Johanna Granlund. FOTO: PRIVAT

Tro på det goda

Kolumn.

Mänskligheten verkar ha en outtömlig, inneboende kraft i sig som får oss att gång på gång hämta oss och fortsätta arbeta för en bättre tillvaro, skriver Johanna Granlund. Kan "Tro på det goda" rent av kan vara ett bra livsmotto?

31.8.2023 kl. 15:15

Nej, det är inte församlingsval på gång, ifall någon kommer ihåg sloganen ”Tro på det goda” från tidigare val. Jag valde rubriken för att det är en bra slogan. Kanske rent av ett bra livsmotto?

Det händer att jag funderar på lidandet i världen. En tanke jag ofta brukar återkomma till handlar om människans resiliens, det vill säga hennes motståndskraft mot bakslag och motgångar och hennes förmåga att fortsätta fungera, verka och bygga upp i eller efter svåra tider. På individnivå har vi olika grad av resiliens och olika svaga punkter som får oss att ge upp, för stunden eller någon gång till och med för livet. Men mänskligheten som helhet verkar ha en outtömlig, inneboende kraft i sig som får oss att gång på gång hämta oss och fortsätta arbeta för en bättre tillvaro.

Jag säger inte att alla gör det, eller hela tiden. Det är mitt bland oss som egoismen, habegäret, ibland rent av ondskan, finns och gör att vi skapar så mycket lidande för varandra. Men godheten finns också där. Hoppet, framtidstron, kärleken, viljan och drivkraften framåt.

Som sagt, som individer kan vi ibland förlora allt hopp. Människor kan gå igenom de mest ofattbara fasor och lidanden och komma ur dem alldeles söndertrasade. Någonstans inne i oss finns ändå möjligheten till en ny framtid, till ett liv som kan bli gott igen. Många gånger kan det vara människorna runt omkring den trasiga som står för hoppet och framtidstron. Ensam orkar ingen bygga upp ett sönderbrutet liv eller en sönderbombad stad, men då vi är tillsammans finns det alltid de som fortsätter hoppas och arbeta för en bättre framtid.

Jag tycker det är så betryggande med mänsklighetens aldrig utslocknande hoppfullhet, som gör att vi igen och igen bygger upp då livet runt omkring oss bryts ned. Vi vet att vi inte är kvar i lustgården. Vi vet att livet ofrånkomligen kommer med svårigheter. Men: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, [...] nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”, säger han som har skapat oss. Låt oss fortsätta tro på det goda.

Johanna Granlund är församlingssekreterare i Malax församling.


Mest läst

    AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

    Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

    kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

    VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

    Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

    Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

    PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

    litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

    GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

    ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

    Mest läst