Tabita Nordberg är teologistuderande vid Umeå universitet.

Vi sitter vid köksbordet i tyst samförstånd

Kolumn.

"Jag vill bara vara med”, och så tittade hon på mig med en sådan blick som har erfarenhet av ett långt liv"

20.1.2022 kl. 10:49

”Mamma, alla får inte vara med 2022”, säger han med låg och eftertänksam röst. ”Nej Noah, det är sant.” Jag tittar på min sexåriga son. Sen följer en stund av tystnad. Tystnaden efter en mäktig strof där hela livet spelats ut. En tystnad där den korta dialogens tillhörande känsloartilleri får ta plats. Här slår vanmakten ner som en blixt för att nästa stund desperat rycka upp och försöka skaka liv i det som inte är mer. Här tränger hågkomstens svärd igenom ett hjärta som inte värjer sig för det som är sant. Ett hjärta som tål smärta och kvidande härdar ut inför det fruktansvärda slut som det älskade livets förgänglighet innebär.

Jag tittar på Noahs lilla kropp och ser att han känner och att han vet. Vi sitter där tillsammans vid köksbordet i tyst samförstånd en nyårsdag 2022. I den här sortens känslostinna tystnad och djupa kontemplation pallar man inte länge. Jag och Noah börjar småprata igen. Tonen är lättsam och vi skrattar till lite nu och då. Här börjar tyngden som fyllt köket och vår existens spädas ut i sakta mak. Nu infinner sig nåden. Den nåd som smeker två överlevande. De som får vara med åtminstone en dag år 2022. Det är mitt i allt stort. Det viktigaste. Nåden tonar ut i varm tacksamhet för det liv som förunnats oss. Just nu. Här i denna rika tacksamhet kan det sargade hjärtat magiskt nog läka helt och falla i vilsam glömska.

I en tid av rastlös och ungdomlig äventyrslystnad försökte jag vrida grandiosa drömmar ur min mormor. Då tittade hon lugnt ut genom fönstret på fåglarna och blommorna utanför och sade: ”Jag vill bara vara med”, och så tittade hon på mig med en sådan blick som har erfarenhet av ett långt liv. Sittandes kvar i tanken där bredvid min mormor, nersjunken i hennes soffa, höjer jag min kaffekopp och tittar på dig med en sådan blick som man har det år man ska fylla fyrtio och säger från djupet av mitt ömsom sårade och ömsom läkta hjärta: ”Gott nytt år kära medmänniska! Grattis till livet!”

Lev väl.

Tabita Nordberg


NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45