

Studerade bildkonst under ledning av Lasse Marttinen. Har ställt ut bland annat i Finland, Sverige, Norge och Frankrike. Hans sakrala verk finns i flera finländska kyrkor och kapell.

Har premierats med franska konstnärgillets Diplôme du Val d’Or. Har flera gånger deltagit i Salon SNBA vid Carrousel du Louvre.

Läser helst just nu: Dikter av Alexander Bargum. Några rader säger mer än en hel predikan.”

Ljuspunkt i fastan: Marie bebådelsedag: ”Då får man lite andas ut. Det är en fin helg: den varma, öppna famnen.”

Text och foto: Sofia Torvalds


sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17