Vad gör en motorcyklist på vintern? Man hoppas att den ska vara över.
Visst finns det en del saker, såsom oljebyten och annan service man kan göra under vintern, men det mesta är att vänta och hoppas. Med förnyad optimism ser man nyheter om hur de första tecknen på våren kommer i sydligare länder. Men varje gång det snöar hos oss igen, och igen, så blir man på nytt uppgiven, men sedan vaknar hoppet. Snart är det över! Bara någon månad till, snart bara några veckor. Väntande mammor förstår ofta vad jag menar, och nu under de senaste två åren har vi alla varit där. Väntat ut våg efter våg, i hopp om att det snart ska gå över. Nu igen, mer än någonsin, upplever jag att känslan hos alla är hopp. Fast det är snötjockaste vinter och incidenserna är högre än vi trodde var möjligt. Nu finns det hopp om att det ska bli en förlösande vår, att om bara några månader så ska allt vara över. Till och med experterna på tv håller med – det finns hopp!
Hoppet är en så viktig del av vårt liv, vår kultur och vår tro. I ett klimat där man alltid har levt på gränsen till vad som har varit möjligt, är hoppet något som drivit oss framåt. På så vis har vi lärt oss att odla i arktiska förhållanden, ta våra vaccin och bygga ett samhälle där alla ska ha det bra och tillsammans förverkliga vårt hopp. Allt i hopp om att det ska bli bättre så.
I tro på att Gud sköter sin del gör vi vår del av att bygga den framtid vi hoppas på. Visst känns det som om det jag gör är väldigt lite, bara min vardag. Men varje plastflaska jag återvinner, varje medmänniska jag verkligen möter och varje spruta jag tar är ytterligare en byggsten till en bättre värld.
Det är bara den här arma vintern jag inte kan något åt, annat än att ännu en gång koppla mc-batteriet till laddaren.
