"Vi måste mena det: Förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom"

Åland.

I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk.

5.4.2023 kl. 14:15

Så här föddes Getakören: en påsk var det bara en handfull gudstjänstbesökare i Geta kyrka. Så här kan vi inte ha det, sa kyrkoherde Jon Lindeman, vi måste grunda en kör så kommer de anhöriga.

– Getakören gör en glad, säger Miina Fagerlund, som dirigerat den i två och ett halvt år.

Dessutom växer den. Geta är en liten kommun men numera har Getakören omkring 20 sångare som samlas till övingsperioder inför påsk och jul. Det kommer sångare också längre ifrån: Finström, Jomala och Mariehamn, allt från barn under skolåldern och tonåringar till medelålders och pensionärer.

– Vi sjunger trallvänliga sånger och man behöver inte kunna läsa noter. En stämma kan sjungas av både herrar och damer. Det är skratt, glädje och en inkluderande stämning.

Hon anser att vem som helst kan sjunga. Det är körledarens uppgift att hitta allas kapacitet. Den som inte är tonsäker står bredvid en säkrare. Den som inte har så stort omfång sjunger inom sitt omfång. Alla ska få känna sig viktiga och känna att de har något att ge.


Svårt med absolut gehör

Miina Fagerlund föddes med en genetisk bindvävssjukdom. Dessutom föddes hon med absolut gehör, alltså förmågan att exakt kunna urskilja tonhöjder, utan hjälp av ett instrument. Den förmågan blev nästan en förbannelse.

– Jag började spela fiol som femåring, och genom åren spelade jag många instrument. Jag led fruktansvärt av att något musikstycke inte var rent, det kändes som en knivskarp smärta. Jag kunde inte lyssna på radio utan att lida.

Som tolvåring var hon en av de första på Åland som drabbades av svår neuro­borrelios. Först två år senare började hon få behandling, och samtidigt förvärrades hennes bindvävssjukdom så att hon blev sämre.

– Men det hände något bra också i och med borreliosen! Jag förlorade mitt absoluta gehör.

Hon lider dessutom av kronisk stämbandsinflammation, vilket gör att hon inte har samma kontroll och kraft i sin röst som hon en gång haft.

– Jag får kämpa med min röst, dessutom är jag rullstolsbrukare och gravt handikappad och har svårt att orka dirigera en hel sång med armarna. För mig har det varit en stor utmaning att leda en kör – men också en stor ära!

På grund av sin sjukdom har hon inte haft en smärtfri dag i sitt liv.

– Men jag är så van med det att jag tror att smärtan inte påverkar mig på samma sätt som andra. Musiken är en fantastisk hjälp. Jag kan komma till en körövning och ha ont och åka hem som om jag svävade på moln.


Nio gånger borrelia

Miina Fagerlund har faktiskt haft borrelia nio gånger – men bara en gång efter att hon blev rullstolsbrukare år 2012. Fästingarna har helt enkelt svårare att komma åt henne.

Men lite av det goda gehöret finns fortfarande kvar.

– Jag var på fysioterapi och fick behandling med en stämgaffel, och när den vibrerade sa jag genast att det där kan inte vara ett A. Det visade sig sedan att det var ett C.

För henne var musiken länge en prestation. Allt det har hon släppt nu. Nu handlar det bara om att förmedla en känsla.

– På påsken sjunger vi ”Graven är tom!”. Vi måste mena det, förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom. För mig är det inte viktigt att det låter perfekt, huvudsaken är känslan och glädjen.

Har du någonsin haft perioder då ditt liv, med alla sina motgångar, känts tungt och svårt?

– Eftersom jag är född med den sjukdom jag har tror jag att jag har utvecklat en hög resiliens och kan därför hantera motgångar och förändringar på ett konstruktivt sätt. Jag tänker inte utanför boxen, jag tänker snarare att för mig finns det ingen box. Jag kan klara nästan vad som helst. Jag har lärt mig att alltid se ljuset. När det är som mörkast syns stjärnorna allra bäst.

Text: Sofia Torvalds


DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

KYRKOHERDETJÄNST. Nu ska Pedersöre få en ny kyrkoherde igen. Tjänsten förklaras ledig att sökas, och de sökande kommer att intervjuas av domkapitlet den 20 mars. Valet förrättas som ett direkt val, men valdagen är ännu inte fastslagen. 20.1.2023 kl. 11:05

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17