Det avgörande är att jag slutar rannsaka den andra, vänder blicken och börjar rannsaka mig själv, säger Tommy Hellsten.

"När det är tungt växer ni som par"

parrelation.

Att gå in i ett parförhållande innebär lidande, tillväxt och ett möte med de egna såren. Men belöningen kommer sedan: Det blir bra. – Men mitt i lidandet och motgångarna kan man behöva vishet av andra som gått igenom samma sak. Det finns inga genvägar, säger författaren och terapeuten Tommy Hellsten.

17.8.2022 kl. 09:16

Egentligen hade Tommy Hellsten tänkt att han aldrig mer skulle skriva en bok med ordet ”flodhäst” i titeln. Det var boken Flodhästen i vardagsrummet som gjorde honom känd för trettio år sedan, och även om han fortfarande är övertygad om att fenomenet är detsamma ser han idag på frågan ur en vidgad synvinkel.

– Mina egna parrelationer och mitt klientarbete visade så tydligt att det finns en flodhäst också i sovrummet, så jag tänkte att jag kan skriva om den problematiken utifrån den jag är nu och inte som jag tänkte för trettio år sedan.

Hans bok handlar om det som för många av oss är den viktigaste och svåraste relationen i livet: parrelationen. I den relationen möter vi varandras sår. I den har vi också möjlighet att växa som människor – om vi är redo att göra det arbete som krävs.

"I den har vi också möjlighet att växa som människor – om vi är redo att göra det arbete som krävs."

– På sistone har jag börjat säga: Livet är en motgång skräddarsydd för oss av kärlek. Det kan tillämpas också på parrelationen eftersom den är så väldigt påträngande när man drabbas av den.

Han menar att parrelationen är så omvälvande att den ger oss otroliga möjligheter att växa genom att den skapar mer medvetenhet: det vill säga mer kunskap om hurdana vi egentligen är, med alla våra sår och brister.

– Jag tänker att meningen med en relation inte bara är att bli lycklig och ha det bra, utan att skapa medvetenhet och tillväxt. Och skapar den medvetenhet leder den också till att man har det bra tillsammans.

Men medvetenheten har ett pris: att vi blir medvetna om våra egna skuggor, och om hur våra egna skuggor förvränger bliden av den andra.

– I början ser vi ju inga skuggor, bara den oerhörda känslan av att vara älskad, sedd och hörd. Man upplever en sådan dragningskraft att man är tvungen att bli ett par. Men efter föreningen uppstår en närhet som gör att känslor som jag förvarat i min inre blykammare, gamla, otillfredsställda behov, börjar aktiveras. Det här är ett avgörande skede, för ofta kan man då känna att nej, det här var inte rätt person, och förälskelsen börjar blekna.

Man kanske tror att det att man är förälskad är samma sak som att älska. Det är det inte.

– Men förälskelse kan med tiden förvandlas till genuin kärlek.





Vänd blicken mot dig själv

Att mogna i en relation kräver arbete.

– Man mognar inte genom att sitta hemma i en länstol. Vi mognar i en relation som drar fram våra skuggor. Det kan vara smärtsamt och inte alltid så vackert. Det avgörande är att jag slutar rannsaka den andra, vänder blicken och börjar rannsaka mig själv. Genom att rannsaka den andra skapas ingen medvetenhet. Det är bara genom att rannsaka mig själv jag blir medveten.

Tidigare sökte man kanske orsaker till sitt illamående hos andra, eller i sina omständigheter. Men det enda sättet att växa är att se det bräckliga och svåra i sig själv.

Det har sina egna risker.

– Det kan skapa en situation där du vet vem du är men inte upplever dig sedd eller hörd av den andra.


Vad gör du då?

– Du kanske accepterar att du inte blir sedd på djupet av din partner. Då lever du på ett sätt i en skilsmässa fast den inte blivit fysisk. Ni kanske lever i olika rum men i samma hus. Du kan också konfrontera den andra genom att visa din frustration. Du går inte med på att inte bli sedd. Du är sann mot dig själv och på det viset blir du en spegel för din partner.

Då kan den andra kanske börja förvandlas. Eller också försöker den andra tillintetgöra spegeln, hen blir föraktfull, kanske till och med aggressiv.

– Det tredje alternativet är att lämna relationen och att hitta någon som ser eller hör, eller välja att leva tillsammans med dig själv.


Bevismaterialet samlas på hög

De sår som vi alla bär på kan för vissa av oss vara väldigt svåra att hantera. Det kan hända att något i relationen triggar något starkt hos oss – exempelvis en känsla av övergivenhet – som kommer ut med stor och förödande kraft.

– Först, när man inte är medveten, beskyller man sin partner. Småningom blir det ohållbart eftersom bevismaterialet samlas på hög. Då kanske man förhoppningvis vänder blicken mot sig själv och börjar förstå vad som händer. Men det blir svårare att hantera och förstå sina känslor. De kommer så djupt inifrån, är så arkaiska, de har sådan kraft: du har knappt något att sätta emot.

"Men det blir svårare att hantera och förstå sina känslor. De kommer så djupt inifrån, är så arkaiska, de har sådan kraft: du har knappt något att sätta emot."

Så småningom lär du dig att stanna upp. Med tiden kan du lära dig att välja ditt beteende.

– Du kommer till en tröskel där du har mandat att välja bort en destruktiv reaktion. Du kan säga till den andra: ”Nu händer något i mig som jag inte vill att händer, så jag ber att vi inte behandlar det just nu, för just nu klarar jag inte av det.” Då beter du dig ansvarsfullt.

Om du blivit uppfostrad till snällhet kan det kännas svårt eller omöjligt att dra en gräns och säga ifrån.

– Den snälla flickan måste växa upp och bli vuxen. Hon måste våga bli lite ”brutal” också och nedmontera snällheten, som egentligen är ett försök att manipulera andra.

Att vara trevlig är nämligen ett sätt att vinna andras kärlek och gillande genom att inte visa hurdan du egentligen är.

– Då ger du inte den andra en chans att älska dig som du är. Du skapar en positiv representation av dig som den andra egentligen måste älska.


Du har en fin bild i boken: att leva i en relation är att erkänna sin maktlöshet.

– Det handlar om att när du blir medveten blir du medveten om din maktlöshet. Så medvetenheten för alltid med sig ödmjukhet. I och med att du erkänner din maktlöshet öppnar du dig för hjälp, Till exempel för andlig hjälp. Du ber. Du går någonstans och samtalar. Du öppnar dig för något du inte haft tillgång till. Och det betyder att du börjar växa som människa.

Det är just i uppgivenheten, i maktlösheten, som lösningen kan komma, eftersom du inte längre febrilt försöker skapa den själv.

– Den kan komma som intuition, som en plötslig insikt. Du kan bekänna dina fel och be om förlåtelse. Du kan titta i spegeln som hålls framför dig.

Text och foto: Sofia Torvalds


sibbo. Hjälp, vad ska det här bli till? Sara George startade en bönegrupp som kombinerar bön med promenader. 11.11.2020 kl. 11:37

mariehamn. Under fredag kväll drar årets kyrkodagar igång i Mariehamns församling. Formatet är mindre på grund av coronaepidemin, kring 70 anmälda deltar. – Vi strömmar en del program så också andra kan delta, säger Mari Puska. 13.11.2020 kl. 12:01

feminism. Esther Kazen väntade sig att hon tillsammans med kyrkan skulle få kämpa mot orättvisor. I stället har hon många gånger upplevt att hon kämpat mot kyrkan. 12.11.2020 kl. 16:45

Bok. Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter. 12.11.2020 kl. 09:57

utnämning. Pia Bengts blir stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå stift, slog domkapitlet fast vid sitt möte idag. 11.11.2020 kl. 14:33

Bok. En berättelse om kyrkans och världens nutid och framtid. Lagom till kyrkoårets slut – när temat är Kristi återkomst och den sista domen – ger Erik Vikström ut en bok om den apokalyptiska text som avslutar Bibeln. 11.11.2020 kl. 16:01

relationer. Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen. 11.11.2020 kl. 09:22

val. Stiftsdekanen i Åbo ärkestift Mari Leppänen fick flest röster (35,2 %) och kyrkoherden i Mikaelsförsamlingen i Åbo Jouni Lehikoinen fick 329 röster (32,5 %). 10.11.2020 kl. 13:42

bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00