Karolina Karanen och Christoffer Strandberg är goda vänner och kollegor på DuvTeatern.

Christoffer Strandberg och Karolina Karanen: "För oss är scenen helig"

teater.

– Jag älskar teater och jag älskar att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp, säger Karolina Karanen.

23.11.2022 kl. 09:00

Den här veckan har karaokekomedin Näkterbaren med DuvTeatern premiär på G18 i Helsingfors. På Näkterbaren kan man både drömma om en framtid och minnas någonting från det förflutna. Kyrkpressens redaktör fick samtala med skådespelaren Karolina Karanen och regissören Christoffer Strandberg om deras kärlek till teater, deras vänskap och vad som är heligt för dem.


Kan ni berätta lite om Näkterbaren?

Christoffer: Det fanns en önskan i gruppen att göra komedi. Föreställningen har byggts upp kring karaktärer som skådisarna har skapat. Alla karaktärer har fått ett eget nummer, lite som i karaoke där man i tur och ordning stiger upp och har en egen stund. Men varje nummer är inte ett regelrätt karaokenummer, så om man inte tycker om karaoke kan man ändå komma och se den. Alla har en huvudkaraktär, men sedan har också alla små biroller. När vi har lärt känna karaktärerna har vi märkt att det finns annat än bara skratt under ytan.

Karolina: Min huvudkaraktär är Niklas Sandholm. Han längar efter förälskelse. Han har en låt som han önskar varje kväll på baren: Lika hopplöst förälskad av Tomas Ledin. Niklas är också dörrvakt, fastighetsskötare och fiskare.

Christoffer: Jo, han har många järn i elden och är en machoman med stora muskler, men under ytan finns ganska mycket känslighet. Karolina har en lång monolog som vi jobbar med.

Christoffer, du har mycket på gång. Varför vill du jobba med just DuvTeatern?

Christoffer: Det här är den bästa arbetsgemenskapen jag någonsin har jobbat med. Jag känner mig alltid välkommen och accepterad och omtyckt. Vi är kollegor men jag upplever också att vi har blivit vänner, Karolina och jag, och alla andra också. DuvTeatern en alldeles speciell grupp och det är någonting som alla som har jobbat med gruppen säger. Jag har alltid känt mig så väl mottagen och, ja, önskad. Jag har stått på DuvTeaterns scen sedan 2015 i ett flertal produktioner. Nu gör jag min debut som regissör i gruppen.

"Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren."


Vad längtar ni efter?

Christoffer: Vilken stor fråga. Jag tror att jag just nu längtarefter tid och reflektion. Jag märker att jag saknar den där stunden när man inte har en massa att göra. Bort från det hektiska så att man hinner ta in allt som man har varit med om. Jag längtar ut till holmen på hösten. Jag vill vara ute i skärgården. Lite höststorm och lite lugn och ro. Bort från det hektiska och det kanske just med sin kärlek och med tid att ta in allt som man har varit med om.

Karolina: Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren.





Vad är heligt för er?

Christoffer: Oj vilken svår fråga. Vad tycker du Karolina?

Karolina: För mig är det inte alls svårt att svara på den frågan. Jag älskar ju teater, att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp. Jag kommer ihåg mina repliker från början till slut. Och det känns roligt att jobba tillsammans med andra skådespelarna. Näkterbaren är min nionde produktion med DuvTeatern. Jag har varit med i 17 år!

Christoffer: Det där är heligt. Jag skriver under det till 100 procent. Jag har samma sak på sätt och vis. För mig har också teater varit på något sätt mitt livs första kärlek.


I kristendomen säger man att alla är lika mycket värda. Tycker ni att det ser ut så i samhället?

Karolina: Nej, för mig är det ingen stor skillnad. Man ska bete sig och koncentrera sig.

Christoffer: Jo, precis så borde det vara. Men i praktiken så är det ju inte alla gånger så. Vi som gör teater har en skyldighet att låta olika människor och röster höras. För mig är viktigaste regeln, som kristendomen har tagit fasta på, är att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är något jag själv vill leva enligt.


Brukar ni någonsin be?

Christoffer: Jag har just kommit från en begravning, så jag har faktiskt bett idag. Så jo, jag ber ibland.

Karolina: Min pappa dog 2010. Det är ganska länge sedan. Min pappas grav finns på vår sommarstuga, på landet. Han fick havsutsikt, det är fint.

Christoffer: Det vill jag också ha, havsutsikt sedan när jag seglar vidare.



Är ni nervösa när ni ska gå upp på scen?

Karolina: Inte alls!

Christoffer: Jag är alltid lika imponerad över att Karolina inte blir nervös. Även om hon har krävande roller. Men vi andra i gruppen är nog ibland ganska nervösa.

Karolina: När vi gjorde I det stora landskapet var jag inte heller nervös. Ibland blir jag lite pirrig i magen, men det hör väl till tycker jag.

Christoffer: Jag blir också lite nervös, men det är inte obehagligt, utan är just pirr som gör att jag blir mer koncentrerad.

"Jag är bäst på teatern hela tiden."

Vilken är din bästa sida och din sämsta sida? När är du som bäst?

Karolina: Jag är bäst på teatern hela tiden.

Christoffer: Min bästa sida är just i förhållande till andra människor. Jag tycker att min starkaste sida är min empatiförmåga. Jag tycker om människor och jag vill människor väl. Min värsta sida är att jag har en viss otålighet och en viss obarmhärtighet ibland gentemot mig själv.

Karolina: Ibland är jag också stolt över min lägenhet, på mitt boende. Den har ett namn: jag bor I det stora landskapet.

Christoffer: Ja, förstås, namnet på vår förra föreställning! Det är ett otroligt fint namn på ett hem.


Världen ser ganska mörk ut nu. Tycker ni att vi behöver skratt?

Christoffer: Jag vet att Karolina är den som får folk att skratta, och skrattar själv ganska mycket.

Karolina: Jo, jag är skrattig och fnittrig!

Christoffer: Jag tycker absolut att vi behöver skratt. När man tittar på nyheterna så ser man att världen är en ganska mörk plats just nu. Men på något sätt har jag svårt att i min egen vardag tänka att världen är hemskt mörk. Det har nog att göra med vilka människor jag har i mitt eget liv. Och på teatern fokuserar vi på vårt arbete och våra berättelser.



KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15

BORGÅ STIFT. En morotsbakelse med vit choklad och tranbär – biskop Bo-Göran Åstrand vispade till Borgå stiftsjubileumsbakverk. 30.11.-0001 kl. 00:00

BORGÅ STIFT. En bok som berättar om livet i Borgå stift, sitter Robert Lemberg och skulle vilja göra. Inte en historik med anledning av 100-årsjubileet, utan en fin, snygg och angelägen jubileumsbok. Kanske med bilder du har hemma. 8.12.2022 kl. 19:00

MAMMAKÖR. ”Nattmörkret sänker sig i våran stad, i alla fönster glimmar bågarna på rad”, sjunger mammakören Änglaklang i Grankulla. Snart har de sin första egna julkonsert. 8.12.2022 kl. 11:27

samer. Kyrkan startar i snabb takt en försoningsprocess med samerna. Biskopsmötet startade projektet i dag. Sameprästen Mari Valjakka som själv är skoltsame ska koordinera arbetet. 7.12.2022 kl. 13:39

TVÄRVÄNDNING. I över tio år gjorde Mikael Hulten karriär i Försvarsmakten. Sedan kom en livskris och en tvärvändning. Idag är han församlingspastor i Kyrkslätt. Det han väntar på mest i jul är julottan. 7.12.2022 kl. 08:46

SJÄLVSTÄNDIGHET. Jari Jolkkonen talade på självständighetsdagens ekumeniska festgudstjänst i Helsingfors domkyrka. Jari Jolkkonen är biskop i Kuopio stift. 6.12.2022 kl. 13:00

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09