"Ryssar och ukrainare ska vara i samma kyrkorum i två timmar"

Snart firar vi påsk, kristendomens viktigaste högtid. Aleksej Sjöberg är kyrkoherde i den ortodoxa församlingen i Tammerfors. Han märker att kriget i Ukraina flyttat in också i den vackra, 120 år gamla rödtegelkyrkan i centrala Tammerfors. Gudstjänstfirare från Ryssland och Ukraina ska nu dela kyrkorum. Församlingen i Tammerfors har cirka 4 500 medlemmar, och den är splittrad. Nu när också ukrainska flyktingar kommer dit för att fira gudstjänst ökar splittringen.

"Församlingen i Tammerfors har cirka 4 500 medlemmar, och den är splittrad. Nu när också ukrainska flyktingar kommer dit för att fira gudstjänst ökar splittringen."

– Vi har hundratals ryskspråkiga från Ryssland här, och redan innan flyktingarna kom hade vi ganska heta diskussioner efter gudstjänsterna. Jag är orolig. Det är så otroligt lätt att piska fram en het och krigisk atmosfär.

Han ser att den atmosfär som byggs upp just nu cementerar motsättningarna. Mot sin vilja blir också han som kyrkoherde inblandad.

– Jag talar ryska, känner många ryssar och vet att man tycker mycket olika där. Det finns människor som är oroade och förbryllade och andra som är mycket modiga, fast de vet att det kan bli påföljder.

Hur ska du få människor i din församling att inte gå in i två olika läger?

– Den ambitionen kommer för sent. Posi­tionerna är redan låsta, säger Sjöberg.

– Det finns människor som går i vår gudstjänst som har pappor eller barn som strider i Ukraina. Det är svårt för dem att fira gudstjänst med dem som kommer från Ryssland.

"Det finns människor som går i vår gudstjänst som har pappor eller barn som strider i Ukraina. Det är svårt för dem att fira gudstjänst med dem som kommer från Ryssland."

Hans mål är att alla ukrainska flyktingar är välkomna till hans kyrka. Tillsammans med andra kyrkor och organisationer bedriver församlingen hjälpverksamhet. Flyktingförläggningarna har fått information om ortodoxa gudstjänster på ukrainska.

– Så de ryskspråkiga församlingsmedlemmarna som finns hos oss är tvungna att ta del av den ukrainska berättelsen. Jag har på ryska läst upp vår kyrkas ställningstagande [mot kriget] i kyrkan.

I hans församling finns sådana som delar kyrkans syn och sådana som inte gör det.

– Men vi måste kunna vara i samma gudstjänst. Vi måste odla ett sådant språk att människor kan vara i samma kyrkorum i två timmar. Jag hoppas att våra medlemmar skulle få en möjlighet att växa i det här.

Hur bygger vi upp allt igen efteråt?

Ett trumfkort är att kyrkan inte helt konkret behöver välja språk, ryska eller ukrainska. Gudstjänstens språk är kyrkoslaviska.

– Skulle vi tvingas välja skulle vi ha en grupp som är missnöjd.

Tanken att ha skilda gudstjänster för ukrainare och ryssar övervägdes, men den avstod församlingen ifrån.

– Ambitionen måste vara att man ska kunna komma till samma gudstjänst. Det leder till diskussioner efter gudstjänsten där folk kanske höjer rösten, men vi måste vara beredda att ta den smällen och vara närvarande.

"Ambitionen måste vara att man ska kunna komma till samma gudstjänst. Det leder till diskussioner efter gudstjänsten där folk kanske höjer rösten, men vi måste vara beredda att ta den smällen och vara närvarande."

Stämningen har tidvis varit het vid kyrkkaffet.

– Folk är känslomässigt så inblandade att det inte handlar om vem som har rätt eller fel. Det viktigaste är "hur ska min kusin klara sig?". Det här gäller också ryssarna. Det handlar om vem som ska komma levande tillbaka.

Han säger att när folk som är i krig möts ansikte mot ansikte är bara det en kris­situation. Men det finns också kyrko­politiska problem.

– Jag håller med om att patriarken Kirills uttalanden är motbjudande. Men det finns centrala andliga ledare i den ryska ortodoxa kyrkan som också har tagit avstånd från kriget.

Ändå faller en skugga av skammen också över ortodoxa i Finland.

– Visst, vi har tagit avstånd till patriarken Kirill och hans uttalanden, men det går inte att hårddra det. Vi är inblandade i den rysk-ortodoxa kyrkan via vår gemensamma ortodoxa tro. Vi kan inte bara säga: det där berör inte oss. Vi är samma kyrkofamilj. Därför får vi stå där och skämmas lite grann även om vi inte säger de där fånigheterna.

Han vet att sådant som han säger offentligt måste han också ta ansvar för.

– Jag försöker hålla mig till sanningen, men utan att i onödan hoppa på folks tår.

Just nu känner han sig bara deprimerad av alltihopa.

– Det värsta är förstås kriget. Men jag har också läst texter av rysk-ortodoxa präster som gjort att jag haft svårt att sova. Och folk säger hemska saker här också, bara för att här inte finns någon rysk ockupant att sparka på smalbenen. Hur ska vi kunna bygga upp allt igen sedan efteråt? Misstänksamheten är ömsesidig.

– Just nu kommer kriget lite för nära.

INFO:

Finlands ortodoxa kyrka förmedlar information om sina gudstjänster på ukrainska till asylcentralerna. Ortodoxa kyrkan har anställt pastorn Alexander Zanemonets för andligt kris­arbete bland ukrainska flyktingar i Finland.