Tuomas Anttila sorterar frimärken som människor donerat och säljer dem vidare för att samla in medel till missionen. Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren.

"Det ger glädje att få se ett intressant frimärke. Det är en upplevelse som inte handlar om ägandet i sig."

FRIMÄRKEN.

Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in.

11.5.2021 kl. 16:27

Som sjuåring började Tuomas Anttila samla frimärken. När han blev vuxen och bildade familj blev det egna samlandet mera passivt, men numera använder han sitt frimärkskunnande för att stöda missionsarbetet.

Hur började frimärkssamlandet för missionen?

– Våren 2008 föreslog jag för Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) att vi skulle kolla om det fanns människor som ville lämna in frimärken till förmån för missionsarbetet.

Det fanns det, och Anttila fick ihop en stor låda under sommaren som han sedan sorterade och visade upp för en frimärkshandlare.

– Vi fick ett erbjudande för en struntsumma och då valde jag att testa att själv sälja frimärkena via nätauktioner. Vi som säljer för välgörenhet har inte alls samma omkostnader som kommersiella aktörer.

Nästan 95 procent av de inkomster som frimärksförsäljningen ger kommer missionen till godo.
Året därpå började han samla in frimärken från den finska systerföreningen SLEY och numera bidrar föreningarna med ungefär lika mycket frimärken båda två. Intäkterna – ungefär 5 000 euro per år – delas mellan dem.

– Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren. Det handlar om nyare frimärken som har högre värde på marknaden.

Vad händer med frimärkena som lämnas in?
– Allt som är helt säljs vidare. Jag går igenom det som lämnats in, plockar bort söndriga frimärken och samlar ihop dem till större partier.

De flesta frimärkena säljer Anttila själv via en auktionssajt för samlare, men enstaka värdefullare frimärken säljs genom en frimärksaffärs traditionella auktioner.

– När jag lägger ut nätauktioner skriver jag att försäljningen sker till förmån för missionen och jag brukar också sätta ut länkar så att man kan läsa mer om insamlingsändamålen.

En del köpare återkommer gång efter gång, och Anttila tror att det beror på att han säljer för missionen och inte själv plockar ut de bästa märkena till sin egen samling.

– Köper man frimärken via en frimärkesaffär är det svårt att göra fynd, men de här köparna vet att jag säljer vidare allt som kommer in.

Vilka frimärken tycker du själv mest om?

– Jag tycker utlandssamlingen är intressantast. Det finns frimärken från missionsländerna, ganska ovanliga utomeuropeiska länder, med där. Jag tycker att de är mest färgglada och varierade.

– Jag har lärt mig massor genom det här arbetet och det personliga samlarbehovet tillfredsställs utan att jag behöver samla mer i mina egna skåp. Det ger mig en möjlighet att se sådant material som jag som vanlig samlare aldrig skulle ha stött på.

– Det ger glädje att få se ett intressant frimärke. Det är en upplevelse som inte handlar om ägandet i sig.

Hur kom det sig att du blev aktiv i SLEF?

– Jag har församlingsbakgrund och är uppvuxen i en finskspråkig familj i Satakunda. Efter konfirmationen blev jag aktiv i SLEY. Jag gjorde militärtjänst på svenska i Dragsvik och under det året träffade jag min blivande hustru som kommer från Österbotten och sjöng i SLEFs ungdomskör Evangelicum. Jag tror att den andra gången vi träffades var under SLEFs påskläger på Klippan där jag deltog genom Kristliga beväringsgruppen.

GÖR: Är lärare i religion.
BOR: I Lillhoplax i Helsingfors.
FAMILJ: Frun Lilly-Ann, barnen Ester, Mirjam, Henrik och Lydia.
INTRESSEN:
Församlings- och föreningsliv, sång – allra helst psalmsång tillsammans med andra.

Erika Rönngård


SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37