Jean tycker om att träffa människor och höra deras livsberättelser.

Ny församlingspastor i Johannes församling: ”Efter bönen fick jag tillbaka min syn, där och då”

Helsingfors.

Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka.

29.1.2025 kl. 13:27

– På fredag ska jag åka till Borgå och hämta mitt intyg över avlagd pastoralexamen, berättar Jean Nubaha Banyanga. Han har nyligen skickat in sin doktorsavhandling i systematisk teologi och ser, som han själv säger, nu fram emot att sova mera på nätterna och att umgås mera med familjen. Och att sporta, speciellt mycket gillar han gymträning och fotboll.

– Men att predika är det jag vill göra, det är min grej, och att träffa människor i alla åldrar, höra deras historia.


Förlorade synen

Själv har Jean en speciell historia att berätta: Han blev blind, men fick tillbaka sin syn.

– När jag var barn simmade jag i en flod med mina kompisar. Jag fick förorenat vatten i ögonen, de blev alldeles röda och min syn blev sämre och sämre, tills jag blev alldeles blind.

Han fick en medicin som inte hjälpte. En läkare gav honom beskedet att han aldrig mera kommer att kunna se.

– Det var en chock för både mig och min familj. Tänk, när du är tolv år och vill göra vanliga saker, som att äta, men bara famlar efter maten. Det var en svår tid.

När Jean varit blind i nästan ett år kom en kringresande evangelist till byn där han bodde.

– Min pappa tog med mig till mötet evangelisten höll. Evangelisten lade händerna på mitt huvud och sade: ”Gode Gud, låt Jesus Kristus komma över den här pojken och bota honom.” Efter hans bön kunde jag genast se igen. Jag fick verkligen tillbaka synen direkt.

Jean frågade om han kunde få följa med evangelisten. Men han sade ”nej, du får följa Jesus Kristus. Det är inte jag som botade dig, utan Jesus”.

– Miraklet hade förändrat mitt liv och jag kände att jag måste predika. Och många i min hemby kom till tro tack vare det som hänt mig.


Hjälpte föräldralösa efter folkmordet

Jean studerade till lärare. Han var med om folkmordet i Rwanda och förlorade många av sina släktingar där.

Efter det fanns det många barn på gatorna som inte hade några föräldrar, ingen mat, ingenstans att bo för deras hus hade rivits. De hade ingenting. Jag jobbade då med Compassion international, en organisation som hjälper fattiga och föräldralösa barn. Vi fick hjälp från Europa, Amerika och Australien och kunde bygga hus, betala skolavgifter, kläder och skolmaterial åt de här barnen. Jag undervisade dem också.

Sedan flyttade Jean till Uganda för att studerade teologi på engelska. I Rwanda undervisade man på den tiden bara på franska.

– Till Finland kom jag 2004 tack vare kärleken, berättar han och skrattar.

Här har han bland annat studerat vidare och jobbat som präst i Eckerö-Hammarland, Vasa och Karis-Pojo svenska församlingar. Han har studerat svenska och finska och jobbat med åldringar på Blomsterfonden i Kottby.

– Alla människor är Guds skapelser och därför tycker jag om att vara tillsammans med dem: umgås, prata och sjunga tillsammans med dem. Att jobba för Guds rike, det är det jag vill göra.

Jean Nubaha Banyanga

– Aktuell som: Ny församlingspastor i Johannes församling.

– Familj: Fru och fyra barn.

– Utbildning: Lärare, präst, snart dubbel doktor i utvecklingspykologi och systematisk teologi.

– Språkkunskaper: Kinyarwanda, franska, engelska, finska, svenska.

– Född och uppvuxen i: Rwanda.

TEXT OCH FOTO: ULRIKA LINDBLAD


URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06