Esbo svenska församling saknar just nu informatör, och det finns röster som säger att det beror på hur arbetet är organiserat. För ett par år sedan inleddes ett pilotprojekt inom kommunikationen vid samfälligheten i Esbo. Det innebar att den svenska församlingens informatör blev en del av samfällighetens finskspråkiga kommunikationsteam.
– Informatören är anställd av Esbo svenska församling och lönen går från den svenska församlingens budget. Ändå äts stora delar av den svenska kommunikationsbudgeten upp av samfällighetens projekt, säger Sheila Liljeberg-Elgert, som sedan 2007 jobbat som informatör vid Esbo svenska församling, men nu gått i pension.
Hon upplever att det inte finns förståelse för att det finlandssvenska församlingslivet är en egen kultur, som kräver andra lösningar än att man översätter finskt material till svenska.
– Vi borde ha tid att göra material om våra egna anställda och församlingsbor, och samarbeta med de närliggande svenskspråkiga församlingarna, säger hon.
Hon säger att hennes efterträdare reagerade på samma saker som hon själv och att det var en orsak till att hen inte valde att fortsätta.
– Man tar av den minsta församlingen, som skulle behöva den resursen själv, och placerar den personen i en finsk arbetsmiljö.
Hon upplever också det som problematiskt att det inte är definierat hur stor del av arbetsbilden ska handla om samfällighetens information i relation till församlingens egen.
I Borgå stift är lösningen i Esbo unik. I de andra större, svenskspråkiga församlingarna jobbar informatörerna i regel med den egna församlingens information, i den egna församlingen.
Samarbetet gett yrkesgrafiker
Kira Ertman, som är kyrkoherde i Esbo svenska församling, säger att det nya kommunikationsprojektet lett till många fördelar.
– Till exempel till att vi haft tillgång till en yrkesgrafiker som kunnat göra design.
Åsikterna om huruvida det är möjligt att kommunicera på svenska i ett team där en majoritet av teamet består av finskspråkiga går isär bland dem KP talat med. Ertman menar att alla anställda i en tvåspråkig samfällighet kan använda sitt eget modersmål.
Skulle det vara okej att leda ett möte och skriva en mötesrapport på svenska?
– Ja. Min uppfattning är att det råder en väldigt stor förståelse för svenskan i Esbo kyrkliga samfällighet, säger Ertman.
Uppfattar du att du som svensk kyrkoherde i Esbo behöver vara en vakthund för det svenska?
– Jag upplever inte att det skulle finnas en sån stämning att vi skulle behöva vara på vår vakt, säger Ertman.
Skärmdump från Esbo svenska församlings Facebook-sida.
Sheila Liljeberg-Elgert säger att hennes erfarenhet är att flera i kommunikationsteamet inte kan svenska så bra att den svenska kommunikatören kan komma med mötesinlägg på svenska – för att inte tala om att leda möten på svenska.
Samfällighetens kommunikationschef Urpu Sarlin säger att språket vid kommunikationsenheten till vardags är finska.
– Men den senaste tiden har jag sagt att man förstås får prata svenska också om man vill. Om någon inte förstår något får man be om preciseringar.
Hon menar också att den svenska sakkunniga i kommunikation i första hand ska ta hand om Esbo svenska församlings information.
– Vid sidan av kan hen assistera den tvåspråkiga informationen. Informatören kan mycket fritt forma sin egen arbetsbild.
"Man behöver ett team"
Jannika Lassus, som är viceordförande i församlingsrådet i Esbo svenska församling, uppfattar att informatören jobbar i samfällighetens finska team för att få stöd av andra som har samma expertis.
– Det är väldigt mycket begärt att en människa ensam ska klara av all teknik, därför behöver man ett team.
På församlingsrådets möte har man diskuterat hur samarbetet påverkar det svenska informatörsarbetet.
– Där tyckte vi att det var viktigare att vi får en snygg, fungerande och mångsidig produkt, som då också är på svenska. Det lät bra.
Kan det då finnas kulturella skillnader som gör att allt som fungerar på finska inte fungerar på svenska?
– Jag kommer inte på något på rak arm, det kan ju förstås finnas någon verksamhet som inte finns i den svenska församlingen. Som språkforskare tänker jag att man anpassar texten enligt målgruppen.
Ser du risker med att närmaste chefen är finskspråkig och jobbar vid samfälligheten?
– Är man anställd som sakkunnig inom information och kommunikation skulle jag kanske till och med se det som en större risk att ha en präst eller kyrkoherde som närmaste chef. Det är bättre att ha en chef som vet vad man håller på med och känner till vad arbetet går ut på.
