De möter flera hundra daghemsbarn under församlingens populära julvandringar

HELSINFORS SAMFÄLLIGHET.

Iklädda kåpor och kronor kommer Johannes församlings volontärer i år igen att möta flera hundra daghemsbarn under församlingens populära julvandringar. Nu efterlyser man fler som vill vara med och dramatisera julens budskap för de minsta.

9.11.2022 kl. 00:00

Johannes församling har i flera år ordnat julvandringar för dagisbarn i kyrkan. Före pandemin fick ca 500 barn årligen ta del av julens berättelse dramatiserad av församlingens personal och en grupp volontärer, och vartefter att läget normaliseras kryper siffrorna uppåt igen. Bland volontärerna finns flera som återkommer varje år, helt enkelt för att uppdraget är så roligt.

– Det är fint att få göra något för barnen, och gemenskapen bland oss som medverkar är trevlig, sägerStina Strandberg som i fjol spelade ”vis man” för de besökande daghemsgrupperna. Strandberg är pensionär efter ett arbetsliv inom förvaltning.

– Fast jag borde ju ha jobbat med barn, jag älskar att vara med dem. Jag har börjat vikariera vid församlingens eftermiddagsklubb, och så är jag med på julvandringarna.

Under vandringen, som är mer av ett drama vid olika stationer i kyrkan, får barnen möta skattskrivare, soldater, herdar och visa män. Kommentarerna och frågorna låter inte vänta på sig.

– När jag för några år sedan spelade Josef var det ett barn som påpekade att Josef nog hade lite för kvinnliga former för rollen. Man måste ha svar på tal med glimten i ögat när man gör juldrama!


Tillsammans mot ensamhet

”Frivilliga sökes.” Ibland behöver det inte vara konstigare än så. Finländare gör aktivt frivilligarbete. Enligt en undersökning om frivilligarbetet i Finland 2018 (Vapaaehtoistyö Suomessa 2018) deltar 40 procent av finländarna regelbundet i frivilligarbete. Många känner att de har stor nytta av att hjälpa till: man lär sig saker och får kontakter som blir viktiga i den egna vardagen. Också Helena Segercrantz är en aktiv pensionär som gärna hjälper till där det behövs. Hon har varit med om att organisera träffar för äldre personer och känner även varmt för familjer som har det kämpigt.

– Jag har tänkt på hur många familjer i huvudstadsregionen som har sina släktingar någon annanstans i landet. Jag skulle gärna vara en extra-mormor för någon familj. Kanske kunde församlingen koordinera och styra upp något här?


En uppgift för mig

I Sverige kartlägger man årligen varför människor vill gå med i frivilligverksamhet och vad som håller dem motiverade att fortsätta. Bland orsakerna brukar nämnas känslan av samhörighet och möjligheten att få nya vänner.

Maria Repo-Rostedt, präst och en av nyckelpersonerna bakom årets julvandring i Johannes församling, tycker att gemenskapen bland församlingens frivilliga är jätteviktig. Som tack för julvandringarna ordnar hon en liten fest för alla medverkande.

– Man går kanske med i frivilligarbete för att hjälpa, men sedan blir man en del av gemenskapen och den blir också viktig och ett skäl att fortsätta. Vi har så roligt tillsammans.

När hon får frågan vad volontärerna brukar nämna som den främsta orsaken till att de vill göra julvandringarna skrattar hon till.

– Barnen är ju så härliga! De utgör en mycket tacksam publik eftersom de verkligen engagerar sig med liv och lust i det som sker.

Bo Ekman är van frivilligarbetare inom kyrkan. Han har spelat kejsar Augustus vid julvandringarna och är sedan länge med i Andreaskyrkans matutdelning.

– Det finns volontäruppdrag inom kyrkan för olika människor i olika åldrar, jag rekommenderar det varmt, säger Ekman.


Deltagande ger delaktighet

I frivilligarbetet är det inte bara fråga om att hitta på grejer för människor att göra, det handlar om viktiga uppdrag som behöver fyllas.

– Vi anställda räcker helt enkelt inte till. Om vi inte hade volontärer som var här och spelade visa män eller herdar skulle det inte bli någon julvandring alls för dagisbarn, säger Maria Repo-Rostedt. Hon passar på att skicka en hälsning till Kyrkpressens läsare.

– Än finns det luckor att fylla! Det finns både talroller och statistroller, så om du inte vill prata blir du inte tvungen. Föreställningarna sker på förmiddagarna och vi bjuder på kaffe och gemenskap efteråt. Det räcker att man kan vara med en eller ett par gånger. Kom med!



Artikeln har tidigare publicerats på Kyrkan i Helsingfors webbsida och återges här i bearbetad och uppdaterad form.

Bearbetning: Joanna Nylund
Text och foto: Nina Österholm


dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

dataintrång. Vi för inga anteckningar om själavårdssamtal, säger diakoniarbetare Ann-Christine Wiik på tal om dataläckan vid vårdbolaget Vastaamo. 26.10.2020 kl. 12:40

FDUV. Nalle Öhman tilldelas Sigfrid Törnqvist-priset för att han på ett banbrytande sätt utvecklat samspelet med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sigfrid Törnqvist-priset är instiftat av FDUV:s styrelse. 24.10.2020 kl. 11:00

vigsel. Biskoparna är eniga om det att man utdelar varningar till präster som viger par av samma kön inte är rätt väg att gå. 22.10.2020 kl. 13:48

Kaplansval. Det uppskjutna kaplansvalet i Houtskär fortsätter att dela åsikterna. Ordföranden i kapellrådet betecknar det som en delseger. Kyrkoherden frågar sig om det är juridiskt hållbart. Och domkapitlet hänvisar till kyrkoordningen. 22.10.2020 kl. 12:21

domkapitlet. Kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling tillsätts inte utan ledigförklaras på nytt nästa år. Pastor Peter Blumenthal förordnas till tf. kaplan och sköter tjänsten fram till slutet av juni, meddelar domkapitlet idag. 20.10.2020 kl. 17:20

vänskap. Alla förtjänar en kompis som ringer och frågar: Ska vi gå på kaffe? eller Kommer du med till gymmet? Vänverksamhet hjälper personer med funktionsnedsättning att hitta den kompisen. 16.10.2020 kl. 13:06

historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39