Annette Frisk är medlem i Sibbo svenska församling.

Julen annorlunda

Kolumn.

"Jag vet genom nyhetsrapporteringen mycket väl vilken realitet våra medsyskon lever i. Kan jag leva som om julen, livet var som förr?"

16.12.2021 kl. 00:00

”Det blir en annorlunda jul i år.” Så hör man ofta sägas.

Här om dagen hörde jag mig själv deklarera likadant – och då tänkte jag på att vi i år kommer att fira vår jul i ett nytt hem på en ny ort där barn, barnbarn och barnbarnsbarn lever, med julbön tillsammans med en ny församling omkring oss.

I många familjer saknar man någon, en stol står tom. En kär röst hörs inte i det glada julstimmet i år. Det blir inte som förr.

Jag tänker också på coronasituationen i samhället. En situation som har eskalerat och blivit ohållbar i många länder. I dag vågar ingen förutspå hurdan julen blir hos oss i Finland. Kommer vi att kunna gå till julbön och julotta, fira glädjefullt och fritt tillsammans med storfamiljen eller ...

Världen i stort är också oförutsägbar. Vi ser och hör om vapenskrammel och krigshot i olika hörn av världen, människor flyr i förtvivlan undan våld och förföljelse, i försök att finna trygghet – och möts av oförståelse, stängda vägar och höga murar.

Det känns svårt att satsa stort på dyra julgåvor, dignande julbord där inga delikatesser saknas. Jag vet genom nyhetsrapporteringen mycket väl vilken realitet våra medsyskon lever i. Kan jag leva som om julen, livet var som förr? Kanske är det hälsosamt att tänka till lite.

Kristenhetens första jul startade inte heller den under storstilade förhållanden – om man inte räknar med himlakören som sjöng över stallet i Betlehem och den exceptionellt klara stjärnan högt uppe i skyn. En rekvisita som inte står till buds för oss gemene man. Den fanns till för den lilla familjen med en nyfödd Son, ett Gudabarn, som fått tillfälligt tak över huvudet. En Son som skulle bli min och din, hela världens Frälsare. Där har vi upptakten till vår jul – yttersta enkelhet och samtidigt Guds påtagliga närhet.

Så, vid närmare eftertanke är kanske den här julen inte så annorlunda. De yttre ramarna, betingelserna, kan variera.Hur snålvindarna än viner där ute, är Herren Gud vår styrka och trygghet. I kyrkan i Lovisa och i Sibbo, vår nya hemkyrka, står Jesus Kristus framme i koret med öppna armar och inbjuder till förlåtelse, tröst och trygghet. God och fridfull jul!

Ulrika Hansson


Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29