Nina Åström har uppträtt i ett trettiotal länder. Just nu är hon aktuell med boken "Måltider i öknen – Picnic in the Desert".

"Vi har samma kärna och samma behov"

musiker.

Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne.

2.5.2023 kl. 11:32

Musikern och artisten Nina Åström är en kosmopolit med stadiga rötter i Karleby. Hon har uppträtt i över 30 länder, med kristen musik hon bland annat själv skriver.

I din bok Måltider i öknen skriver du att när du ser tillbaka fanns det mycket du behövde lära dig. Vad behövde du lära dig?

– I ett nötskal behöver jag lära mig mer om Jesus och mer om mig själv, för att bli ännu mer det jag är. Det blir jag bara i Jesus sällskap. Han har min identitet hos sig. Ju äldre jag blir, desto mer Nina ska jag bli. När man blir sig själv blir man till glädje och välsignelse för andra.

Du har jobbat med fängelseevangelisation i både Ryssland och Ukraina, hur ser du på det som händer i de båda länderna nu?

– I början var jag mycket i Ryssland, men nu har det inte varit möjligt i snart tio år. I Ukraina finns det få provinser jag inte varit i, till och med i Butja har jag spelat. Jag har förstås många kära vänner där. Det är en självklarhet, men jag säger det ändå: Om du känner människor, de har namn och liv du känner, du vet hur gatorna ser ut och hurdan maten är, du vet hur det är att vakna och somna på en plats, då blir det på ett annat sätt att höra nyheter därifrån. Jag väntar på att få åka dit igen och håller kontakten dit.

Ditt starkaste intryck från fängelsevärlden?

– Jag var först motsträvig till att åka, sedan märkte jag att hej, det här funkar! Det var lite som att komma hem. Det är svårt att förstå förnuftsmässigt, men Gud gjorde säkert något med mina ögon.

– Vare sig det är mördare, prostituerade, drogberoende, eller någon fin och högt uppsatt människa i väst; jag har ingen skillnad längre vem jag uppträder för. Människor är människor, vi har samma kärna och samma behov.

Tron på Jesus är grunden för allt du gör, men har du också tvivlat?

– Jag tror att man inte kan undkomma tvivel om man är troende, och speciellt inte om man är ärlig och tänker på saker. Tvivel är något som kommer och man ska inte bli desperat om man tvivlar. Gud tål nog att vi har frågor. Att vilja gå till Herren med sina frågor och hållas nära Honom tror jag är en skillnad mellan tvivel och otro.

– Ofta kan det vara bara en kort stund som tankarna flyger: tänk om ... Då försöker jag tänka tanken till slut, och jag kommer till att jag har inget annat än Jesus. Jag vet hur svag jag är och hur mycket jag behöver honom, jag vet att jag inte kan vara utan honom.

Du deltog i Eurovisionsschlagerfestivalen år 2000, vad är den mest bestående insikten?

– Det är det största uppträdandet jag gjort, men i artisternas green room, där alla sitter och väntar och kamerorna går, där förstår man det verkligen: Vi är alla människor. Alla vill bli älskade och sedda.

Sann bekräftelse finns bara i Jesus skriver du, samtidigt måste man som artist få yttre bekräftelse, hur balanserar du i detta?

– Jag försöker tänka mer utifrån att jag har en uppgift. Om du är troende är du en tjänare. Det betyder inte att du måste vara en dörrmatta. Du tjänar med den ställning du har. Det gäller att veta vad som hör till jobbet och vad som kommer från dig själv: ”jag ska ha”, ”Vet du inte vem jag är?” och så vidare.

– Att vara modig eller säker på sin sak och ödmjuk utesluter inte varandra.

Känner du någonsin att det är slitsamt att vara människa, att räcka till för familj, vardag och ditt kall?

– Svaret är ja! Jag har rest i nästan 40 år, kroppen vet nog av det. Det kräver mycket av familjen också. Jag har en man som förstått vad jag gör.

NINA ÅSTRÖM

Gör:

Musiker, låtskrivare, evangelist. Har gett ut ett femtontal skivor och uppträtt i mer än 30 länder, bland annat inom fängelseevangelisation.

Familj:

Man och två vuxna döttrar med familjer.

Aktuell med:

Boken Måltider i öknen – Picnic in the Desert (Aikamedia).

Kommer från:

Karleby, bor också i södra Finland.



ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41