De träffades i Jakobstad. Marias storebror spelade i samma band som Tomas, och 13-åriga Maria fick ”på nåder” komma med och sjunga backing.
– Då var jag tretton och Tomas var nitton. Men vi blev ihop först när jag var sexton, år 1995, säger hon.
När man inleder ett förhållande som ung är man inte en färdig människa. Man kan växa åt väldigt olika håll.
– Det är en sak vi pratat om väldigt mycket, eftersom jag var så ung och ofärdig när vi blev ihop, säger Maria.
– Det måste finnas rum att få bli den man är, och att förändras. Då går det att leva tillsammans. Men om man tror att det ska vara som det alltid har varit, då går det inte.
Tomas säger att de med jämna mellanrum i livet kommit till en punkt då de känt att det varit dags för något nytt.
– Vi har stått vid ett vägskäl och valt en ny väg, säger han.
– Ja, för egen del har jag kunnat känna att jag inte är nöjd med hur det är. ”Jag vill inte ha det så här, det är inte så här jag ser dig eller mig.” Det kan vara en förhandlingsfråga också. Och ibland vet man inte vad man vill, säger Maria.
– Folk kommer till oss och bubblar: Oj vad ni är ett härligt par! Och vi är liksom: Är vi det? Ibland säger vi till varandra att de måste se något som vi tar för givet, säger Maria.
Kvantitet, inte kvalitet
Musiken har varit deras gemensamma grej, ett sammanhang där de haft vänner och byggt upp en social gemenskap. De har sjungit i församlingskörer och ungdomskörer, i gospelkörer och band.
– När vi flyttade till Helsingfors jobbade vi båda med musikalen Les Misérables på stadsteatern. Det har varit en så stor del av våra liv att jag undrar om vi hållit ihop om vi inte varit i det tillsammans, säger Tomas.
Musiken har krävt mycket också i tid.
– Under tiden med Les Misérables hade jag precis fått min första lärartjänst. På dagarna jobbade jag i skolan och om kvällarna spelade vi. Det var tre till fem spelningar i veckan, och det höll på i ett och ett halvt år, säger Tomas.
Att musiken krävt engagemang och tid av båda betyder också att de förstår varandra.
– Jag vet hur mycket musiken betyder för Maria. Och Maria vet vad den betyder för mig. Det har varit fint att också ha möjligheten att göra en del av det tillsammans.
Båda har tidigare deltagit i Voice of Finland var för sig. I höst sändes en Voice All Stars-säsong där de deltog tillsammans.
– Det är jätteintensivt och pressande och man måste fatta blixtsnabba beslut. Hela tiden ska man lära sig nya låtar. Det var så skönt att vara två, säger Tomas.
Maria påpekar att det talas mycket om kvalitetstid när det kommer till parförhållanden.
– Men jag tror på kvantitet. Hur mycket man än tycker om varandra måste man vara tillsammans för att förhållandet ska fungera. För oss har det varit viktigt att ha mycket tid tillsammans. Då man delar man det mesta klarar man det mesta.
Maria och Tomas Höglund har tidigare tävlat i Voiceof Finland var för sig – nu gjorde de det tillsammans. De slogs ut före finalerna men njöt ändå stort av äventyret. FOTO: Voice of Finland/Nelonen
Självklarheterna man inte tänker på
De glömmer ofta bort vilket stöd de har i varandra.
– Folk kommer till oss och bubblar: Oj vad ni är ett härligt par! Och vi är liksom: Är vi det? Ibland säger vi till varandra att de måste se något som vi tar för givet, säger Maria.
Har ni förändrats mycket, eller är ni i grunden samma människor som ni var då ni blev ihop?
– Jag tycker Tomas är ganska mycket som han alltid har varit, säger Maria.
Tomas håller med, men tillägger att han inte tar allt som givet på samma sätt som han gjorde som yngre.
– Jag har insett att jag är dödlig, och att jag måste passa på och njuta nu för jag vet inte så mycket om morgondagen. Det som jag känner passionerat för har blivit viktigare för mig. Som ung kunde jag gå med i något bara för att någon bad mig, och det gör jag inte längre.
Maria säger att hon kämpar mycket med frågan om självständighet.
– Jag var väldigt självständig som ung, sedan lärde jag mig att också vara osjälvständig, och sedan växte jag mot större självständighet igen. Det här tycker jag hör till de svåraste sakerna i livet: att kunna vara nära varandra men också kunna ta avstånd från varandra.
Periodvis har hon dragit sig tillbaka för att jobba med saker som varit en utmaning för henne själv.
– Och sedan har jag fått kämpa med att våga närma mig igen och be om hjälp och behöva den andra. Det är ganska slitsamt att hålla på som ett dragspel!
Hittar kompromisser
De växte båda upp i församlingssammanhang och delar samma tro. Det är något som präglat deras förhållande – och något som de lätt ser som en självklarhet.
– Jag tror att det är meningen att vi ska vara tillsammans, och då kämpar vi för det. Det kanske låter jättenaivt att säga så idag! säger Maria.
– På många sätt har det funnits en klar väg för oss, men vi kompletterar varandra och står ut med varandras dåliga sidor, säger hon.
Tomas påpekar att deras tro och värderingar kan komma in när det gäller småsaker.
– Som bilköp. Att vi bestämmer att vi lämnar det i Guds händer.
De ber inte tillsammans och har varsitt personliga andaktsliv.
– Men det skulle kännas hemskt att leva tillsammans med någon som tänker att ens tro är något helt galet. Jag tror inte vi fattar hur skönt det är att inte behöva slåss om den saken, säger Maria.
Om ni inte var gifta, skulle ni då vara vänner?
– Jo, jag tror det. Jag tror vi skulle hänga ganska mycket, och också bli störda på varandra, eftersom vi har så olika behov, säger Maria.
Tomas är en rutinmänniska.
– Jag är helt nöjd om jag får jobba, träna och syssla med musik i studion. Jag tycker om att det är inrutat, säger han.
Maria är mer flexibel och spontan.
– Ibland känner jag att jag måste utmana Tomas och skapa lite kaos i hans liv!
De har fått hitta kompromisser för att lösa olikheterna.
Har ni någon gång haft en kris i ert äktenskap?
– Jo, konstaterar de, flera stycken.
Det har funnits tider då de båda ifrågasatt förhållandet, kanske mest på grund av saker de själva gått igenom.
– Jag minns att vi hade en kris nångång och jag kände att nu orkar jag inte mer. Då pratade jag med pappa om det. Han sa: ”Är det du som har en kris eller är det ni som har en kris?” Jag har märkt att i fyra av fem fall är det jag som har en kris, inte vi. Det är faktiskt stor skillnad. Men man vill inte se det, säger Maria.
Tomas har jobbat med bagage från sin egen uppväxt.
– Det är sådant som kan leda till kris innan jag inser att det är något som jag måste lista ut själv.
De har också gått i parterapi.
– Det var ett jättebra sätt att lösa upp de knutar vi hade just då, säger han.
Båda tycker att parterapi borde vara obligatoriskt för alla par – och helst innan problemen hinner växa sig så stora att någondera parten redan gett upp.
– Det som har hjälpt mig, som har stort frihetsbehov, är att inse att jag är i det här förhållandet av fri vilja. Vi är båda här för att vi vill, säger Maria.
Vilken är din partners bästa sida?
– Marias ärlighet. Hon är otroligt ärlig! Hon är ärlig mot vem som helst. Det kan vara jobbigt ibland, men det är ett drag jag beundrar och älskar henne för, säger Tomas.
– Det jag uppskattar mest med Tomas är att han är så snäll. Genomsnäll. Ibland för snäll. Han vill väl och vill aldrig ha konflikter. Det skulle behövas fler människor som han, sådana som alltid ställer upp för andra, säger Maria.
