Villa Carita är Mariehamns församlings ungdomsgård. Där samlas ungdomar varje torsdag.
Frans Erlandsson började gå där efter sitt konfirmandläger.
– Jag hade jättetrevligt på lägret, och efter lägret hade jag det jättetrevligt på Villa Carita. Jag har fortfarande trevligt där!
Idag är han nitton år och går sista året i gymnasiet. På Villa Carita har han alltså trivts redan i fyra–fem år.
– Människorna är det bästa där. Ibland spelar vi spel, andra gånger är det mer uppstyrt program. Hur många som kommer har varierat mycket under åren, just nu brukar det vara omkring tio personer som samlas.
Inför intervjun fick KP besked om att Frans Erlandsson är en ”fantastisk gemenskapsskapare” på Villa Carita. Själv är han lite tveksam inför den beskrivningen.
Men hur gör du för att få andra att trivas? Har du några knep?
– Jag försöker prata med alla. Om det kommer någon ny som inte varit där förr så pratar jag särskilt med den personen. Jag vill visa nya personer att det är trevligt att vara där, och att det är tryggt att delta i diskussionen.
Han själv identifierar sig snarare som introvert än extrovert.
– Allra första gången jag var på ungdomsgården var jag jätteblyg och tror inte jag sa något mer än ”hej”. Om mitt tretton–fjortonåriga jag skulle träffa mig nu tror jag inte vi skulle känna igen varandra. Mycket av min förändring handlar om gemenskapen och umgänget där.
Han tror att det hjälper att Villa Carita är ganska litet och mysigt.
– Där finns inte jättemånga människor, det känns lugnt och dämpat. Det är kanske ett ställe där det är lätt att våga ta lite utrymme? Jag vet att många introverta trivs bra där. Så om man vill umgås med folk men känner sig blyg är det ett bra ställe att börja på.
Nuförtiden talas det i medierna mycket om att särskilt unga män har ett ökande intresse för kristen tro. Märker du av det i Villa Carita?
Frans Erlandsson funderar en stund.
– Inte egentligen. Åtminstone på Villa Carita rör sig människor av olika anledningar, en del på grund av sin tro och andra bara för att hänga där.
Också för honom själv är det sociala umgänget den största lockelsen.
– Jag känner att Villa Carita är ett ställe dit du får komma som du är.
Nu träffas ni där varje torsdag. Borde det finnas en chans att komma oftare?
– Kanske. Överlag skulle det vara trevligt om man kunde ha en ”torsdagskväll” fler dagar i veckan. Jag vet också att det finns många som skulle vilja komma men inte kan vara med just på torsdagar, för att de har annat då. Jag tror att det skulle vara väldigt olika gäng där om träffarna ordnades två gånger i veckan, men det kunde också vara en bra sak.
Frans Erlandsson
Nitton år, går sista året i gymnasiet.
Familj: Mamma, pappa och två yngre syskon.
Brinner för: att läsa och skriva.
Drömmer om att göra i framtiden: Studera vidare i Åbo. Vill göra något som har med läsande och skrivande att göra.
