Stefan Härus är lokalradioredaktören vid Yle Östnyland, som dessutom har varit rösten bakom Tack och lov, i en genre av den lättare andliga musik som många har tytt sig till i – tyngre tider. Så knutet till Stefan Härus var programmet att när han slutar så lägger Yle också ner Tack och lov.
När började du med ”Tack och lov”?
– År 1987. Det hette så redan då. Hedvig Långbacka hade det och det var hon som hade infört att man fick önska musik. Så gav hon över till mig och sedan dess har jag haft det i 34 år.
– Det fanns andra liknande program innan, Andlig spis, Gospelkvarten, med Daniel Prost, Barbro Näse, Jocke Hansson...
I musikvärlden har Christian blivit sin egen genre. Vad står den för i dag?
– Christian har blivit så nischat och enkelspårigt. Det är det som kallas lovsång, utan att alltid ens vara det. Hillsong-stuket har tagit över. Det är musik som kan fungera i gudstjänstlivet, men ska man lyssna på en hel skiva så blir det ganska tradigt. Men det ligger nära popmusik.
– Men kristen musik har gått hem i Norden genom åren trots sin etikett. Som tv-formatet Minns du sången? som var otroligt populärt. Och Pelle Karlsson med Han är min sång och min glädje som en tid sålde bättre än Vikingarna.
– En ny trend i dag är amerikanska hymner och psalmer som märkligt nog först nu har börjat översättas till svenska.
Finns det någon ny kristen ungdomsmusik?
– Metal och rock finns det ganska mycket av, och kaliforniska Bethel Church som jag har spelat i programmet.
Texterna i dag då?
– Det är nog ganska ytligt, inga djupa texter, som typ en Ingmar Johanssons berättande och reflekterande texter på 70-talet som fick en att tänka efter och fundera.
Största kristna musiknamn du har träffat i jobbet?
– Michael W. Smith, eller Bill Gaither som är 86 och fortfarande produktiv. Jag träffade honom i Nashville.
Vilken sida av det kristna livet har ”Tack och lov” fångat upp?
– Tröst i kriser, personligt eller i familjekretsen, minnen av närstående som har gått bort. Det har haft någon själavårdande funktion. Jag har ibland känt mig som den där katolska prästen som sitter bakom sitt galler och lyssnar.
– Överraskande många som har sagt att de inte själva hör till kyrkan eller är troende har sagt att de hör varje Tack och lov, för att det har någonting inte andra program har, en annan dimension.
Är du själv församlingsaktiv?
– Nej. Jag var pingstare länge men har inte gått med i det nya pingstsamfundet. Jag går nog i kyrkan, men lite här och där. Jag är inte uppbunden till något samfund.
- - -
Korrigerat lördag kl. 19, Ingmar Johanssons namn.
