– Jag vill vara till nytta, på något sätt. Jag är 63 år, men jag tycker inte jag är gammal. Jag har mycket att ge ännu, säger Tuulahannele Halsey.
– Jag vill vara till nytta, på något sätt. Jag är 63 år, men jag tycker inte jag är gammal. Jag har mycket att ge ännu, säger Tuulahannele Halsey.

Hon hittade sig själv igen

BORGÅ.

Cable-gruppen gav Tuulahannele Halsey en chans att blick tillbaka på sitt liv och gräva fram det positiva, upptäcka sina styrkor och möjligheter.

5.8.2021 kl. 08:30

Hennes första kontakter med församlingen var på dagläger och i söndagsskolan. Det som barnatron lade grunden för har burit Tuulahannele Halsey genom livets svängar.

Hon jobbade många år vid kyrkan i Borgå, både med att ”räkna pengar” vid ekonomikontoret och att ”räkna själar” i folkbokföringen. För 15 år sedan – i samband med att Borgå domkyrkas tak brann, kyrkan var ur bruk och församlingarna i en stressig situation – började hon bli utbränd och tog ett års alterneringsledighet.

När hennes dotter som börjat studera till trädgårdsmästare kom hem från skolan med ett stort leende tänkte Tuulahannele Halsey: det här ska jag prova.

– Jag gjorde praktik vid Gullranda på sommaren och vid julen fick jobba där med att göra julkorgar som presidenten gav som gåvor.

Hon bytte bana, köpte en blomsteraffär och pluggade företagande.

Sedan hände det som inte borde ha hänt. Hon träffade en amerikansk man som predikade vid Frälsningsarmen. De började umgås, han flyttade till Finland och de gifte sig. Men han klarade inte av att anpassa sig till det finska samhället, han började dricka och missbruka läkemedel.

Han utsatte hennes för psykisk manipulation och blev våldsam. Det gick så långt att han till slut hamnade i domstol och blev skickad tillbaka.

– Jag klarade mig vid liv och det tog tid att bli helad.

Hon hade tappat sin identitet, blivit isolerad från vänner och bekanta.

– På något sätt orkade jag jobba och ville ännu göra någonting som har betydelse.

Hon jobbade som närvårdare. En kväll när hon jobbade höll en äldre dam på boendet på att falla ner från sin säng. Tuulahannele fångade upp henne och fick hela henne kroppsvikt på sitt knä.

– Det gick bra för henne, men inte för mitt knä.

Hon hade ingen försäkring, den hade arbetsgivaren sagt upp. När hon inte kunde jobba fick hon det ekonomiskt kämpigt och blev sedan deprimerad.


fakta: Tuulahannele Halsey

63 år. Tredje generationens Borgåbo.

Har två vuxna barn och ett barnbarn.

Har arbetat i tjugo år som byråchef vid Borgå kyrkliga samfällighet, haft en blomsteraffär och jobbat som närvårdare.

Studerar teologi vid Helsingfors universitet.



Med ännu en sorg kom det som blev hennes räddning. När Tuulahannele Halseys mamma dog gick hon med i sorgegruppen som församlingen ordnade.

– Där gick vi igenom hela det förflutna, grät lite i trygg sällskap.

Hon fick höra om Cable-gruppen. Cable är en process där människor får fundera på sig själv, sin plats i samhället, med syfte att åstadkomma positiv förändring i sina liv. En idé med Cable är att bygga gemenskap: samhällen där människorna mår bättre och stärker sin självkänsla. Det betydde mycket för henne att komma in i en accepterande gemenskap.

Med hjälp av utbildade ledare fick de blicka tillbaka på sina liv och gräva fram de positiva sakerna. Hon fick se: Hej, inte är det här livet så farligt. Här finns till och med möjligheter.

– Första gången när jag skulle börja berätta tänkte jag: nej, jag rymmer härifrån. Det var skrämmande när ledarna sa: nu ska ni berätta om det förflutna. ”Nej, jag orkar inte se det mera, jag vill inte.”

Efteråt var det den stor lättnad. Hon började koppla ihop hur saker i livet påverkat varandra, började fundera på sitt eget beteende och hur hon reagerar i olika situationer.

När en deltagare berättade lyssnade de andra, sedan fick de tröst av varandra. Hon började se sig själv och andra på ett nytt sätt, fick nya bekanta, nya vänner.

– Jag märkte att andra människor också har smärtpunkter i sina liv.

För vem passar Cable?

– Jag tycker att det är för alla, och för alla åldrar. Att gemenskapen skulle växa i det här samhället är jätteviktigt.

Det är kanske inte för den som är riktigt ung, som ännu håller på och växer upp.

– Om man är inne i en kris är det inte en bra idé, då ska man komma ut ur krisen först, påpekar hon.

– Men när man börjar reflektera över sig själv: vad håller jag på med och varför håller jag på med det här? Man får reflektera över sina relationer: har jag människor som stjäl min tid eller dumpar sitt skräp på mig?

Ifjol började Tuulahannele studera teologi vid universitetet. Det hände lite i misstag.

– Jag har varit intresserad av tro och religion hela mitt liv. Jag har läst och lyssnat mycket.

Det var egentligen hennes son som skulle söka studieplats. De tittade tillsammans på universitets sidor och snubblade in på teologiska fakulteten. Nästa dag när hon gick in på internet kom sidan upp igen.

– Så stod där, klart och tydligt: Hae tänne! Jag tänkte: jaha, varför inte, jag ska prova.

Hennes son kom inte in på juridikutbildningen, men hon kom in till teologin. Att det var ledning, är det enda svar hon har.

I början funderade hon hur hon skulle hänga med ungdomarna, men studierna har gått bra och hon är motiverad. Forskningen som görs på universitetet, och att se till att den kommer ut på fältet, är något som intresserar. Hon vill vara till nytta på något sätt.

– Han där uppe vet. Det som är besvärligt med honom är att han inte visar flera steg framåt. Jag har ingen aning vad som händer imorgon.

Om du kunde gå tillbaka och ändra en sak i ditt liv, skulle du göra det?

– Utan det jag upplevt skulle jag inte vara den människa jag nu är. Jag skulle inte vara så empatisk och varm, en människa som förstår så mycket om livet. Jo, det gjorde ont. Men nu när jag tittar bakåt vill jag vara den människa jag är.

Emelie Wikblad


På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00