En arbetsgrupp inom laestadianföreningarnas centralförbund LFF är nu klar med sin rapport. I den utreds om rörelsen ska stanna inom folkkyrkan eller bilda eget, vilket blåser på den här utveckligen.
I rapporten beskrivs prideevenemang 2019, där den evangelisk-lutherska kyrkan öppet deltog, som den utlösande faktor som fick ett predikantmöte inom rörelsen att starta processen att gå ur.
I sin slutrapport konstaterar LFF:s arbetsgrupp att man inte kommer med några förslag om vilket av två olika alternativ att lossa på banden till folkkyrkan som vore bäst. Hur som helst har omkring tre fjärdedelar i enkäter som gjorts i en del av laestadianernas fridsföreninger varit beredda att gå ur.
Kyrkpressen har fått den interna rapporten.
Arbetsgruppens ordförande Sven Grankulla säger ändå till Kyrkpressen att siffrorna i dag kan vara föråldrade efter att lokala kyrkoherdar och också biskop Bo-Göran Åstrand ska ha varit beredda att komma laestadianerna till mötes.
Arbetsgruppen presenterar två alternativ för hur det skulle gå till att lossa banden till kyrkan. Antingen skulle LFF fortsätta som inomkyrklig rörelse, eller bilda föreningsbaserade församlingar, där medlemmarna fortfarande om de vill samtidigt kunde förbli medlemmar i kyrkan.
Ingen helt egen kyrka
Det slutliga beslutet har nu överlämnats till de nio enskilda fridsföreningarna. Sju av dem ligger i norra svenska Österbotten, en i Vasa och en i Helsingfors.
De föreningar som inte fattar något beslut kommer per automatik att fortsätta som inomkyrklig rörelse. Men i det alternativet förutsätter arbetsgruppen att det ska vara möjligt att ordna egna nattvardsmässor, dop och konfirmation i bönehusen. Kyrkolagen tillåter nattvardsmässor utanför kyrkorummen, men de kräver den lokala kyrkoherdens tillstånd.
Det har bland de finländska väckelserörelserna också förekommit att präster ur den ryska, ingermanländska evangelisk-lutherska kyrkan i Sankt Petersburg förrätta prästuppdrag. Det har dock ännu aldrig skett i laestadianska bönehus och rapporten är också i sin slutliga version noggrann med att det i så fall behöver ske i samförstånd med folkkyrkan.
Beslutet i sista hand personligt
Arbetsgruppen kritiserar kraftigt den liberala bibeltolkningen inom Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Man påpekar också att många medlemmar i rörelsen redan har lämnat folkkyrkan på grund av det man upplever som kyrkans sekularisering. Enligt rapporten är de allt fler, utan att antalet specificeras. Sven Grankulla säger i alla fall att det kan vara fråga om ett par hundra personer.
I de tidigare enkäterna har den största gruppen tillfrågade medlemmar stött tanken om att organisera fristående församlingar, men juridiskt som "föreningar med kristen verksamhet". Trots det skulle de ändå inte längre fungera enligt folkkyrkans ordning. Då måste församlingarna ha beredskap att förvalta sakramenten och handha kyrkliga förrättningar. Här ser arbetsgruppen att en större församling kan ha en egen anställd pastor.
Enligt arbetsgruppen kan en enskild medlem i en LFF-församling fortsättningsvis vara medlem i folkkyrkan och inneha förtroendeuppdrag i båda.
Varken LFF eller bönehusföreningarna kan besluta om ett utträde ur kyrkan. Medlemskapet är personligt och det beslutet ska varje enskild församlingsmedlem fatta själv.
Rapporten har presenterats vid möten i de nio bönehusföreningarna, som nu är de som internt diskuterar vad som ska hända härnäst.
– – –
Rättelser tisdag 30.1 kl. 23:00: Medlemsantalet i LFF-föreningarna; enkäterna i LFF-rapporterna är inte heltäckande och delvis föråldrade och alternativet om egen kyrka ingår inte längre. Ryska lutherska präster har inte hittills utfört prästuppdrag inom LFF och rapporten har redan presenterats för föreningarna.
