Daniel Björk trivs i sin nya församling, men upplever också att jobbet kräver mer än tidigare.

Pedersöres nya herde gör motsatsen till att downshifta

PEDERSÖRE.

Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin.

13.9.2023 kl. 19:00

Den första september tillträdde Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling, men redan den 14 augusti smygstartade han som tf. kaplan. Vi hörs i slutet av augusti då Tomas Portin ännu leder församlingen, men Daniel Björk tror inte att steget kommer vara särskilt stort då det blir dags för honom att ta över.

– Folk betraktar mig nog redan lite som kyrkoherde, säger han.

Hittills har det nya jobbet inneburit många långa dagar och sena kvällar i arbetets tecken. Daniel Björk har hållit dop och haft sorgesamtal i olika församlingsdelar, han har läst protokoll och träffat församlingsrådet.

– I går sa min son Emanuel: ”Pappa, varför jobbar du så mycket? Vi ser ju dig aldrig.” Det väcker förstås tankar hos mig som far. Jag har definitivt tagit ett steg in i en mer krävande uppgift.


Du har själv varit aktiv i Pedersöre försam­ling som ung, hur är det att återvända?

– Församlingen är lite som en ungdomskärlek som var jätteviktig för mig. Nu, mer än 20 år senare, märker jag att det hänt mycket både i mig och i församlingen. Varje kväll är jag trött i huvudet för att jag ser så många möjligheter och saker som man kunde utveckla.

Men Daniel Björk kommer inte att omsätta sina insikter i handling i första taget. Han vill ge resten av arbetslaget det som länge efterlysts i Pedersöre, nämligen arbetsro.

– Jag har en lista med idéer i datorn. Där ska den få vila en lång tid. Jag vill inte glömma de saker jag ser nu då jag är ny, men det är inte heller rätt tid att göra några stora förändring- ar just nu.


Vilka visioner har du? Kan du berätta mer?

– Nej faktiskt inte. Fokus just nu är att hitta en bra rytm.


Du har varit öppen med att Pedersöre för­samling kanske inte är en permanent lösning för dig. Hur är det att som visionär tjä­na vid en tillfällig anhalt?

– Just nu är jag här, helt och fullt.

– Sen är det alltid en spänning att vara kyrkoherde. Det finns en stelhet i byråkratin. Det i kombination med min längtan efter att se liv och gemenskap växa fram gör att jag ibland ... inte direkt känner mig låst, men de kyrkliga strukturerna tar tid.


Kan du konkretisera?

– Ibland gör vi saker på ett onödigt krångligt sätt i kyrkan. Jag tror att vi måste bryta oss fria från vissa av de strukturer som suger energi.

Församlingarna behöver förhålla sig till kyrkolagen, Kyrkostyrelsen, domkapitlet och stiftet. De flesta församlingar ingår också i en kyrklig samfällighet och alla har ett församlingsråd. Församlingsrådet kan i sin tur inrätta lokalråd och styrgrupper.

Daniel Björks erfarenhet är att helheten blir övermäktig. Församlingarnas anställda har för mycket att förhålla sig till.

– Då Björn Vikström började som biskop sade han öppet att ett av hans mål var att minska den kyrkliga byråkratin. Då han slutade sade han att han hade misslyckats. Det är med an- dra ord inte så lätt. Man måste vara uthållig för att vada genom de här strukturerna, men det är viktigt och behöver göras.


Saknar du något från Petrus?

– Det var så många saker som funkade fint och vi hade ett bra gäng där. Det saknar jag. Då jag lämnade Petrus tog jag ett steg ur bekvämlighet. Det lätta valet hade varit att stanna kvar, men jag kände tydligt att Herren kallade mig.

Daniel Björk gör klart att han inte kommit till Pedersöre för att vila. Han gör motsatsen till att downshifta.

– Om Herren vill och jag får vara frisk kan jag tjäna församlingar i Österbotten med förnyelse och fokus. Det är ett långsiktigt arbete.


Församlingsrådet vill ha fest

Trots intensiva dagar och kyrkoherdens ständiga kamp mot byråkratin så är Daniel Björks intryck av den församling han nu ska leda övervägande positiva.

– Det känns som om jag passar in i gänget. Jag har kompetenta och passionerade medar- betare och känner att jag synkar jättebra med församlingen. Jag är lite förälskad. Jag känner mig hemma hos mina egna.

Den 15 oktober installeras Daniel Björk som kyrkoherde i Pedersöre församling och då blir det fest. Det är något han ser fram emot.

– I går träffade jag församlingsrådet och de sa att nu ska vi ha en fest. Pedersöre församling har varit med om en sammanslagning, corona och många olika processer. Församlingen behöver en fest, och den handlar inte om mig utan om det här skedet i församlingen. Kom alla!



Daniel Björk

GÖR: Jobbar som kyrkoherde i Pedersöre församling. Har tidigare varit kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors.

FAMILJ: Frun Rebecka och sönerna Emanuel, Theodor och Wilhelm.

INTRESSEN: Att bygga saker, gå på gym, läsa krigshistoria, airsoft, konditionsboxning, lyssna på hårdrock, beställa konstiga saker från Kina och att köra för fort med sin elcykel ”The Black Beast”.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Nicklas Storbjörk


Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52