Erik Vikström är pensionerad präst, missionär och biskop som numera mest fungerar som bibellärare när tillfälle ges.

Viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem

betraktat.

– Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström.

19.11.2024 kl. 19:00

Så fort jag möter orden Uppbrottets söndag dyker ett oförglömligt minne upp ur minnenas album. Det var på Uppbrottets söndag i november 2006 som jag efter 24 biskopsår höll min avskedspredikan i Pedersöre kyrka. Därmed slöts en ring i mitt liv. För det var efter tre rika år som kyrkoherde i Pedersöre församling som jag i december 1982 med familjen hade dragit i väg till Borgå med allt vad som väntade där. Orsaken till att jag 24 år senare var tillbaka just i Pedersöre var att Borgå domkyrka då var under restaurering efter branden i maj samma år.

Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån. Ganska brutalt kändes det. Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången. För nya, rika och ibland oväntade uppgifter väntade, fast på annat sätt och i betydligt mindre skala.

Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången.

Det är nog viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem. Det viktigaste är dödens uppbrott som för varenda en av oss kan komma när som helst. Avklädandet börjar egentligen ganska tidigt i våra liv. Och till sist kraschar vi in i döden, som Paulus kallar den sista fienden. Helst borde vi väl möta döden med en ganska lätt packning.


Det har jag tänkt på sedan jag nyligen predikade i Missionskyrkan här i Borgå. Där hade de kursoriskt gått igenom Apostlagärningarna och på min lott föll att ta kapitel 27 med den katastrofala sjöresan mot Rom, den som till all lycka slutade med kraschen mot ön Malta. Det står att man före skeppets undergång gjorde sig av med en del av lasten och dessutom vräkte ”allt löst överbord”. Kanske är det något liknande vi också borde göra för att komma lyckligt i land. Malta blev i alla fall en räddningens ö. Och mitt i döden ska också vi, kanske ganska dyblöta, av Guds nåd få ta oss upp på räddningens strand. Bara vi i tid har kastat allt löst överbord.

Text: Erik Vikström


ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02