Bli inte rädd nu! Så inleddes frågan när Alfred Backa vidtalades att underhålla Borgå stifts präster. 180 präster samlades till det så kallades synodalmötet i Åbo i september, en träff som återkommer vart sjätte år.
– Nog är det ju lite skrämmande att få den frågan, men samtidigt var det precis det här mötet jag hade väntat på. Ett riktigt konstigt ställe att göra humor på, säger Alfred Backa.
Han erkänner att han var otroligt nervös före showen, men mer för att inte vara tillräckligt påläst än för publiken.
– Vissa typer av publik är jag lite rädd för, att det ska bli jättedålig stämning, men jag var inte rädd den här gången. Prästerna är snälla, och de förstår mig för de vet vad det är att ställa sig inför folk. I ett inledande skämt sa jag: ”Tänk er att ni skulle dra en predikan för 200 komiker!” Då tror jag det är roligare att uppträda för prästerna.
Hade prästerna humor? Och vilka typer av skämt underhöll du dem med?
– De hade verkligen humor! Till och med sådana saker jag tänkte att är för barnsliga så gick för sig. Men jag drog ett munspelssolo efter varje plumpt skämt, så jag vet inte helt säkert hur de gick hem, säger han.
En del av showen ägnade han åt diskussionen om offentlig och privat roll, som varit aktuell i och med debatten kring statsministerns dansande.
Får man ta av sig prästkragen och dansa till ”Han har öppnat pärleporten” utan att hamna på sociala medier?
– Får man ta av sig prästkragen och dansa till ”Han har öppnat pärleporten” utan att hamna på sociala medier?
När han kom in på bibeltolkning på scenen var han riktigt nervös. Han tillät sig att kritisera den dramaturgiska kurvan i Bibeln.
– När jag läser Bibeln och kommer förbi evangelierna och Apostlagärningarna så blir det väldigt tråkigt när Paulus börjar skriva sina brev. Plötsligt kommer en Saul och ändrar sitt namn till Paulus, vem har gett honom rätten att berätta hur det gick till vid korsfästelsen till exempel, han var ju inte med? Stryk det här, kunde man säga, gå rakt på Uppenbarelseboken i stället! Och alltid är det Första Korinthierbrevet det hänvisas till i insändare om kvinnan tige i församlingen och män som ligger med andra män. Man tar aldrig till Moseboken eller Höga Visan.
Alfred Backa säger att det hela kan ses som en intressant tankelek, inte som att han ställer sig bakom varje ord i sitt scenframträdande.
– Det är roligt att raljera lite och låta folk fundera på när jag skojar och när mina egna åsikter börjar.
Han har inte hittat något i Bibeln som han uttryckligen skulle klassa som humor.
Tror du Jesus hade fått så många följare om han varit humorlös?
– Antagligen inte. Han måste ju ha varit karismatisk. Och han håller ju långa predikningar så det måste väl ha funnits något lite lättsamt ibland. Vissa liknelser var kanske också roligare då, men sedan har humorn fallit bort.
Han säger att religion ofta dyker upp i olika fomer i hans skämt och shower.
Varför är det så intressant med religion?
– Det har delvis med min uppväxt att göra. Morgonsamlingen i skolan var religiös och religionsundervisningen präglades av: så här tänker vi i det här landet. Det gör att jag känner respekt för religionen, men som vuxen vill jag ifrågasätta också.
Jag har personligen velat ha en tro, men jag har mer en fascination.
– Om jag promenerar genom Vasa fascineras jag av hur många olika kyrkor det finns på ett litet område: Varför finns det så här många hus med olika åsikter om samma sak? Och det är ännu mer fascinerande när man ser på människorna som går in och ut. Jag tror det är mer fråga om vilket ställe som är trevligast eller var ens familj och kompisar håller till. Det handlar om gemenskap.
– Jag har personligen velat ha en tro, men jag har mer en fascination.
De flesta av hans vänner har lämnat kyrkan, men själv är han kvar trots sitt distanserade förhållande till den.
– Jag brukar säga att jag måste gå ner mig lite först, sedan kommer en religiös period. Mina vänner brukar fråga mig varför jag inte har gått ur. Jag svarar att det är enklare sedan efter svackan att redan vara medlem och inte behöva söka sig tillbaka.
En annan anledning till att höra till kyrkan är att den tar samhällsansvar och gör bra saker, anser han.
– Samtidigt är det lite ohederligt att vara med i ett samfund man inte är aktiv i eller bryr sig om. Men alla institutioner behöver pengar. Att döpa mina barn har jag inget intresse av, de får bestämma själva. En slentrianmässig religion ska man inte föra vidare, tycker jag. Men om man tror hårt är det kanske en annan sak.
Hur tacklar du rädslan för att misslyckas på scenen?
– Jag är jättenervös innan, det märks för att jag är mer stressad och irriterad när jag ska upp och göra något. Jag är inte så otroligt rädd för misslyckanden i sig, jag är mer rädd för att tekniken inte ska fungera.
Det finns en perfektionist i honom och det grämer honom en del om ett uppträdande inte går som tänkt.
– Det tacklar jag, liksom på andra områden i livet, genom att intala mig att det inte är så farligt.
Om han märker att ett skämt inte alls fungerar, exempelvis ett ungdomscentrerat skämt för pensionärer, så släpper han det bara.
– Vi ska inte låtsas att alla skämt är så värdefulla att de måste berättas klart.
Alfred Backa ångrar sällan något han sagt på scenen, för där är han ”ett påhitt”. FOTO: Felix Rantchukoff
Att vara komiker är också att göra sig sårbar, när är du som mest sårbar i tillvaron?
– Det är inte som komiker, jag är mycket mer sårbar i sociala situationer. Dem har jag aldrig varit trygg med och därför har jag blivit komiker, som en försvarsmekanism där jag vågar vara modig. Det är efter att jag pratat med folk som jag kan få dåligt samvete över att ha sagt fel saker, inte för vad jag sagt på scenen, för där är jag ett påhitt.
Du har skrivit en bok om Finland på 1800-talet, vad slås du av när du blickar bakåt och ser på världen som den ser ut nu?
– Nationsbyggandet på 1800-talet, hur vi blev finnar, där tänker jag: Det här är ju ett påhitt, det här finns inte på riktigt! Det är en 200 år gammal idé. Alla trodde att det var jätteviktigt att vara norrman, preuss eller finne, och efterhand berättade man för alla andra att de inte är lika bra. Om man gått en annan väg skulle vi ha kunnat bygga upp en mycket bättre värld.
– Och att Ryssland är ute och annekterar, det var samma sak då som nu. Jag förstår det inte då och inte nu, det är ett så annorlunda synsätt på världen. Varför ska man hela tiden bli större?
Sannfinländarnas agenda om att svenskan förstör finskspråkigas självbild tycker han är lite komisk när man läser om 1800-talet.
– Vi gav ju er er självbild! Vi sa: vi måste se till att finskan blir nationalspråk för att inte bli alltför påverkade av Ryssland.
Vilket år i historien skulle du vilja uppleva?
– Slutet av 1800-talet, just när konsten var som mest spännande, när det kändes som om Finland var som Frankrike en kort stund. Sedan försvann ju mycket av det när förryskningen kom igång.
– Eller 1906, när vi gav rösträtt åt alla. Det är en väldigt vacker historia hur vi byggde upp samhället med bildningens kraft, och hur vi utan våld slog oss fria från ett stort kejsardöme. Sedan började skillnaderna mellan röda och vita synas.
Finns det saker du inte skulle skämta om?
– Inte egentligen. Det mesta kan vara roligt. Men det som händer i Iran just nu, det finns ingen orsak att skämta om det, det känns inte roligt helt enkelt. Inte heller det som händer i Ukraina. Men däremot hur vi reagerar här, till exempel att försäljningen av skyddsvästar och kevlarhjälmar ökat. Jag tänker att det antagligen är Vöråbor som köper dem.
Vad tycker du är humorns viktigaste uppgift?
– Främst att skapa lite glädje, särskilt när saker är för svåra att greppa. Det är också väldigt roligt att kunna angripa problem genom att se hur absurda de är och om det kan finnas något roligt i det.
Alfred Backa
- Komiker och författare, 34 år.
- Född i Pensala, bor i Vasa med sambo, två barn och två katter.
- Aktuell i höst med boken Finland 1800-nånting. Har tidigare gett ut två böcker.
- Känd för bland annat olika scenshower, sketchserien ”Kara-tv”, barnboksomslag som han modifierat enligt något aktuellt tema på Instagram och mycket mer.
- Det sa Jesus bra: Ingen är profet i sin hemstad. – Jag gissar att han sa precis så, och det är så sant. Om du vill göra något kulturellt så kommer det inte att vara någon stor uppslutning kring dig på din hemort. Men när du är borta talas det antagligen gott om dig.
- Humoristisk förebild: Tage Danielsson.
