Leif Erikson har som pensionär forskat i Luthers viktigaste skrifter. Det har resulterat i boken ”Tron är en levande och djärv förtröstan på Guds nåd” som kom ut i höst.

"Frälsningsvissheten är central i själavården hos Martin Luther"

LUTHERFORSKNING.

Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver.

14.2.2023 kl. 09:00

Martin Luther och 1500-talet intar en speciell plats hos Leif Erikson. Som pensionär har han fortsatt att forska i Luthers skrifter och i höst gav han ut en vetenskaplig bok,

Leif Erikson har som pensionär forskat i Luthers viktigaste skrifter. Det har resulterat i boken ”Tron är en levande och djärv förtröstan på Guds nåd” som kom ut i höst, på 330 sidor.

– Jag har forskat av eget intresse och för att hålla hjärncellerna i funktion, säger Leif Erikson.

– Intresset för Luther bottnar i min uppväxt i den evangeliska rörelsen där reformatorn alltid stått högt i kurs.

Under studietiden valde han dogmatik och det har han inte ångrat.

– Jag tycker att Luther har ett oförtjänt dåligt rykte. Han sa ju vissa dumma saker, till exempel om påven och om judarna. Men det mesta har skrev och predikade var god själavård – också Katekeserna.

I sin forskning har han gått igenom Luthers viktigaste skrifter och översatt en del av den finländska internationelle uppmärksammade Lutherforskningen till svenska för att göra den mer tillgänglig i de övriga nordiska länderna.

– Forskningen handlar om hela bredden: evangeliet och det kristna budskapet och hur det delas ut i förkunnelse, dop, nattvard, bikt och bön.

Enligt Erikson finns det finns ännu områden inom Luthers teologi att forska i. Och i sin egen forskning har han förvånats över hur stor plats frälsningsvissheten får i Luthers teologi.

– Att ha frälsningsvisshet innebär att man blir viss om att man är ett Guds barn när man litar på Guds löften i ordet och sakramenten.

– För Luther är tron är en levande och djärv förtröstan på Guds nåd. I klostret var han oviss och försökte leva upp till kraven. Han kom framåt en bit men så föll han. Han var olycklig tills han läste Romarbrevet 1:16–17. Då klarnade evangeliet: Jag får tro på Guds nåd, ha frid med Gud och visshet i hjärtat fast jag inte lyckas uppfylla alla kraven.

Det typiska för Luthers själavård var att han betonade det objektiva, det vill säga Kristi verk som gäller alla människor.

– Han berättar det pedagogiskt och säger att Kristus dog för alla – också för dig. I dopet gäller dess löften och i nattvarden att Kristi kropp och blod är för dig utgivet och utgjutet.

Luther talar om två slag av frälsningsvisshet: den objektiva som visar att Guds ord och löften står fast, och den personliga som han vill att vi ska få del av.

– Man behöver hålla fast vid den objektiva för att få den personliga. Men vissheten är inte statisk. Så var det inte ens för Luther. Ibland står paradisets portar öppna men man tvivlar på att Gud kan förlåta och att nåden räcker. När man tvivlar kan det hjälpa att be, läsa och lyssna till Guds ord.

– Du kan också gå till bikt. Den hör ihop med själavården. Med handpåläggning får man förlåtelse av Gud genom den person som tar emot bikten. Även här förankras vissheten i det objektiva.

Han säger att Luthers teologi har en tillämpning just här och nu.

– Men jag tror inte att kyrkan alltid lyckats förmedla rikedomen i det lutherska arvet.

Det har också en psykologisk effekt att bli befriad från det man bär på.

Luther sökte en nådig Gud. Leif Erikson tror att också många av dagens människor innerst inne gör det, men man uttrycker inte sitt sökande just med de orden.

– Jag tror att människor som mår dåligt, är ensamma eller upplever att de inte räcker till på jobbet söker en nådig Gud. Ensamheten är ett problem i vårt välfärdssamhälle.

Här kommer den kristna gemenskapen in i bilden.

– Den är förankrad i treenighetsläran, Gud Fader, Son och Ande. Han skapade oss för att vi ska leva i gemenskap, inte bara som man och kvinna utan också som församling.

Redan under Luthers tid förknippade man kallelsen med att gå i kloster eller jobba på sjukhus. Idag ersätter vi klostret med att jobba i församling.

– Luther utvidgar det här. I Första Mosebok läste han att Gud skapade människan till sin avbild, gav oss i uppgift att bilda familj och råda över jorden. Det betyder att jag får vara Guds medarbetare och hjälpa till att göra samhället och arbetsplatsen lite bättre också när jag sliter med arbetsuppgifter jag inte alltid tycker om.


Man brukar säga att vår arbetsmoral är ett lutherskt arv. Kan Luthers teologi befria oss från något som egentligen har bundit oss?

– Uttrycket att Luther sitter på vår axel och ger oss dåligt samvete om vi inte är flitiga ska man ta med en nypa salt. Visst var arbetet viktigt för Luther, men det var också viktigt för honom att helga vilodagen, koppla av, äta, dricka och umgås med vänner.

Erikson säger att den stränga arbetsmoralen kommer från reformert håll. Alltså från dem som var med Luther i början men gick egna vägar. En av dem var Jean Calvin som verkade i Schweiz.

– Han ansåg att man kan bli viss om sin salighet bara man arbetar flitigt och sköter sitt andliga liv väl. Det ekonomiska välståndet i Schweiz har ett visst samband med det. Enligt Calvin kan du ana dig till att du är på rätt väg om du sköter ditt andaktsliv, går i kyrkan och arbetar. Det schweiziska bankväsendet är en frukt av det.


Du nämnde Luthers dåliga rykte när de gällde judarna. Ändrade han inte åsikt?

– Det svängde från och till. Han var inte antisemit utan det handlade om att han var besviken på judarna som inte erkände Kristus, utan rentav smädade honom. Han hoppades in i det sista att de skulle vända sig till Kristus. Luther godkände inte att judarna skulle dödas. Det fatala var att Hitler och hans kompanjoner hänvisade till några av Luthers skrifter när de började förfölja judarna.



Kultur. Den tecknade tv-serien om USA-familjen Simpson är högkultur, på samma sätt som de bästa barnböckerna. Samtidigt ger den uttryck för tuff kritik mot amerikanskt samhälls- och kyrkoliv. 26.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Att kyrkan oroas av att så många unga fullvuxna träder ut ur kyrkan är inte överraskande. Med tanke på att allting tyder på att trenden inte bara kommer att fortsätta, utan att den till och med kan förstärkas, förstår man att paniken är nära. Kyrkan bligar skrämt västerut och kan knappast se någon orsak att anta, att inte samma fenomen, d.v.s. att medlemstappet överskrider 1% gränsen, också kan ske här.   Kritiken mot att kyrkostyrelsen nu tagit steget att föreslå att rösträttsåldern i församlingsvalen sänks från 18 till 16 år, är inte en kritik mot att någonting "häftigt" görs, utan en kritik mot den del av beslutet som kan klassificeras som publikfrieri.   Kyrkan vill alltså nu aktivera ungdomarna, binda dem vid kyrkans verksamhet och få dem att känna att kyrkan verkligen är intresserad av deras insats, att kyrkan litar på dem.  Att de inte bara är kommande skattebetalare!   Men någonting skorrar verkligen illa! Om man verkligen litar på ungdomarnas omdömesförmåga, så borde väl kyrkan låta dem själv avgöra om de överhuvudtaget vill vara medlemmar!!! Nu anser kyrkostyrelsen att ungdomarna är tillräckligt mogna att rösta, men inte tillräckligt mogna att bestämma om sitt medlemskap...   Enligt nuvarande stipulationer, kan den unge medlemmen inte skriva ut sig ur kyrkan, förrän hon/han fyllt 18 år, om inte föräldrarna ger sitt skriftliga medgivande och medlemmen fyllt 15 år. Vore det inte redan på tiden att revidera denna åldersgräns så, att medlemmen redan vid fyllda 15 år själv kunde bestämma om sin kyrkotillhörighet? Nu anses medlemmen vara tillräckligt mogen att själv bestämma om sin konfirmering, men… Vid fyllda 15 år är man redan juridiskt ansvarig för sina gärningar, men…   Nästa steg är självfallet att överväga, om det överhuvud är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna, att tvångsansluta barn till kyrkan. Att det är en urgammal sed, kan knappast anses som ett tungt argument. Titt och tätt hör man förundrade kommentarer typ – ja men är det inte fantastiskt att över 82% är kyrkans medlemmar – utan att man ids/vill/vågar/… beakta att ca 97% av kyrkans medlemmar är tvångsanslutna. Vad annat kan ligga bakom denna urbota kutym, än ren och skär organisatorisk intressebevakning?   Borde inte kyrkan vara en gemenskap bestående av troende? Att påstå att den nyfödde, som vid några veckors ålder ansluts till kyrkans medlemskap, på något sätt är troende, kräver nog mera tro än vetande.   Frågan är alltså: När kommer kyrkan att ge individen rätt att själv fritt bestämma om sin kyrkotillhörighet? Först när mänskan har full rätt att själv bestämma över sitt medlemskap, finns det orsak att tro att kyrkan litar på mänskan. 26.9.2007 kl. 12:10

Kyrka. Kyrkostyrelsens planer på att rösträttsåldern i församlingsval sänks till sexton år från nuvarande aderton år applåderas av professor Göran Djupsund. Även om han sätter frågetecken i marginalen. 26.9.2007 kl. 00:00

Världen. Översvämningar har i höst drabbat sjutton afrikanska länder. – Nog har vi också i Mali haft översvämningar, men inte lika farligt som på andra håll, säger Arla Ljungqvist, missionär för Finska Missionssällskapet i Mali. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Svenskfinland är tragiskt efter utvecklingen vad gäller synen på bloggen som medborgarjournalistik, säger Mathias Rosenlund, mannen bakom Konsonantmylla.com. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Olga Schevchuk koordinerar till vardags ryska ortodoxa kyrkans diakoniprojekt i den Karelska republiken. Verksamheten initierades på 90-talet av Kyrkans utlandshjälp som firade sina 60 år i söndags. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över en miljon barn och vuxna deltog i församlingarnas familjearbete i fjol. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan öppnades svenska riksdagen. I gudstjänsten i Storkyrkan fick deltagarna för första gången höra stycken ur både Bibeln och Koranen. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. President Martti Ahtisaari talade på Kyrkans Utlandshjälps 60-årsjubileum i dag, söndag. 23.9.2007 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58

fattigdom. Hälften av det ekonomiska stöd på totalt 7,8 miljoner som diakonin delade ut ifjol riktades till barnfamiljer. 18.3.2016 kl. 00:00

livsåskådning. Utbildningsverkets svenska sektion i Helsingfors planerar införa gemensamma lektioner i livsåskådning och religion i grundskolan. 18.3.2016 kl. 11:21

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

musik. Sari Murtonen vid Östra Finlands universitet har intervjuat tio unga vuxna om vad de uppfattar som andlig musik. 17.3.2016 kl. 15:23