Utgångspunkten var att försöka hitta trygga plattformar där vi kan samtala om saker som inte har färdiga svar, säger Jani Edström som är pastor i Helsingfors baptistförsamling.
Han tänker att när vi utbyter färdigt tuggade åsikter på ställen som Facebook är det svårt att få till en dialog.
Idén var att göra ett samtalskafé, men i praktiken har kaféborden i kyrksalen av förklarliga skäl fått stå ganska tomma. Det blev något av en talkshowstudio: två gäster, Edström som samtalsledare, de som sköter ljudet och de två kamerorna. Café Skillnaden – efter församlingens adress på Skillnadsgatan i Helsingfors – publiceras på Youtube och som podcast.
Edström beskriver det som ett nedslag i verkligheten: tre personer träffas och så får kameran rulla. En gäst kommenterade: Vad skönt att få sitta och diskutera utan att behöva försvara sin ståndpunkt hela tiden.
– Det bästa är ju när man som lyssnare upplever att det inte blir färdigt utan man ryms med med sina egna tankar. Det är så mycket som produceras idag där jag som lyssnare eller tittare blir totalt överflödig.
Jani Edström leder samtalen i Café Skillnaden.
Hittills har samtalen till exempel handlat om musikens kraft och om manlig vänskap. Även om det inte är församlingsverksamhet i traditionell mening bidrar kontexten till tonen.
– När vi samtalar i en kyrka signalerar vi att vi lyfter in också det omätbara. Vi talar om saker som inte kan mätas och vägas och föras statistik över.
"Känslan efteråt. När man känner: jag har varit med om någonting som aldrig kommer att upprepas, men som sätter djupa spår i mitt inre."
På tal om saker som inte har färdiga svar: Jani Edström visste från starten att han ville inkludera samtal om regnbågsfrågor och tillhörighet i andliga miljöer – eftersom det är samtal som nästan inte förts överhuvudtaget i frikyrkliga sammanhang. Tanken var att prata om vad det handlar om, och framför allt vem det handlar om: människor som är mer än statistik.
– Jag skulle gärna ge budskapet att det också i den frikyrkliga miljön finns HBTQ+-positiva församlingar, pastorer och människor.
Själv kom han till en punkt när det inte längre gick att inte ta ställning. Inte när han ser på Jesus som hela tiden söker sig till de marginaliserade, eller på baptismens kamp för religionsfrihet och mänskliga rättigheter.
– Då väljer jag att ta risken att tolka Jesus fel.
Han gör det med respekt för dem som tycker annorlunda, medveten om att det är en svår situation för kyrkorna när de möter människor som inte passar in i deras traditionella bibeltolkning eller människosyn.
– Men när jag tänker på hur Jesus mötte och behandlade människor så kan jag liksom inte något annat än säga att alltid där människor känner sig åsidosatta, marginaliserade, förtryckta – där måste vi in och lyfta upp och ge människor upprättelse.
"Människor är nog alldeles tillräckligt självfördömande. Jag tror inte att vi behöver berätta åt människor idag att de inte fixar det, att de inte räcker till."
Han har länge tänkt att budskap om synd, skuld och nåd kanske inte är det som resonerar hos människor idag.
– Människor är nog alldeles tillräckligt självfördömande. Jag tror inte att vi behöver berätta åt människor idag att de inte fixar det, att de inte räcker till. Jag tror att vi behöver berätta för människor att det finns någon som älskar dem, någon som bryr sig om på riktigt.
Café Skillnaden är långt ifrån den enda podcast eller Youtube-kanal som fått sin början under det senaste året.
– Corona fungerade lite som en katalysator, säger Edström.
Att få sitta och tala med människor på det här sättet är något han velat göra. En egen inre process blev till ”en liten grej på Youtube”. Ambitionen är inte att förändra världen, men om någon kan ta intryck av samtalen tänker han att det räcker.
Hur skulle du nu beskriva ett gott samtal?
– Känslan efteråt. När man känner: jag har varit med om någonting som aldrig kommer att upprepas, men som sätter djupa spår i mitt inre. Jag har fått bli sedd och hörd, jag har fått lyssna på andra människor som har någonting viktigt att säga. Men också i samtalet, att känna att den här delaktigheten: man är med, involverad. Och det finns tid för pauser, tid för reflektion, tid för att upprepa sig, tid att ställa frågor.
