– Det gick precis som det skulle. Mamma skulle vara såå lycklig och stolt om hon skulle se det här! säger Anne Nylund.
Jaani kirik, Johanneskyrkan i Viljandi i Estland, har fått en lekhörna för barn. Ledaren för församlingens barn- och familjearbete Mirjam Tiitus är glad åt pengarna som kom från Finland, likaså hennes man, kyrkoherden Marko.
Men i Viljandi i mellersta Estland känner ingen i dag den som hade stipulerat om gåvan.
Det var Anna-Lisa Nylund (senare Nyström), legendarisk ungdomsledare i Borgå under 70- och 80-talet, som hade sett till att det blev så. Det var efter att för länge sedan ha lärt känna någon i Viljandi efter ett handbollsutbyte med Borgå, som är stadens vänort i Finland.
– Sexton år innan hon dog lämnade hon över ett kuvert till mig med alla våra, hennes barns namn utanpå. Och så sade hon att när hon har dött så får vi öppna det, säger Anne Nylund.
År 2018 gick hennes mamma Anna-Lisa bort, 82 år gammal, efter att under de sista åren ha varit minnessjuk.
– Mitt i sorgen, medan tårarna rann, öppnade jag kuvertet – och började gapskratta. ”Nää-ä, nu har hon hittat på något projekt igen!”
Anna-Lisa Nyström bodde inte längre i Borgå, men i brevet hade hon skrivit att det var där hon ville bli begravd. Till begravningen skulle man bara få ta en ensam ros, övriga blomsterpengar skulle i stället gå till ”söndagsskolan i Viljandi”.
Akvarium, kuddar, ritgrejer och spel i barnhörnan i Viljandi kyrka.
– Den vintern åkte mina bröder och jag ner dit och visade foton på henne: ”Känner ni den här tanten?” Men ingen gjorde det.
Lekhörnan invigdes 2020, men först i år har de anhöriga för pandemins skull kunnat besöka Jaani församling för att se hur det blev.
”Alltid någonting på gång”
Anna-Lisa Nylund-Nyström var legendarisk, en hängiven ungdomsledare som fanns till för alla, i vått och torrt. Hennes ungdomssamlingar i Borgå var välbesökta, speciellt onsdagskretsen drog fullt hus.
Och på stan pågick ofta någon av Anna-Lisas många insamlingar.
– Med mamma var det någon säätö (något arrangemang) hela tiden. Jag har varit med om att föra insamlade pengar till Tallinn och Riga. En gång samlade hon in gamla glasögon och en annan gång saxar för unga kvinnor i Tanzania som skulle bli sömmerskor. På Mellangatan i Borgå visste alla om Anna-Lisas insamlingar...
Hur hon lyckades få med alla saxarna på flyget till Afrika för att leverera dem i samråd med Kerstin och Erik Vikström, tidigare missionärer, det minns Anne Nylund inte.
Från BB direkt på läger
Anna-Lisa Nylund-Nyström var född 1936 i Helsingfors som helt finskspråkig och bytte till svenska först som krigsbarn i Sverige.
Sedan början av 1960-talet arbetade hon i församlingen i Borgå, och det involverade också ständigt familjen hemma i Svartså.
– Sju dagar efter att jag hade blivit född for hon från BB till något barn- eller skribaläger och tog mig med. Från det var jag med, säger Anne Nylund.
Många somrar förflöt på Houtskär dit man åkte med buss den 1 juni och sedan var där så gott som hela sommaren med alla läger. Man vinkade av konfirmander och tog emot nya, minns Anne Nylund.
– Mammas tro var jättejordnära. Hon var den som levde som hon lärde. Det var liksom fint med henne.
"Kärleken upphör aldrig", står det på minnesplattan i Viljandi kyrka.
