I den här serien berättar präster om det mest udda de upplevt när de gått klädda i prästskjorta.
Katarina Gäddnäs är församlingspastor och sjukhuspräst i Mariehamns församling. Hon har märkt att en synlig prästkrage ofta leder till överraskande möten och djupa samtal.
– När jag blev prästvigd sa man att prästkläderna bär prästen. Det är något fint i det. Det är själva prästrollen som hjälper mig och hjälper människor att ta kontakt.
Hon har flera minnen som sticker ut, inte minst första sommaren när hon gick med prästskjorta.
– Jag gick i matbutiken och plötsligt när jag gick där och tittade bland hyllorna kom en man fram till mig, spände mycket bestämt ögonen i mig och sa: Vad tror du om världens undergång? När kommer Jesus tillbaka?
– Det var lite svårt att ställa om där i butiken, jag hade inte tänkt hemskt mycket på apokalypsen. Men han var väldigt angelägen om att få höra mina åsikter. Så här kommer det att vara nu, tänkte jag.
Men hon kände sig inte avskräckt.
– Snarare lite upplyft och peppad!
En ovanlig taxiresa
En annan något otippad händelse inträffade i Helsingfors.
– Jag åkte taxi mellan några möten. Taxichauffören, som hade utländsk härkomst, var väldigt pratsam och berättade om hela sitt liv för mig. Han ville också att jag skulle be för honom där i taxin, vilket jag gjorde. Så hörde han sig för om prästerna här i Finland får gifta sig. Sedan sa han att jag är en utomordentligt vacker kvinna och frågade om jag vill gifta mig med honom.
Katarina Gäddnäs har insett att prästkläder kan signalera väldigt olika saker för olika människor. Som sjukhuspräst hinner hon sällan gå och knacka dörr, men försöker ibland.
– När jag kom in till en patient en gång utbrast han med eftertryck: Men vad tusan! Är jag så dålig?
Första sommaren som präst jobbade hon i Jomala och skulle uppvakta en jubilar i en avsides by. För att hitta använde hon navigatorn som hjälp.
Jag har jättedåligt lokalsinne.
– Jag har jättedåligt lokalsinne; jag körde genom skogen, slutligen såg jag ingen väg längre och någon skördetröska stod parkerad där. Det fanns människor där så jag frågade mig fram. ”Det här har inte varit någon väg sedan 30-talet!” sa en man.
När hon äntligen kom fram knackade hon på.
– Det var en mycket förskräckt människa som öppnade, när prästen kom i kostym. Jag fattade ingenting först, men tänkte sen att hon trodde säkert att jag kom med ett dödsbud.
När damen hörde att det var fråga om en födelsedagsfest skrattade hon glatt och lättat och sa:
– Nej, nej, det är grannen!
Vad vill folk oftast prata om när de kommer fram till dig?
– Ofta är det sorg. Oro och bekymmer, eller sådant man är bitter eller besviken på livet för. Varför gick det så här? Det kan också vara annat man gått och funderat på och sånt man har svårt med i kyrkans lära. Ibland frågar någon: Tror du verkligen på himlen och änglar? Men oftast är det ett sätt att få kontakt för att något annat ligger under: Hur ska jag orka med mitt liv?
Om hon själv är trött när någon kommer fram behöver det inte nödvändigtvis vara en negativ sak.
– Om man är trött och sliten är man ännu mer närvarande i stunden, hudlös och sårbar. Då kan samtalen bli ännu djupare. Jag försöker att aldrig ha någon agenda, men det går ännu lättare om man själv är trött och sliten.
Det är hela skalan av reaktioner och människor hon möter när hon är klädd i prästkläder, allt från vänliga människor och sådana som hälsar extra värdigt, till folk som projicerar negativa känslor på henne för att någon betett sig illa inom kyrkan.
Det är lätt att få hjälp om jag fått motorstopp.
– Människor är väldigt goda och snälla för det mesta. Och det är lätt att få hjälp om jag fått motorstopp. Det verkar finnas en stor tillit om man har prästskjortan på. Det tycker jag är fint, att det verkar finnas något sorts förtroende.
Varför tycker du det är viktigt att ha prästkrage ute bland folk?
– Gud är inte bara en söndags- och gudstjänstgud. Det är ett sätt att påminna människor om att vi finns och att vi vill möta dem där de är.
Så mycket handlar också om hur man kommunicerar.
– Det skulle kännas väldigt främmande för mig att inleda med: Är Jesus din herre? Folk börjar i en så konstig ända ibland.
