Ivana Milosavljevic vid en av sina tavlor ur serien Fin(t)land. Hon vill måla ett normalt liv där inte allt är perfekt.

Nu behöver hon inte längre hoppa för att nå Gud

LIVSFÖRÄNDRING.

Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer.

14.6.2023 kl. 10:00

Hon växte upp i en ortodox familj, gick i kyrkan som barn och sjöng i kör.

– Jag sökte Gud och jag ville ha en relation till honom. På konstuniversitetet studerade vi ikonernas teologi, den ikonoklastiska perioden, dogmatik och de heliga skrifterna. Jag tyckte det var intressant för jag hungrade efter Gud, säger hon.

Men den personliga gudsrelationen Ivana Milosavljevic längtade efter fann hon inte. När hon analyserade Jesus porträtterad på en ikon tyckte hon han var vacker, men avlägsen.

– Jag var bra på att måla ikoner, men kände att jag inte borde måla dem för jag var inte tillräckligt andlig. Jag var förvirrad.

I kyrkan bara ökade hennes börda.

– Min erfarenhet av kyrkan är att man måste hoppa högt för att Gud ska kunna kyssa en. Man måste alltid göra något och man har alltid fel. Det var mycket religion och många regler där.

Ivana förföljdes av en rädsla och hon försökte intala sig själv att det blir bättre bara hon gör det ena och det andra.

Men det blev aldrig bättre, snarare tvärtom. När hon fick barn tilltog rädslan, för då var hon rädd också å barnens vägnar.

Det första barnet av tre föddes snart efter att hon kom till Finland 2014. Hon kom hit tillsammans med sin fotbollsspelande man, först till SJK i Seinäjoki, tre år senare till Ilves och efter ett år i Tammerfors till Jakobstad och Jaro.

– I Finland kände jag mig först lite vilsen och kämpade med att finna min nya identitet efter studierna. Men jag fann mig snabbt i min nya roll som mamma, för jag tycker den är så viktig.

Skrek ut känslorna

För två år sedan rycktes mattan undan Ivanas fötter då hon hamnade i en skilsmässoprocess.

– Jag trodde aldrig det skulle hända mig för jag upplevde att familjen var helig. Jag kände mig helt förstörd och började ställa djupa frågor till Gud: Varför tillät han äktenskapet när han visste hur det skulle sluta?

– Jag var i mitt livs värsta stund och ibland kändes det som om jag bara ville dö. Men det visste jag att jag inte kunde för barnen var ju beroende av mig.

Brytningspunkten kom medan hon körde bilen till en däcksfirma som skulle byta däck på den. Det var mörkt och hon upplevde att hon körde någonstans i skogen.

– Jag kände mig desperat och skrek ut mina känslor i bilen, för där kunde ingen höra mig. Jag ropade till Gud om hjälp.

Hon upplever att en process startade där.

– Jag kände att Gud började komma som en virvelvind, med den ena välsignelsen efter den andra.

Det hjälpte henne också att samtala med sin kusin, som är ungdomspastor i en evangelikal församling i Serbien och psykolog.

– Det öppnade en dörr för mig. Det hände inte på en gång, men jag började läsa Bibeln och be på ett annat sätt då jag fick en relation till den jag bad till. Det förändrade mitt liv.

Ivana såg Guds närvaro överallt.

– Så fort jag öppnade ögonen kände jag hans överväldigande närvaro. Varje gång jag mötte nya motgångar kom Gud med sitt helade. För varje lögn jag kände kom Gud med sin sanning. Han hjälpte mig finna min identitet och mitt värde.

Upplevde frid och lycka som aldrig förr

Mycket av det som hände kunde hon först senare se bakåt på och konstatera: okej, det var du, Gud.

– Tack vare Guds nåd kom jag i kontakt med en grupp kvinnor som jag nu har bönegemenskap med. När jag gick hem från det första mötet med dem upplevde jag en känsla av frid och lycka som jag aldrig känt förr, trots att livet var en enda röra. Det är fantastiskt att se hur Gud inte nödvändigtvis tar en ur omständigheterna, men han tar en genom dem.

I gruppen kvinnor får hon dela livet med någon annan, vilket var nytt för henne.

– Det är fantastiskt att se hur den helige Ande verkar genom gruppen. Min erfarenhet av kyrkan var att jag där aldrig blev uppmuntrad att läsa Bibeln. Där fick jag aldrig höra några viktiga saker som hur jag ska leva mitt liv. Där upplevde jag bara ritualer där bibelläsningen blev som en uppvisning med bugningarna. Språket som används i kyrkan var gammalserbiska som är svår att förstå.

Samtidigt gick hon också en Alphakurs i Jakobstads svenska församling.

– Det var som om Gud dukade bordet för mig. När jag hörde om andens nådegåvor började jag längta efter tungotalets gåva och jag sökte förbön för det. Inget hände då, men senare öppnade det sig för mig. Tungotalet är kraftigt när man ber. Det är en gåva som drar en närmare Gud.

Vårt samtal växlade mellan engelska och svenska. När hon berättar om sitt arbete på Nautor byter hon till svenska, för hennes segelbåtsvokabulär är svensk. Hennes arbete ter sig först långt från hennes utbildning. Men så är det inte.

– Att reparera skador som uppstått under tillverkningen påminner om min utbildning som restauratör och konservator. Jag tycker det är jätteroligt att restaurera och få jobba med händerna. Medan jag jobbar kan jag dessutom lyssna på intressanta predikningar.

Drömmer om att få leva på sin konst

Drömjobbet är ändå att kunna leva på sin konst.

– Jag brinner för att göra min egen konst. Men min serbiska bakgrund där man tänker att det är omöjligt ligger till last. Jag skulle nöja mig med att vara lärare vid ett konstuniversitet. Men med tanke på att jag har tre små barn att upplever jag att det kan bli för mycket. Men Gud vet precis vad jag behöver.

– För mig är David ett perfekt exempel på att troget vänta på Gud där du är. Han kommer att finna dig.

Ivana säger hon har många idéer, men lite tid. När hon målade tavlor för en utställning i mars i fjol gjorde hon det om nätterna.

– Det blev tio tavlor som jag gjorde i kombination med blyertspenna, tusch och akvarell. Jag kallar serien Fin(t)land. Genom att måla vanliga, vardagliga saker försöker jag visualisera den eviga betydelsen av varje ögonblick som vi tillbringar här på jorden i detta liv, som vi fått med ett syfte. Jag vill måla det Gud satt i mitt hjärta.

Ivana Milosavljevic

Född i Sremska Mitrovica, Serbien.

Konstnär från universitet i Belgrad 2012, konservator och restauratör från den serbiska ortodoxa kyrkans akademi 2016.

Utställningar i olika länder sedan 2008.

Flyttade till Finland 2014. Bor i Jakobstad med sina tre barn, 3, 5 och 7 år gamla.

Jobbar på Nautor med att reparera skador som uppstått under tillverkningen av segelbåtarnas
inredning.

Johan Sandberg


Teologiska fakulteten. De teologiska utbildningarna i landet drabbas av regeringens nedskärningar.– Vi lägger om studierna, säger Mikael Lindfelt vid ÅA. 26.1.2016 kl. 13:08

ida-maria wikström. Mer eller mindre hela livet har Ida-Maria Wikström utkämpat en kamp mot orealistiska prestationskrav. 28.1.2016 kl. 00:00

våga fråga. "När ni har talat om problemet på det här sättet kommer ni så småningom fram till att ni båda har ansvar för hur ni hanterar situationen." 26.1.2016 kl. 12:28

ungdomens kyrkodagar. Det är dags att bli konsekvent, anser unga i kyrkan. 25.1.2016 kl. 15:14

Peter Blumenthal, den enda sökande till kyrkoherdetjänsten i Saltvik har förklarats obehörig för jobbet. 22.1.2016 kl. 16:08

Flyktingarbetet kräver anställda, det är inget man gör med vänster hand, visar erfarenheter från olika församlingar. 21.1.2016 kl. 11:10

Svenska samskolan i Tammerfors. Tre obligatoriska gymnasiekurser i religion minskar till två i augusti.– Undervisningen handlar om kunskap, inte om att tro eller inte tro, säger läraren Sabina Lindholm. 21.1.2016 kl. 08:05

Terapi. Borgå folkakademi och Samaria Akademin ordnar en gemensam tvåspråkig utbildning i kristen lösningsfokuserad terapi. Behovet av ”kortterapi” är stort, enligt arrangörerna. 19.1.2016 kl. 11:00

färgläggning. Kyrkpressen bjuder på färgläggning för vuxna i papperstidningen under vårvintern. Först ut som illustratör är Johanna Öst Häggblom. 21.1.2016 kl. 00:00

kyrkosångsförbund. I samband med kyrkomusikdagarna på Åland förra veckan valdes också en ny styrelse för Finlands svenska kyrkosångsförbund rf. 18.1.2016 kl. 12:37

de förstfödda. Flera biskopar har nu satt ner foten när det gäller några personer inom laestadiangrenen De förstfödda (esikoislestadiolaiset) som i december delade ut nattvard på eget bevåg, utan några präster närvarande. 18.1.2016 kl. 12:33

förföljelse. Den ideella organisationen Open Door har släppt sin årliga rapport över den religiösa förföljelsen i världen. Rapporten visar att 7106 kristna dödades 2015, och att 2425 kyrkor förstördes, skriver tidningen Sändaren. 18.1.2016 kl. 12:29

Kläder. Finländarna slänger årligen bort 70 000 ton textiler. Kläddesignern Elin Sandholm vill få oss att älska kläderna i stället för att slänga bort dem. 15.1.2016 kl. 10:44

Petrus församling. Unga vuxna fattar beslut som ska hålla hela livet. Konferensen Disciple 16 vill visa att de inte behöver göra det ensamma. 15.1.2016 kl. 09:45

Under fältandakten sjunger beväringarna psalmen Räds ej bekänna Kristi namn om världen än det skyr. Bo-Greger Nygård försöker sjunga med men efter de två första raderna brister det för honom 15.1.2016 kl. 07:26

GUDSBILD. När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek. 14.11.2022 kl. 15:13

ekonomi. Församlingarna får inte de utlovade sänkta pensionsavgifterna. Kyrkomötet ansåg att vi lever i osäkra tider och ändrade sitt beslut från i fjol höstas. Pengarna ska betalas till Helsingfors som förut. 11.11.2022 kl. 16:38

mission. Den lilla utbrytargruppen ur SLEY fick inte officiell status helt utan gnissel i kyrkomötet och biskopsmötet. 11.11.2022 kl. 13:50

KOMIKER. Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja. 10.11.2022 kl. 16:08

psalmbok. Nej, kyrkan ska inte slå fast vilka psalmer som hör till finländsk allmänbildning. Kyrkomötet i Åbo röstade ner initiativet direkt. 9.11.2022 kl. 16:33