Fotot på barn och barnbarn fungerar som Lena Anderséns förbönslista.

Under pandemitiden har umgänget med barnbarnen blivit annorlunda

barnbarn.

Lena Andersén tycker att det är en gåva att få följa med de sju barnbarnens uppväxt och finnas till för dem i vardagen.

29.9.2021 kl. 06:00

Lena Andersén har sju barnbarn i åldrarna 6–19 år.
– Den yngsta har börjat i förskolan i höst och den äldsta är i militären.

Alla bor de i Helsingfors och det gör att hon ofta har funnits till hands och hjälpt till när det behövts – hämtat från dagis, följt med dem till tandläkaren, skjutsat till hobbyverksamhet och gått på matcher och uppvisningar.
– Jag har också stöttat dem genom förböner, både när de inte är hos mig och när de suttit i min famn. Vi har pysslat och spelat spel – samma spel som jag spelat med mina barn när de var små. Mest handlar det om att finnas till hands och vara en trygg vuxen.
På somrarna har de kommit till paret Anderséns sommarställe på en ö i Saimen.

I sovrummet hemma hos Lena Andersén och hennes man finns en stor fototavla med alla hennes barn och barnbarn.
– Den är min förbönslista. Den är det första jag ser på morgonen, då välsignar jag deras dag och innan jag somnar på kvällen tänker jag på var och en.
Barnbarnen ger henne mycket glädje.
– När de springer mot mig och ropar: Famo! När de frågar: får vi komma till er, eller: Kan du laga makaronilåda?

Bordsbön och aftonbön
Under pandemitiden har umgänget fått andra former.
– Vi har firat födelsedagar i parken och på skridskobanan och ätit julgröt på sandstranden. Julmiddag har vi ätit tillsammans via zoom.

Också under undantagstiden har det underlättat mycket att bo nära – en del av barnbarnen har hon kunnat träffa i en lekpark på femton minuters promenad hemifrån.
– Vi har också kunnat köra en halvtimme och sedan umgås på terrassen. Vi har suttit ganska påpälsade på många terrasser.
Den förra sommaren kunde de också träffas på landstället.
– Vi åt utomhus och sov lite åtskilt.

Hon har tänkt mycket på dem som bor långt från barn och barnbarn och inte har haft samma möjlighet att ses trots pandemin.
– Jag har fått se på när mina barnbarn lärt sig skida och skrinna, och när de lärt sig simma.

När barnbarnen sovit över har paret Andersén alltid sjungit aftonbön med dem.
– Inte bara Gud som haver, utan också en sång som min svärfar komponerat musiken till Mias aftonbön av Solveig von Schoultz.

Barnbarnen vet om att i det här hemmet finns julkrubba inför julen och påskträdgård inför påsken.
– Hos oss läser man också bordsbön. Och med de barnbarn som varit mycket på Lekholmen brukar vi sjunga Glädjens herre, de kan den och tycker att det är bra att vi sjunger den.

Relationerna förändras med åren
Alla de sju barnbarnen är egna personligheter. En del har velat ha mycket närhet, andra lite mindre.
– Men alla har de kommit inlindade i sina handdukar efter bastun och velat sitta i famnen och bli torkade.

När barnbarnen blir äldre och närmar sig vuxenlivet förändras relationen.
– Vi talar med varandra på ett annat sätt. Vi ber dem om råd i tekniska saker, diskuterar med varandra och de frågar oss till råds. Det blir en annan diskussion där man talar mera som med en vuxen.

Umgänget med de äldre barnbarnen ser också annorlunda ut eftersom de inte längre behöver hjälp i vardagen.
– Det blir inget förande och hämtande längre, utan vi träffar dem mest när det händer något speciellt – och så rings vi förstås.
– Vi har också förändrats och blivit äldre sedan det första barnbarnet kom. Vi springer inte längre lika snabbt, men famnen har alltid funnits.

Att ha hela sju barnbarn när vissa inte har några alls – det kan hon nästan tycka låter skrytsamt.
– Men vi har ju ingen andel i det, vi har fått dem. Det är en gåva att få följa med sju barns uppväxt, med glädjeämnen och bekymmer och att få stöda dem och vara deras föräldrar till stöd.

Erika Rönngård


UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54