Hans Snellman är pensionerad polisöverkommissarie från Karleby med förtroendeuppdrag inom evangelisk-lutherska kyrkan.

Insändare: Hans Snellman

debatt.

Läs insändaren i sin helhet här.

1.3.2024 kl. 14:06

Öppenhet och delaktighet:

Den utredning som har gjorts är omfattande och behovet av diskussioner är förståeligt mot bakgrunden av strömningar och förändringar i samhället och inom kyrkan den senaste tiden. Det positiva är att konstruktiva diskussioner förts med stiftets ledning i ärendet.

I korthet har utredningen vissa brister. Den saknar bland annat en omfattande konsekvensbedömning och barnkonsekvensanalys och medlemmarna har inte gjorts delaktiga, hörts eller informerats under utredningens andra skede, som pågick i ett och ett halvt år. Det har i sig försvårat medlemmars möjlighet att förutse negativa konsekvenser av eventuella beslut man tar som individ, eller som förening.

Det att ett antal personer har utträtt ur kyrkan på grund av sin övertygelse berättigar inte till beslut på föreningsnivå som leder till stora konsekvenser för bönhusföreningar, medlemmar och kyrkans lokalförsamlingar. Det är ett faktum att medlemmarna har skilda åsikter i vissa lärofrågor.

Konsekvenser för individen, bönehusen och kyrkan:

Det finns en uppenbar risk att om utredningens alternativ på sikt skulle verkställas, så leder det till ett utträde ur den flera hundra år gamla tillhörigheten med den evangelisklutherska kyrkan (EVL).

Utredningens alternativ 1 med regelbundna nattvardsmässor i bönehusen, dop och konfirmation som särlösningar innebär att en stark tradition bryts och man isolerar sig från EVL och andra kristnas gemenskap.

Det är socialt sett skadligt både för barn, ungdom som äldre och innebär att toleransen och förståelsen för medmänniskorna blir lidande.

”Utredningen har redan fört med sig oro och många är rådvilla.”

Alternativ 2 med föreningsbaserade församlingar innebär att ta avstånd från folkkyrkotanken som i allra högsta grad hör till vår tradition och kultur. Man utesluter sig från kyrkans gemenskap både till det yttre och till trons gemenskap.

De två alternativen som presenterats i rapporten avviker från nuläget och innebär båda steg bort från gemenskapen i kyrkan, i riktning mot en löst organiserad frikyrka.

Ifall alternativen genomförs medför de allvarliga konsekvenser både för individer, föreningar och kyrka. Förändringarna är så allvarliga att de skapar splittring.

Utredningen har redan fört med sig oro och många är rådvilla. Medlemmar i samma familj och släkt kan lätt hamna på olika sidor. Om någon träder ut ur kyrkan så mister denne de för bönhusfolket viktiga rättigheterna att till exempel bli fadder till barn som döps i EVL eller att inneha andliga tjänster i folkkyrkans församlingar.

Möjligheter framför hot; väckelserörelsens positiva bidrag i kyrkan:

Det är av största dignitet att bönhusföreningarnas medlemmar fortsatt också är medlemmar i EVL.

Med god vilja når man po- sitiva lösningar för samarbete kring olika verksamhetsformer. Inkludera hellre än exkludera.

Det vore ytterst viktigt att uppmana teologistuderande att prästviga sig och att uppmuntra ungdomar att söka sig till övriga andliga tjänster och befattningar inom kyrkan.

Det är förvånande att rapporten utgår från en lösning där man konstaterar att vissa samarbetsformer med EVL kan komma att upphöra, samtidigt som man är rädd för att misskrediteras av folkkyrkan.

Hela projektet kan tolkas så att man vill vänja medlemmarna vid kyrkliga förrättningar i bönehusen för att senare helt avstå från förrättningarna i kyrkans regi.

Rörelsens inomkyrkliga missionsarbete och samarbete äventyras i rapporten.

Folkkyrkans församlingar erbjuder en mångsidig och ekonomiskt subventionerad verksamhet för sina medlemmar. för barn, ungdomar och familjer samt diakonal hjälp. Bönehusen har knappast resurser för samma verksamheter.

Samverkan med det omgivande samhället undergrävs också ifall man lämnar folkkyrkan. Det kommer knappast att finnas förtroende för en sådan rörelse och dess verksamhet.

Min förhoppning är att bönhusföreningarna fortsätter sin inomkyrkliga verksamhet såsom tidigare, i bästa samarbete med den evangelisk-lutherska kyrkan

Skribenten än kyrkofullmäktig i Karleby samfällighet och stiftsfullmäktig i Borgå stift

Hans Snellman


GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36