Lillemor Asplund-Haapasaari är uppvuxen i Jakobstad.
– Fast jag är uppväxt i ett kristet hem har jag aldrig haft en personlig tro.
Hennes pappa hade ett tilltagande alkoholbruk som så småningom ledde till missbruk då Lillemor kom i tonåren.
– Hela mitt liv har jag levt med en rädsla att förlora pappa. Jag har alltid en sådan där liten klump i magen.
Hon och hennes två äldre systrar har också många fina minnen från sin barndom.
– Men vi har också fått trauman i barndomen, det kommer man inte ifrån.
Hennes föräldrar skilde sig då hon var tolv år.
– Mamma fick ansvar för oss tre flickor. För mig var det ganska tufft när jag precis börjat komma in i tonåren. Jag har levt ett ganska hårt och självdestruktivt liv och har fått många sår i själen. Psykiskt har jag mått ganska dåligt genom åren.
”Men vänta nu!”
År 2005 flyttade hon till Vasa. Två år senare träffade hon sin dåvarande man.
– Då kände jag någon slags stabilitet. Jag mådde bra, bättre än på länge.
Ganska snabbt blev hon gravid.
– Vi var båda två jätteglada. Allt såg bra ut, men jag blev tidigt ganska stor och mådde illa.
När ultraljudsundersökningen i vecka 12 nästan var färdig sa läkaren: ”Men vänta nu, det är ju en bebis till!”
– Jag blev jätteglad och väldigt stolt! Men på natten började tankarna rusa iväg. Hur skulle vi klara av två bebisar?
Flickorna föddes i vecka 34 som prematurer. De var på sjukhuset i en månad. När de väl kom hem följde en tuff tid. Lillemor vakade mycket, eftersom flickorna inte sov på samma gång.
– Min mamma var tjänstledig varje fredag. Hon vaknade med tvillingarna natten från torsdag till fredag. Då kunde jag sova ut.
Det nyblivna föräldrarna fick en tuff start på sitt föräldraskap.
– Vi hade ändå inte känt varandra så länge och man visar kanske inte sina bästa sidor när man är alldeles trött.
Tvillingarna blev större, började på dagis och Lillemor började jobba.
– När flickorna var fem år kände vi oss redo för ett tredje barn. Sedan kom Valter. Det var en jättefin tid. Han var en väldigt lätt bebis. Flickorna hade börjat i förskolan, jag hade bara en bebis. Jag fick koncentrera mig på och njuta av mammatiden på ett helt annat sätt den gången.
När Valter döptes gifte sig Lillemor och hennes ex-man på samma gång.
– Vi hade haft det väldigt tufft i många år. Kanske vi tänkte så att om vi bara får ett tredje barn så kan det läka några sår.
”Vi hade haft det väldigt tufft i många år. Kanske vi tänkte så att om vi bara får ett tredje barn så kan det läka några sår.”
Men det gjorde inte det. När Valter var två år separerade paret.
– Det var en stor sorg. Det kändes som ett misslyckande.
Äntligen rätt diagnos
Hon mådde också psykiskt dåligt. Ända sedan hon var nitton år hade hon ätit mediciner av och till för sitt psykiska illamående. Nu blev det värre.
– Jag hade svår ångest och panikångest och var väldigt nedstämd i perioder. Nu sökte jag hjälp för mitt mående.
Hon fick hjälp. Hon diagnostiserades med bipolär sjukdom, typ 2. Det tog länge innan hon kunde ta till sig diagnosen och acceptera den.
– Jag hade ätit fel mediciner i tio år. När jag ser tillbaka på åren ser jag mönstren. Jag känner en sorg över att jag inte fick rätt diagnos tidigare. Det hade besparat mig och människor i min närhet så mycket smärta.
Helandeprocess
Hon var på botten i sitt liv.
– Jag var väldigt ärlig med att ”nu är det inte bra”. Jag fick hjälp av sjukvården och människor omkring mig.
Av någon anledning började hon gå i Metodistkyrkan. Det var för ungefär ett och ett halvt år sedan.
"Jag minns inte varför, men jag tog mig dit. Jag hade aldrig känt att Gud och jag hade en relation."
– Jag minns inte varför, men jag tog mig dit. Jag hade aldrig känt att Gud och jag hade en relation, kanske för att jag känt att jag bar på så mycket synder.
Hon började be dagligen och lyssna på lovsång. Hon tog också kontakt med Camilla Klockars, som är pastor i Metodistkyrkan.
– Vi gick igenom alla svåra saker, riktigt på djupet. Det var väldigt välgörande för mig. Jag hade ju fått höra att mina synder är förlåtna, men jag hade aldrig känt det. Men då sa Camilla: ”Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig.” Och så var det ju förstås. Där började min helandeprocess.
Sedan har hon varit aktiv i församlingen.
– När jag släppte in Gud mitt liv har jag fått må otroligt bra, och vet nu exakt vad min kropp behöver och hur jag ska leva för att inte trigga igång en depression.
För någon kommer Gud in som en storm i deras liv.
– För mig var det inte så. Han har kommit i mitt liv i små doser. När jag har börjat söka Gud tror jag att han vill att vi ska lära känna varandra på djupet. Ju mer jag lärt känna Gud, desto mer vill jag fördjupa mig.
En riktig jul
För Lillemor har julen alltid varit en glad högtid.
– Den här julen, när barnen är hos mig på julafton, känns det som en riktig jul. Varannan jul är jobbig för mig.
Förra julen firade hon julafton utan sina barn.
– Min syster Anna, som fullkomligt älskar julen, såg hur jobbigt det var för mig och ordnade en väldigt fin julafton för mig ändå.
Barnen har levt med ett vecka-vecka-arrangemang sedan Lillemor och hennes ex-man separerade.
"Många säger att det blir lättare med tiden. Men för mig blir det inte det."
– Många säger att det blir lättare med tiden. Men för mig blir det inte det. Tvärtom. Jag saknar dem jättemycket då de är borta. Jag är ganska rastlös de där veckorna då de är med sin pappa.
De ringer videosamtal, ofta flera gånger om dagen, under pappaveckorna.
– Jag är ju precis lika mycket mamma fast de är hos sin pappa.
När Lillemor var barn gick familjen alltid i julkyrkan.
– Men nu har julen en helt annan innebörd för mig. Jag försöker hjälpa sådana människor som är ensamma och inte har det så bra ekonomiskt. Jag försöker också hjälpa bekanta som jag vet att inte mår så bra.
Hon har tänkt mycket vad det innebär att vara en lärjunge i det dagliga livet.
– Hur ska jag som människa vara mot mina medmänniskor? Jag möter hela tiden nya människor i olika situationer. Jag vill sträva efter att visa godhet i alla människomöten.
Ärlig kommunikation
Hon har funderat mycket på den tiden när hon mådde som sämst.
– Jag och barnen har en väldigt öppen och ärlig kommunikation. Jag har ordnat det så att flickorna har fått gå och prata med någon. Vi har också fått stöd från kommunens familjearbetare. Det är jag mycket tacksam för.
Hon har fått må bra i snart två år.
– Det är en sådan lycka att få må bra, känna frid och vara en glad, närvarande och aktiv mamma. Idag märker jag att ju mer jag umgås med Gud, desto mer frid får jag.
"Det är en sådan lycka att få må bra, känna frid och vara en glad, närvarande och aktiv mamma. Idag märker jag att ju mer jag umgås med Gud, desto mer frid får jag."
Varje söndag går hon i kyrkan.
– Där får jag kraft inför veckan. Jag tar barnen med till kyrkan. De tycker nog mest om maten efteråt, men barnen har också mycket funderingar om tro på Gud.
Lillemor och hennes ex-man har en bra relation.
– Vi har ett bra samarbete. Det är jätteskönt.
