Maria Udd berättar om sin depression i föreställningen Bär det som en krona på Wasa Teater. Agneta Lindroos är regissör.

Ser ett värde i att bara existera

wasa teater.

När Maria Udd kom tillbaka från depressionen såg hon tydligare allt det vackra i livet.

– Tidigare då jag kände så mycket smärta var allt svart, säger hon.

26.10.2021 kl. 07:00

För drygt tjugo år sedan insjuknande skådespelaren Maria Udd i depression. Hon var 19 år och på väg in i vuxenlivet.

– Jag hade en massa symptom som ingen läkare kunde diagnostisera – lite feber, sjuk rygg, magont. Jag hade sådan ångest att jag kunde kasta upp. De bara skickade hem mig med värkmedicin. Ingen tog den själsliga aspekten i beaktande, säger hon.

Det tog över ett år innan hon fick diagnosen. Den fick hon av en specialist hon besökte privat.

– Specialisten ställde några frågor och bad mig fylla i några formulär. När hon såg pappren sa hon: det är helt klart, du har en allvarlig depression, du måste få medicinering och terapi!

Att få diagnosen var en lättnad.

– Det värsta är då man inte vet vad man lider av. Jag bara låg sjuk i min säng i veckor, månader. Ingen visste vad det var. Ingen trodde jag hade depression. Jag hade alltid varit ganska glad och utåtriktad.

När hon idag ser tillbaka och analyserar det hela ser hon många bidragande orsaker.

– Jag hade stora prestationskrav på mig själv och jag var rädd att misslyckas. Jag hade ju drömmar om vad jag ville studera.

Kraven kom också utifrån. Hon upplevde att hon inte räckte till.

– Jag hade ett ganska gott självförtroende men dålig självkänsla. Grundtryggheten och självkännedomen var inte så stark.

Det var ett flerårigt projekt innan hon kom sig upp.

– När jag väl fick medicineringen skedde framsteg redan efter några månader. Jag kände att jag började komma upp ovanför ytan.

Kommer man någonsin till det skedet att man kan säga att nu har jag lämnat det här bakom mig?

– Jag kan ju bara tala för mig själv. Jag är frisk nu, men för mig är det något som alltid kommer att finnas inom mig och som jag måste lära mig leva med.

Hon har haft två återfall, det senaste för åtta år sedan när hon försökte minska medicineringen.

– Tillsammans med läkaren kom vi då till att jag måste ta medicin resten av mitt liv. Jag kan inte ta risken att falla dit på nytt för jag skulle inte fixa en depression till. Det är helt fine för mig bara jag mår bra och kan fungera i vardagen.

Fick du styrkan från behandlingen eller har du upplevt nån högre makt som hjälpt dig?

– I naturen har jag funnit återhämtningen bäst. Jag har varit mycket ute i skärgården när jag tillfrisknat. Men annars är det bara kärlek till mig själv och till andra som gett helande.

Hon började se omgivningen på ett nytt sätt och upptäckte hur vackert allting var.

– Jag kunde stanna upp och njuta av stundens lycka. Jag lärde mig att mitt människovärde inte är det jag presterar utan att jag finns. Tidigare hade jag snöat in mig på tanken att jag måste prestera. Den finns fortfarande kvar i mig men nu vet jag att jag har ett värde i att bara finnas till. Jag duger.

Maria Udd har skrivit sin första pjäs Bär det som en krona som nu går på Wasa Teater. Den handlar om hur hon insjuknade och hur hon reste sig.

– Först hade jag tänkt göra en konsert med bara låtar. Men så föreslog teaterchefen Ann-Luise Bertell att jag skulle skriva något mellansnack mellan låtarna och göra det mer personligt. Det resulterade i den här föreställningen.

På scenen är hon sig själv, hon varken spelar sig själv eller någon annan.

– Att bara vara har varit hela repetitionsperiodens huvudrubrik. Det är nytt för mig och känns utlämnande och naket. Det känns att jag på ett personligt plan utvecklats under processen. Jag har fått mer tillit till mig själv.

– Många har fortfarande svårt att tala om depression. Man ser det som ett misslyckande eller ett svaghetstecken. Fast det kanske är tvärtom, att man varit för stark för länge och gått över sina gränser.

Agneta Lindroos regisserar föreställningen. Förutom den professionella relationen är de goda vänner.

– Orsaken till att vi berättar det här i ett större sammanhang är att ämnet fortfarande är så tabubelagt. Nu använder vi styrkan hos konsten för att lyfta fram det, säger Lindroos.

Bär det som en krona

Föreställning på Wasa Teater

Av och med: Maria Udd

Dramaturg: Ann-Luise Bertell

Regi: Agneta Lindroos

Musikansvarig: Julia Andersson

Scenografi & kostym: Anders Karls

Musiker: Julia Andersson piano & gitarr, Evelina Salonen gitarr

Mask: Anna Vesterback

Ljus: Mats Antell & Agneta Lindroos

Rekvisita: Anders Karls & Fanny Käld

Johan Sandberg


mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47