Det finns ingen svensk sjukhusprästtjänst vid Pejas sjukhus i Vanda. Däremot finns det nu präster som också kan betjäna på svenska, inte minst Anu Paavola som jobbar fram till årsskiftet som sjukhuspräst. Hon är tjänstledig från sitt ordinarie jobb som församlingspastor i Vanda svenska församling.
– En del äldre svenskspråkiga människor, som inte kan finska, från kusttrakterna opereras här. De är väldigt tysta på finska, men pratsamma och pigga på svenska, säger Anu Paavola.
I sådana fall har hennes svenska varit till stor nytta.
– Jag ger inga diagnoser, men jag kan hjälpa personalen och informera dem om hur alert patienten verkar, om han eller hon till exempel hänger bra med i aktuella nyheter.
När det krisar
Det är första gången Anu Paavola jobbar som sjukhuspräst. Hon inledde jobbet i slutet av juli och upplever det som både spännande och givande.
– När en människa har en svag stund i sitt liv är jag där och försöker hjälpa henne att gå igenom sina känslor. Det är en fördjupad själavårdsuppgift. Ofta handlar det också om krisarbete, att sitta bredvid när någon förändring inträffar i en människas liv.
Uppgifterna varierar stort.
– Jag kan ordna en bönestund i sjukhuskapellet om någon avlidit, jag diskuterar med den som fått en allvarlig diagnos eller med den som tappat lusten att leva. Jag pratar med dem som befinner sig i terminalvård och med deras anhöriga. Personalen kan också behöva mig när något stort och omvälvande hänt, då kan vi ha en genomgång med alla som varit i tjänst då. När oväntade dödsfall sker, när man försökt rädda ett liv men inte lyckats, är det mycket känslor inblandade också för personalen.
En brobyggare
Patienter kan våga berätta om sina andliga upplevelser för en präst, något man inte gör lika lätt för en läkare.
– Som präst ska jag lyssna noga och fråga mig: Vad är det i den här religiösa berättelsen som visar på egenskaper som kan ge personen kraft? Också om patienten exempelvis är i psykos så har den andliga upplevelsen något att säga. Det finns en kraft i religiösa berättelser som kan hjälpa människan att leva mitt i sin sjukdom.
En sjukhuspräst kan prata på två språk, påpekar Paavola: det religiösa och det vetenskapliga, tack vare att prästen också kan ha psykolgiska fakta om en patient.
– På det viset motarbetar vi inte läkarna och det vetenskapliga utan samarbetar.
– De allra flesta samtal jag för handlar inte alls om religion. Man får prata om vad man vill med mig.
Till Anu Paavolas uppgifter hör dessutom arbetshandledning för anställda, inte minst om de levt med stor belastning i jobbet. Hon är också något av en brobyggare.
– Om jag träffar på personer som är ensamma kan jag med deras lov kontakta den lokala församlingens diakoni. De kan sedan besöka personen eller hjälpa hen att komma med i församlingsverksamheten.
En egenskap är speciellt viktig att ha som sjukhuspräst.
– Intuitivitet, en magkänsla. När en person pratar om något är det viktigt att du förstår vilken fråga du ska ställa för att få svar. Och du kan inte vara rädd för döden, för här dör människor.
För att själv hitta lugn och ny kraft har Anu Paavola sina metoder.
– Jag stillar mig med en andakt under dagen, exempelvis via en app, eller tar en meditativ promenad i de långa sjukhuskorridorerna. Jag har också egen arbetshandledning.
SJUKHUSPRÄSTERNA
- Man kan meddela vårdpersonalen om man vill komma i kontakt med Anu Paavola eller någon av de andra sjukhusprästerna vid Pejas sjukhus eller Katrinesjukhus. Sjukhusprästerna arbetar i regel vardagar kl. 8–17. I helgerna jourar sjukhussjälavårdare.
- Sjukhusprästen kan vara en samtalspartner för alla, oberoende av övertygelse eller religion. De hjälper också patienter att komma i kontakt med representanter från andra religioner.
- Vid Pejas finns ett rum för stillhet, öppet för alla samfund och religioner.
